Fötternas rötter.
Jag kör vägarna fram, märker hur jag trivs, ler & mår desto djupare in i skogen vi når, desto glesare det blir mellan samhällena. Skogen är gammal, naturen alltmer dramatisk med höjder, dalar, forsande vatten & stilla vattendrag. Såhär vill jag ha det, på rätt väg.
Når stugan vi är ute för att kika på. En stuga som medför många beslut, djupa andetag, mod. Att ensam gå in i det här, göra min grej, äga. Skapa en fristad, få välja hur allt ska vara, vilka som rör sig i min närhet, om jag slår på radion eller bara lyssnar på tystnad. Ibland tänker jag att det är synd att vara ensam i det här, men oftast ger det mig en känsla av frihet & djup, som svindlande men samtidigt rogivande.
Min bror är med mig & vi ser nog ungefär samma saker. Stugan vi besöker saknar helhet trots sitt dramatiska läge just bredvid älven. Som om den är byggd av många människor med olika intentioner, olika mycket kärlek. Platsen bjuder in, lockar till lek; att hoppa över forsande bäckar, paddla kajak, bada bastu med älvutsikt & se solen gå ned bakom grantopparna. Jag vill allt det men jag vill inte renovera en hel stuga, riva förråd, stapla upp huset på bättre plintar, bygga dörrar & allt det där andra som behövdes här. Inte heller vill jag kunna höra bilars sus & det ljudet nådde ända hit. En bra erfarenhet, att stuga efter stuga ger mig perspektiv på vad jag egentligen söker. Det är tystnad i första hand. Enskilt läge. Porlande vattendrag, allra helst älv. Granskog, gammalskog. Gammalt, känsla, helhet. Vi lämnar Älvsbyn & jag har återfunnit en plats, förälskat mig igen i dess tyngd & storhet, dess ytor av natur. Här vill jag vara & gro ned mig. Dock inte i just den stugan. Längtar efter känsla av helhet, gro ned mig & smälta samman med platsen.
Vill dricka morgonkaffe på altanen. Jag vill se Polly som kisande brer ut sig i solen, ser på mig med den där ständiga lojaliteten innan hon skuttar iväg, över någon tova, in i skogen & försvinner för en stund. På natten kommer vi att somna så. Hon & jag. Skogen utanför. En eld i kaminen. Raggsockor på under täcket & trägolv som viskar godnatt med sitt knarrande. Ibland hälsar de på där i skogen. Systern & alla skatterna; Veravilde, tvillingarna & modern. Jag vill ha dem närmast mig. Min tribe. Den växande, mina frön & mina rötter. För det är helt otroligt, allt det stora som sker. Att De två är här nu.
Det är inget annat är stora perspektiv & kärlek.
