När det kommer till Bermudas innersta kärna.
Så är det väl det allt handlar om; att kasta sig rakt ned i okända vatten för att eventuellt få njuta några sekunder?!
Och när jag inte hade tillgång till en annan kropp idag så använde jag med rejäl kraft min egen. Drog ut på långtur, löpning. Älskar att löpningen känns nära igen. Och jag sprang & sprang & sprang över isen. Och det blev medvind & strålande sol, motvind & regn, mörka moln & klar himmel, detta väder, detta kontrastliv. Att låta dubbarna ta fäste & skuta ifrån, förlänga stegen, låta blodet flöda genom kroppen & hjärtat slå lugna, rytmiska slag; total frihet.
Mitt pulsen, i det fria rör sig tankarna lättare. Egna hittepåbilder om sådant jag inte vill se. Också. Allt finns där. Föreställningar om D & någon annan som han inte berättat om (ja, jag blir galen av att låtsas vara sval, i huvudet pågår andra enga krig). Mitt i löpsteget, i tankarna om allt möjligt dyker han faktiskt plötsligt upp. Men inte med en annan älskare utan med Den Stora Kärleken, den lilla viktigaste människan på 2.5 år intill. Där stretar de på tillsammans, möter samma väder som jag & vi ler när vi möts. Hon, den lilla skjuter upp sina solglasögon i pannan & jag får genast hjälpa henne dra på en extra luva mot vinden. D gör sin roll bra, den närvarande, dedikerade föräldern & jag får nästan lite skuld för mina mörka tankar ögonblicket innan. Vi säger hejdå & löparsteget är ännu lättare när jag drar vidare. Ser på människor som kitesurfar på isen, i vinden & det känns privigerat att få leva här.
I love you northern light.
Och senare i Boxen, the BOX. Som är mer mitt ordinarie vardagsrum än mitt egna. Väcka axlar, ben, jobba sig igenom. Sedan vintercykla hem. Leende.
Kommentarer
Trackback
