mellan raderna.

sov oroligt inatt. kände mig väldigt mycket vata i kroppen, likt ett mycket lätt djur klamrade jag mig fast i sängen medan en stigande storm rasade utanför. med sömnens närvarande karaktär följer inte alltid mitt sinne förnuftiga banor utan jag tenderar snarare att bli ren instinkt. vaknade dock ändå utvilad till en uppfodrande väckarklocka som sjöng löften om yogaliv. har ä n t l i g e n nått min kärna här igen, funnit sommarens yogaströmmande livsföring och trots att jag är tacksam för rödvinskvällar och frigjorda vänskapsnätter som varit mer regeln än undantag så kan jag sällan vara lyckligare än just nu, alla de stunder jag ligger på golvet i savasana eller känner svetten rinna längs armarna medan jag fokuserar på min bandas och inre punkter. I was born to live like this. jag vill skriva en låt om det här, vill leva den låten och aldrig skapa ett avslut på skivan. har gått en kurs hos underbara lenita med lena, ludvig och janni vid min sida. att vara närmast sig själv och ett ögonblick titta upp och falla in i mina vänners öppnaste blickar gör mig salig och berusande glad. efteråt möts vi i bastun med utsikt över fruset vatten och en midvintersol och våra kroppar är lika nakna och rena som sinnena. shanti, shanti, shanti.

dagarna tumlar om varandra här. annandagen firar vi faders sextioårs dag i stugan och en annan dag lever jag och pirjus oss in i varandra som om alla år aldrig egentligen existerat som tagit oss ifrån den andre. jag får möjlighet att lära känna en väldigt fin vän i ludvig genom yoga och ekologiskt tedrickande och med josie blir jag alltid en aning klokare, friare och lättare om hjärtat. janni finns med mig de flesta dagar och vi återvänder till hannas föräldrar i hagaviken med min moder som följeslagare. senare får jag höra hanna skratta av lycka över vad vi är och hur tacksam hon är över att våra familjer smälter samman till ett enda träd.

jag är i berusande tillstånd varje dag över insikter, över vad mitt sinne förmår att leva för. ett nytt år står inför oss och jag kompletterar med en årsrésume;

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? flyttade till en helt ny stad vilket inte var något nytt för mig men att jag gjorde det tillsammans med min kärlek vad däremot nytt och otroligt fint. jag blev hundägare till en fantastisk rumänsk hund och jag provade yoga i 40 graders värme och blev förförd och fast i denna nya utmanande yogaform. läste även juridik, något jag aldrig trott att jag skulle göra. många fler alldeles nya ting hände under året, this was the year. på många sätt.
höll du några av dina nyårslöften? utan tvekan. blir bättre på mitt ständiga nyårslöfte för varje år som går.
blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. min vänner johanna och filip samt frida som jag reste med för ett par år sedan. 
dog någon som stod dig nära? ja. en stark personlighet uppburen av en alldeles speciell röd katt, mellon och även gandalf den grå blev åter jord. 
vilka länder besökte du? inte ett enda och denna verklighet med uteblivna resor skaver sönder glädjen många stunder.
är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? vill ha mer frihet, resor, spontanitet och mer hippiefierade människor omkring under hela året. 
vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför? den 27:e januari, dagen då vi mötte gandhi för allra första gången.
vad var din största framgång i år? min närhet till yogan och förståelsen av den.
största misstaget? att förlora röda trådar i den akademiska världen och inte alltid följa svårbegripliga tentafrågors önskemål i mitt författarskap.
har du varit sjuk eller skadat dig? har varit otroligt starkt hela året med undantag för ett envist krånglande knä men jag låter det inte vinna slaget om styrkekraften.
bästa köpet? om det går att tala om att köpa vänner så köpte vi ju gandhi.
vad spenderade du mest pengar på? gandhi, yoga och kurslitteratur.
gjorde någonting dig riktigt glad? sommaren i luleå var en av mina bästa somrar någonsin! mötte världens bästa människor och fick fler vänner till min chosenfamily anda.
vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008? Watcha Clan som gav en magisk konsert på urkult och sedan ekova som alltid påminner mig om livet som vagabond, om vad många av mina drömmer bär sina rötter ifrån.
var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? under våren ledsnare. under sommaren lyckligare. under hösten jämn, balanserad och framåtsträvande. 
vad önskar du att du gjort mer? skrattat mer under våren och samtidigt då varit närmare hippiehjärtat utan skor.
vad önskar du att du gjort mindre? är nöjd med sten framåt, oavsett.
hur tillbringade du julen? julen 2007 spenderades i Indien med familjen. Julen 2008 spenderas i luleå med önskemål om vänskapskärlekar och tända brasor.
blev du kär i år? Många gånger om. 
hur många one night stands? inga alls, fokuserar på en kärleksman.
favoritprogram på TV? alla former av hundförareprogram. 
hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? hat är förgörande för alla och ingenting jag vill ta del av. 
bästa boken du läste i år? skönlitterära boken; shantaram, kurslitteratur; feminismen utan gränser.
största musikaliska upptäckten? väldigt många band ifrån Indien men även indieninspirerade mynta.
något du önskade dig och fick? en hund och en stark connection till mina drömmars rötter. 
något du önskade dig men inte fick? en resa till Indien.
årets bästa film? sett en del bra men har titelafasi.
vad gjorde du på din födelsedag? firade med jordens finaste vänner och kärleken. 
finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? ja, mer yogafolk och goda vänner närmare mig under hela året.
vad fick dig att må bra? vänner och kärleken, djuren, kunskapen, yogan, friheten, musikjam och oerhört mycket mer.  vilken kändis var du mest sugen på? Är sällan/aldrig sugen på kändisar.
vilken politisk debatt engagerade dig mest? Olika frågor om homosexuellas rättigheter har stått varm på agendan och synen i media om biståndverksamhet. Även debatten om tidelag har stått högt på listan.
vem saknade du? mina nära, nära, vänner som inte finns hos mig varje dag.
de bästa nya människorna du lärde känna? lärt känna många fina! bl.a min bror janni, lena, ludvig, Olle, Lenita, gordana, joshua, erika, måns, mania och ännu fler. har varit ett underbart år med tanke på vilka människor jag fått äran att möta.
en värdefull läxa du lärt dig i år? förlora aldrig dina rötter och drömmar. 
citera en sångtext som summerar ditt år:" Well open up your mind and see like me open up your plans and damn you're free, just take it easy and celebrate the malleable reality nothing is ever as it seems this life is but a dream”

shanti people.

så har även julafton passerat och inte gick den obemärkt förbi. snarare vad den välfylld av alla smaker som ifrån en fulländad färgkarta. blev gladeligen överraskad över en fadersgestalts närvaro och för en gång skull inte provocerad av icke valda blodsband under middagstiden. jag log gillande då min veganska sill gjorde intåg på julbordet med ett starkt tycke av de gamla och ser hur traditioner sakta förbyts till grönsaksland för fler än bara mig.  moderskapet huserade som vanligt med en moders invanda mönster av omtänksamhet och öron överallt och syskonen gjorde spår med mig och hundarna i snön medan minusgrader bet oss i ansiktet. sara gjorde en liten femårig brorsson väldigt glad när hon överraskade i röd dräkt och med alldeles för många paket medan jag betraktade familjespektaklet med en nostalgisk uppskattning. drack glögg till långt in på kvällen och tog tacksamt emot presentkort för att kunna invenstera i min framtida frilufsgarderob. avslutade en väldigt len och varm julafton i kvinnsens boning med en sugande magkänsla av fredriksaknad.

på juldagens förmiddag samlas kusiner och farbröder, faster och brorsbarn, tillhörande respektive och fäders kusiner hemma hos farmor som genom rynkorna är en av de vackraste kvinns jag vet. genom hennes linjer talar historien och jag ser på henne och tänker på dikten fredrik har skrivit åt mig om mina linjer och jag tänker på hur kärleken låter oss genomskåda allt vi är och just därför och trots allt vi har och är för varandra just älska så förbannat stort. fredrik har varit väldigt närvarande these days around och igår under hemvändarkvällens utgångsbravader fångade pirjus in oss med väl valda ord. även om hon egentligen inte känner freden så väl som jag så sa hon följaktigen att detta är första gången hon ser att jag inte längre är rastlöst trampande i en relation, att jag aldrig talat om en människa med så mycket respekt och kärlek och att hon ser att människan i mig inte någonstans döljer en vrå för honom utan att han får älska det han ser och det han vet och just att det finaste i allt detta är att han gör det. i en timme står vi utomhus i alldeles för lite kläder och famnar varandra på en båt i en frusen hamn min gamla siamesiska tvilling och jag och reser ut på en nostalgiresa och genomskådar historiens utveckligen och nutidens ibland svårbegripliga relationer. ibland är det svårt menar hon, att acceptera att två människor som en gång var varandras allt inte längre vänder sig till varandra när livskeppet brister utan istället vänder sig till en kärlekskamrat, en annan person som numera är vännens ömma fokus. någonstans fick vänskapen ta ett steg tillbaka, fick köras genom en förändringens maskin, en ålderns kanske naturliga gång. frågan är om vänskapen försvagas eller om den naturligt bara byter skepnad, om det finns något naturligt som vill göra en vänskap mindre het som chili eller om vi själva bär skulden och anvsvaret över att aldrig sluta se och uppdatera.  det sistnämnda bränner och vi fäller en tår och några skratt och finner en styrka i varandra vi inte haft på flera år och det betyder något oerhört.

upptinad dansar jag loss men inte urspårad med josie och daniel, axel och gustav och jag tycker att mina vänner är solar som rör sig så bra att jag aldrig kan sluta skratta. jag har en stund med min bärnstensvän med min sårbarhet blottad men han bekräftar med mjuka ord och en varm tröja över mina axlar att vår rot finns någonstans och värker och ibland kanske också ler. jag har också ett vidunderligt möte med en gammal historia och får tyvärr konstatera att vissa människor inte förändras till det bättre utan i detta fall har visionären i honom förfallit och hans livsklagovisa ger mig skavsår i öronen så jag går iväg och stänger dörren till det jag trodde att han en gång var.

jag och daniel dansar hela natten till allting stänger och när jag famnat josie och axel godnatt är klockan inte mindre än halv sex i gryningen då jag glider innanför dörren i hemmets vrå och jag ler och dricker vatten och somnar gott.

Dagarna här länkas samman som den mest välskrivna bok med ett uns av alla känslor inräknade som krävs för att innehållet ska bli mer än bara lagom intressant. Efter två dagar här började tefatssnö falla och klä trädens grenar och sedan dess har vintervärlden kommit att dominera tillvaron med en skönhet jag glömt fanns. Jag har antagligen valt att fokusera på kylan och en minskad rörelsefrihet då cykeln får stå. Jag hade glömt hur det låter då skorna trampar nya spår i nyfallen snö, jag hade glömt hur vackert det kan vara då midvintersolen tränger sig igenom snödimma och lyser upp en hel is, en frusen stad och ger världen en röd nyans så överjordisk att jag vill cementera stunden och aldrig göra annat än att stå i den solens öga. ”vintern kan också vara värme” som janni eftertänksamt säger. Knappt en vecka har jag hunnit befinna mig här men platsen som jag en gång anklagade för att vara ostimulerande och skavande tråkig (vilket den var just då i den fasen) har nu mött rörelsen jag söker och ger mig mycket, ger mig något som jag aldrig hade ro nog att titta efter då. Efter mer än ett dygns resa med en paus i sälskap av månlivet och krilleman (en energinjektion) nådde vi slutligen den norrländska staden gandhi och jag och vi tycktes båda lika ivriga att möta sara med våra famnar. ”home sweet home, people”. I er bor jag. Efter ett par välbehövda kaffe och en nyrenoverad utstyrsel mötte jag så även moder och kvinnsen var så äntligen återförenade.

Redan första dagen jag vaknade här så fick jag fokusera på en dag i god väns sälskap. Second hand tour ( i luleås enda två stycken secondhandaffärer) med frida och sara, botaniserandes bland koppar bärandes stugcharm, därefter fika på tukvinnhand i mina kvinns boning och sedan vandrade steg i vintervärlden. Det var något som fastnade i mitt sinne i fridas sälskap, en påminnelse, en evigt ältad mening jag aldrig överger. Det är kärleken och åter kärleken men inte nödvändigtvis (inte alls ibland) ämnad definitionernas känslokammare utan styrkevisionernas, vännernas. När vi skiljs åt är jag tacksam och ser en oerhört vacker vän glida vidare i strömmen av människor utan att för den skull försvinna i mängden. Förenas en annan dag med sommarens nyfunna korallvänner som för övrigt tycks vara gamla vänner from the very beginning och jag uppskattar att vi kan ses på den nyöppnade veganrestaurangen down to earth och låta våra kroppar förbli rena av ekologiska produkter. Hippifierade samtal som snart är en kväll med rökelse och lotusblommor på golvet. Jag och josie firar att det är tio år sedan vi möttes med en flaska rött och när jag vandrar hem genom natten bäddar snön in mitt hår som en tuva om vintern och stegen är mjuka och jag är en spinnande, rinnnande våg.

”Dagarna passerar och vi glider alltlängre ifrån varandra och allra ondast gör det när jag går förbi och du tittar ned.”
duva & rönn sjunger sin svenska proggmusik en kväll och lyckas rama in en väldigt träffande verklighetsbeskrivning. Där står min bärnstensvän bara en liten bit ifrån, en knapp halvmeter men som också kunde vara ett avstånd stort som den indiska oceanen. Tar vi ett steg närmare riskerar vi att drunkna, falla offer för en olöst gåta, ett problematiskt kodsystem av vänskapskärleken som gick i kras. Jag vet att du inte är oberörd, att du ser förbi mig för att du inte ser utan för att du snarare har sett för mycket och att det en gång (och fortfarande) skaver sönder leenden och torterar sinnens till kollaps. Du skrattar och jag ser och jag vet att vi inte längre talar samma språk av ren nödvändighet. Vi löste inte det här och du fyller hela rummet för en stund och för en gång skull så ger du inte energi utan kväver så jag måste ut, ut och andas framtiden utan din närvaro för ett tag. Hemvändarkvällen erbjuder mig historiska glasögon och tidsmaskiner och jag glider mellan famnar och uppdateringar och vänner som bor bortom landets gränser och som numera talar engelska med mig med en spansk accent. Pernilla konstaterar med ömhet i blicken av vi spenderat år tillsammans genom ett par siamesiska tvillingars ögon och hennes ord får min hand att minnas hur den aldrig släppte hennes medan hennes bror värmer mig genom sin kattlika person som gör mjuka spår i snön. Möts i kvinnsens vrå av en vildsint hund och jag står i natten och lagar vegansk skinka medan jaya lakshmi aldrig söver mig den natten i väntan på julafton. ”arbetare s(l)kiter i sitt anletes svett” skrev anneli en gång för länge sedan och jag tänker på symbolikernas humoristiska vridningar och vill dra över både glädje och sorg med en arbetares skitiga glansmelodi.

inlindad av den gula nagchampan vaknar jag på luciamorgon utan att för en gång skull genast sätta igång med diverse projekt och springande steg som leder ut och vidare. har inte behövt slå på någon utvald julmusik för att en röd stämning ska infinna sig utan tackar för en gångs skull den gamla arkitekturen som byggde hus med tunna väggar. vår granne har nog stigit upp i ottan för att långsamt och faktiskt ganska behagligt sprida det röda ordet om en kvinna med ljus i sitt hår. sedan vi kom tillbaka ifrån göteborg har livsstressen slukat mig levande och varje (o)ledig stund har även den vigts åt vårt forskningsprojekt. med rasande tempo har det antagits att vi ska greppa varje metod i ett forskningprojekt genom "learning by doing". jag har stundtals varit frustrerad och ansett att kraven på oss varit orimligt höga och tiden för knapp men efter en hel arbetsveckas slitande i det röda håret så firade jag, mania och erika av oss själva igårkväll med den största vitaminbomb i form av fruktsallad jag någonsin skådat tillsammans med en flaska rött. det var längesedan jag både slappnade av på det mentala viset och även länge sedan mina läppar färgades av rödvin. hela paketet alldeles för underskattat och jag förstår plötsligt vitsen med att lyssna på en skiva för sig själv, läsa en bok och dricka ett glas rött endast för egen skull. jag gav mig själv jullov från och med igår. visserligen har jag ett par åtaganden kvar men inte en föreläsning, inget seminarium, inget måste från något håll att anteckna någonting alls. lättnad. tillsammans med professorer, lärare och övriga programstudenter myste vi häromdagen lös med lussekattor och kaffe och jag ger verklig all uppmuntran och tack till världens bästa instutition som får en att tro att a l l t ä r m ö j l i g t. blir gränslöst peppad för att vara akademiker och inte vilja göra annat än att spetsa sönder alla patriarkala mönster. diana mulinari ger mig dessutom enkla, begripliga och positiva riktlinjer inför vad jag vill göra i framtiden och jag inser hur mycket lättare mitt liv vore ibland om mulinari var min ständiga livscoach. rrrrriot! om ett par timmar ska jag iväg och arbeta och ikväll är det åter igen tid för festligheter och kanske en konsert. imorgon styr jag tillsammans med erika, mania, måns och våra fyra hundar ihop en vegansk julbrunch medan fredrik inte kan närvara för att han är såld till kronjakt.

life is good these days. anar att jag fyllde på med denna positiva glöd under göteborgshelgen. uppskattar den relativt nykläckta traditionen att jag och min måne närvarar hos varandra på den andres egna dag, oavsett geografiska avstånd som i vardagen ibland (tyvärr) skiljer oss åt. de som varit mina vänner genom åren vet hur starkt jag alltid förespråkat vänskapens kärna och ibland även haft svårt (och tyckt det oviktigt) att skilja definitoner som vänskap vs kärlek. jag älskar mina vänner och månen har varit likt ett berg som uppmuntrat till fria vyer med frisinnade livsprojekt, likväl som hon väglett mig i förmåga att även kunna grunda mina bara fötter i jorden och på så sätt lära mig att finna fotfäste särskilt under de år som rastlöhetens klor rev mig blodig. månen är en källa av många skratt och oblyg dans. tillsammans vidrör vi allt ifrån ytligheter till visheter och helgen tillsammans bara bekräftade svårigheten jag har med att särskilja och kanske snarare väljer att konstatera att vänskap ÄR kärlek. det var nostalgi men även framtid att glida runt på hagajulmarknad tillsammans med månen, frida och annie. gav frida en jadesten för min förhoppning att hon ska finna ro i storstaden där ett av livsmålen hon henne för närvarande finns och jag blir stolt som den dominantaste höna då jag betraktar mina vänner som inte ber om ursäkt för sig själva utan snarare tar för sig och tar plats i sina liv. givetvis är nackdelen att all drivkraft för oss geografiskt ifrån varandras definitioner av "hemstad" men styrkan som är drivkraften i rörelsen är nästan värd allt. att vara i månen och krilles göteborgsboning en allra sista gång var ganska vemodigt men livet är en process, alltid vidare. jag fick också (och äntligen) tid att spendera tid med kim och jag tror att jag kan tala för oss båda när jag säger att glädjen var obeskrivlig och att vår relation är viktig och stark. han bär ständigt en doft av rökelse, sprider kreativiten som ett fullmåne ovanför mitt huvud och godheten han utstrålar får mig att tro på evig fred. vi blickade ut över göteborg och spanade på en ekorre i fullt sjå med sitt arbete på väg någonstans medan vi rotade oss i vår närvaro tillsammans. sedan trängdes vi vidare i haga och hamnade på en rättvis marknad och kramade om min underbara pia (som jag senare fick en egendate med) där jag investerade i en jättefin eko t-shirt gjord på bambu och hampa. på lördagkväll samlades gott folk "hemma" i blåvalsnästet och i finulrikas närvaro bakades det juliga godheter medan vi spann över möjligheten att förena så många kära under ett och samma tak. (drömmen om framtidskollektivet i det s t o r a huset är brännande stor nu ulli). sista kvällen i gamlestaden spelandes det spel och vi var allt annat än konstnärer men glada för det. i närvaron med alla fina har hemmakänslan varit fastnaglad under huden varje stund, på varje plats. ville egentligen aldrig lämna men tåget gick iallfall på måndagen och jag och kärleken satt trots blandade känslor på våra platser. fredrik med en sjuka som slagit in efter stockholmshysteriska dagar som vridit ur honom på energi och jag med mina sista kramar av månen och emma kvar i mina armar. ingen glömd, alla nämna mellan raderna. göteborg och människorna där är alla väldigt nära det viktigaste i sinnet.

                                    

                                    

                                    

                                    

                                    

                                   

                                   

                                   

                                   
                                   
tack för er alla.

o c h så dimper den iväg, den färdiskrivna tentan, den allra sista innan jul. den lämnar mina händer och mitt anletes svett och är inte längre min oro ty vad som är meningen nu kan jag inte styra över. vi borde fira. lyxar till det mest kaffe av godaste kvalité mania och jag tillsammans med choklad vid sidan om och frossar i tankar om frihet och dans. som grädde ovanpå lyser vi på riktigt ur ögonen och finner åter kontakt i varandras närvaro och i en omgivning som inte längre bara är en skrivarvrå. på hemvägen investerar jag i en trivsam lykta som ska förgylla hemmet och jag kallar det min egen tentapresent. väl innanför dörrarna tar fliten åter vid och ett par timmar senare sitter jag här med en utarbetad kropp och ett nästan skinande hem som doftar av ekologisk såpa. jag vet inte vad det är jag tvättar bort. kanske rensar jag ut mer än damm ur hörnen. en stund att andas för att snart möta mania igen och i ett samförstånd gå in i yogarummet och ersätta verbala kommunikationen med spirituell vägledning, namaste.

är inte alldeles övertygad om att jag borde lägga ifrån mig tentaskrivandet och anse det vara ett avslutat kapitel för delkursen men samtidigt har jag nog inte mycket kvar att vrida ur. har fått anledningar de senaste dagarna att ifrågasätta nödvändigheten över att lägga all den energi jag dedikerar till studier. att jag ifrågasätter betyder inte att jag finner skolan mindre rolig men däremot är det glasklart att jag saknar livet av rörelse något otroligt. det är här jag lägger in min undran och min egen relation till "raka spår". jag har väl aldrig varit den som väljer de tydligaste vägarna framåt, vad är det då nu som gör att jag har intalat mig att jag inte kan göra avstickare ifrån denna mångåriga-bana jag påbörjat inom den akademiska världen? har på känn att det grundar sig i kärnan kring hur jag vill leva egentligen. att börja läsa, att vara inskriven vid en instutition och veta att det förväntas vara min inrutade plats för ett bra tag framöver var inget lätt beslut och har aldrig för mig varit självklart. ändå har jag genom årens gång funnit problematiken med att inte ha de rätta verktygen, att i frustration behöva resa hem från platser när jag trivs som allra bäst just för att pengar och långsiktiga framtidslösningar uteblivit. så. vad klagar jag på, borde kanske vara förbannat nöjd över att jag lyckats fatta ett relativt klokt beslut, har funnit en plats i både en stad, en familj, en klass. svaret är det att jag vill ha allt. mycket vill ha mest men just nu vill jag ha i första hand ha indien. jag vill släppa kontroll och ordning. vill sluta tro att stegen måste ha en riktning och istället söka kärleken i närvaron i ett kaos som är fullt av färger, ett kaos som efter ett tag är begripligt. när vänner till mig som inte pluggar kan göra spontana resor och frågar om jag vill slå följe med dem till indien imorgon vill jag kunna säga ja och snabbt rafsa ihop en väska och dra. I need to put some spices to my life. lite hetta och äventyr. vill riskera att bränna mig på tungan och girigt halsa i mig vatten inte vara så återhållsam, så ordnad, så ofri. tänker återigen på dessies rader om att vi själva skapar vår situation och jag håller så uppriktigt med och jag vet att jag inte har rätt att klaga. jag är i grunden fri och jag har själv placerat mig här och skulle någon be mig hoppa avskolan för resande liv skulle jag vägra och strida mig blodig för att få vara kvar i en queervärld som jag börjat älska. vill inte ha antingen eller. vill som ovannämnt, ha allt. har i samtal med uppmuntrande fågelvänner börjat se lösningar istället för hinder. ett frö har börjat gro i mig och en dröm om chai på trappan vid ganges har börjat ta en konkret form. ska ha möte med min studievägledare och se om vi kan designa mig ett tillfälligt kryphål ur skolans värld i vår.

ska snart iväg på yoga efter dagar av stillhet vid datorn. har bara suttit och skrivit under fem dagar och redan värker armbågen och mitt högra knä. kroppen talar språk jag förstår. stillhet är inte min melodi. fredrik väckte mig förövrigt imorse redan klockan fyra i gryningstid. på väg till stockholm för en veckas arbete. en fin varm kropp med återseende om ett par dagar. gandhi verkar sakna fredrik genast och försöker kompensera hans frånvaro genom att klistra sig fast vid mig. vi hade en fin morgonpromenad där vi hälsade på vår lille vän gandalf som avslutade sitt hamsterliv i lördags. "vi kommer och vi går ur jord" sjunger kultiration och utan religiös mening så kändes gandalf vidarefärd som just en sådan när jag med mina bara händer täckte hennes lilla kropp med jord. vila i frid.