regnbågsdagar.

sitter här och försöker klargöra vad queerbegreppet egentligen innebär i både teori och praktik. det känns som atlanten. de som lever i djupen äro många och intressanta. de visar sig ständigt fortplanta sig och blir till mängden fler, i definitioner allt mer obegripliga. i min strävan efter att analysera queer växer intresset och min svaghet att sammanfatta och konkretisera ideér visar sig från sin tydliga sida. skulle hellre skriva en hel bok än två välskrivna och snyggt avgränsade sidor. kommer att befinna mig i hemmets vrå under några dagar nu. brottas med arbetarklasskvinnors klassdefinitioner och identiteter, stånga tankarna vidare rörande maskulinitetsrelationer. allt det här faller mig så väl i smaken. nu handlar det bara om att finna fokus. det är mycket som rör sig runtomkring. allt ifrån att fantastiska vänner varit på besök [mer ingående update utlovas vid senare tillfälle] till att jag börjat utforska vägen mellan malmö och lund på cykel. cafe med djupdyk i mania och arbete på kvällarna. jag och kärleken delar mellan dessa sanningar vår verklighet formad av lätt tillgänglig kommunikation, stark energi och ifrån min sida, sann övertygelse om att leva nära den rätta.

jag har också dragit igång ett projekt. i början på veckan fick jag reda på vad som sker med gamla hamstrar på djuraffärer. they just kill them all. mitt feministiska hjärta vrålar. hade det här handlat om mänskliga kvinnor som tvingats agera föderskor till dödens rand så hade fler reagerat. nu händer mest ingenting. det här handlar om hamsterhonor som inte längre är produktiva. inga barn, inget liv. det är inte okej. jag beslutade mig raskt för att starta upp ett räddningsuppdrag och vi är numera ålderdsomshem åt en mycket fin bigmama gandalf hamster. hon tycks vara lite förvånad men mår bra här. räddad ifrån döden i sista stund. här har hon ett litet tag kvar förhopningsvis att bara få vara gammal pensionär, ätandes äpple och frossande i välbehag.

nu måste jag fokusera inåt, finna queerandans kärna. hoppas att få återse en mycket speciell vän också. snart. en aktivisthelg med månlivet. här nedan.
vår nya kollektivvän.

                    

fyra skutt fram och sju tillbaka.

är inne i ett skönt flöde av steg under morgonpromenaden med gandhi då jag rycks upp ur dvalan av någons gråt. framför mig utspelar sig en mindre scen. en pojke i upplösningstillstånd med översvämmande niagara ur ögonen. ett par andra pojkar en bit ifrån, betydligt säkrare i kragen. en äldre man, en flickas far står upprörd mellan dessa pojkar och uppmanar dem att berätta vad som just inträffat. -" vi sa att han är en bögjävel", säger en av de tuffa pojkarna med hånflin, som om han inte själv begriper att det inte är ett rent spel han just nu är med om att skapa. -"för han är ju det, fortsätter pojken. "en bög altså!" pojken med de stora blå oceanögonen springer plötsligt iväg och scenen förändras då fadern beordrar de mobbande pojkarna att hämta tillbaka den utsatte som är på väg att fly fältet. de måste hämta tillbaka honom och be om ursäkt. jag hör inte mer. gandhi begriper inte denna utnötta diskriminering och missbukade ordval. hon är en hund som tycks vara rätt ointresserad av genuskontrakt som är förankrat i samhället. vi vandrar vidare och jag tillåter mig att vara en butterkaka. upprörande att ordet "bög" fortfarande missbrukas på detta sätt när det ibland känns som att arbetet med att skapa ett mer tolerant samhälle går ganska bra. vart har dessa pojkar med ordmissbruket fått allt ifrån? är det så att många människor beter sig "moget" om dagarna när det alltid finns en risk att någon ser om du tar av dig den "förstående masken" som öppensinnat påstår att all kärlek är bra kärlek. that it is one love. uppstyrt och utan någon egentlig förankring till verkligheten, till vardagshandlingar skapar vi tolerans men hur är det egentligen bakom masker och stängda dörrar? hur öppna är svenska folket? som kärleken säger i en dikt;  " vill vi verkligen ha bög med barn?".

hängde lös med min klasskamrat casper på en second hand tour igårförmiddag. han menar verkligen att allt handlar om "one love". " heterosexuella är alltför konstruerade in i tvåsamhetens godkända ramverk" anser han. "kärlek är bra så låt den flöda. var kär i en, två eller fyra människor. men avstå inte ifrån att våga falla för fler än det motsatta könet. varför stänga ute möjligheterna att den rätta människan för just dig kanske har en mutta som du? är det så att en av orsakerna till att alltför många inte träffar rätt kärlek i livet är just det att alldeles för många människor som vill definieras som bisexuella trots allt väljer en av motsatt kön i slutändan för att det är enklare, mer acceptabelt?" han har några poänger casper och jag ser på min egen umgängeskrets och funderar vidare hur det kommer sig att jag mött så få homosexuella/öppet bisexuella under åren trots att vi anser oss vara öppna, alternativa, äventyrssökande. hur många av oss drömmer om mer sexuella bravader med samma kön? hur många har drömt men aldrig vågat forska vidare?

jag spenderade hela dagen i lund bland mina kamrater. hade programträff och blev maxad på inspirationsskalan. samtalade med en kvinna som redan läst mitt program och nu läser ytterligare två år. hon har bestämt sig för att hon vill arbeta med biståndspolitk med fokus på genusfrågor. detta, inom FN. för att komma dit krävs en master, vilket innebär ytterligare två år efter de inplanerade tre åren för en kandidat. jag hör hennes ord och förstår genast hur nära hennes egen dröm jag står. håller allt öppet nu. ska börja med att spana efter en bra praktikplats. hjärtat skriker efter indien. taktiska drag efter en plats i stockholm. är tacksam över att inga beslut behöver fattas än på länge. ska fortsätta andra resor. svettiga färder in i ledernas djupt bändande förmåga. har anmält mig till att utföra karmaarbete på yogastudion. arbetar för gratis yoga flera dagar i veckan. ska möta upp med manja och vår vän alexander för dagens yogautmaning snart. en bra start på en eftermiddag som ska formas vidare med ölande och för min del troligen dans på en alternativ HBT klubb. andra vänner och min kärlek satsar på detektivbyrån som spelar men jag behöver kroppsarbete och trötta fötter. har skaffat mig ett jobb som kommer att stjäla helgen ifrån mig men vad är jag inte annat än en slav för riksdaler ibland.

gandhi har det bra som får allt serverat och fräckt väcker oss om morgnarna med en varmt tunga.

                     

tystnad. tagning.

håller uppe fasaden, ler ur djupet och lyckoönskar ur min rot. gråter. när vi lägger på. älskar så gränslöst. mitt halva jag reser till indien nu, till sin kärlek för landet, människor, äventyrets alla spänningar. rör sig vidare för att leva sin dröm. tänt en rökelse för henne här, för de tider vi spenderat tillsammans i det land som erövrat våra sinnen så. spelar en skiva med lakshmi shankar som får symbolisera möjligheternas riviga lust som för de sökande vidare, ständigt på jakt efter förverkligande av sig själv genom alla sanningar som finns där. spontantitetens moder. att följa känslan ger meningar som sannerligen betyder något oerhört. jag har en oas av förväntan i fingrarna för henne och det som väntar nu. lycka till syster.

yogan är tillbaka igen. har aldrig någonsin varit borta egentligen men vi hade en mindre paus, en parantes medan jag strukturerat upp min omgivning. utvövar yoga tillsammans med en nyfunnen vän i manja. hon hade kunnat vara en naturlig del av min kollektiva familjekonstallation av eget utvalt folk sedan tidigare. spenderade en fredagskväll hos henne med vegansk suchi och festligheter i kollektivet där språket var av den sort jag förstår. tillbringade timmar på balkongen där alla möjliga historier uppenbarade sig. när jag sträckte ut en hand föll en friskt nattregn och det var mitt tecken för verkligheten. to be home. det tycks plötsligt öppna sig en hel värld av olika resor här och jag dricker dem törstigt. många samtal med petcher från san fransisco lämnade kärnor av inspiration som glöder vidare, idéer om upplysning och dramatik. kvällen var sval och sikten relativt klar. cyklade hem med gladyrsel.vaknade ordentligt på lördag förmiddag under repetitioner av "jösses flickor och återkomsten". satt tillsammans med ytterligare en nyvunnen vän i linn och formligen stornjöt av att beskåda mästerverk till aktörer. att sedan lyssna till "åh å å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras.." kastas ut över publiken av en kvinna med hes whiskeyröst gjorde inte min eufori mindre. folk dyrkar idoler, jag trånar för teateromgivning. dunkla djup, dramatik, röda stora tyger och bara fötter mot slitet trägolv. yesterday and tomorrow knyts samman och jag ser mig sitta i en mörk salong i kosovo rökandes cigaretter och skriva på en avhandling medan mina albanska vänner flitigt repeterade. jag vill ha mer teater i mitt liv och mer än gärna med feministiska perspektiv. lördagen fortsatte senare i sälskap av kärleken, marlene och gudmar, drickandes kaffe och surpla tankar för varandra. jag hade en röd tråd av bakissmak under huden hela dagen och var nöjd över att ligga avklädd i solen med manja och marlene på söndag förmiddag och bli renad och pigg igen. timmar med bastubad, havsbad och genusklarhet. blev glatt överraskad ett par timmar senare när en vän som lämnat malmö återvänt över en helg. hängde lös och låtsades leva sommarliv på en brygga i sälskap av riktigt goda kamrater.

it is spinning. det går tid i trådar, det sker så mycket att praktiska ting lämnas till sitt eget öde och jag glider med och försöker greppa allt omkring mig. igår kalasade gudmar igenom sin födelsedag tillsammans med oss. yogatid imorse kommer snart att förvandlas till ett tåg som för mig till lund. samvaro med alternativa aktivister och livsstilsförespråkare av alla möjliga slag med vänstefokusering. kärleken agerar lärare i poesi men vi hinner inte riktigt ses och greppa varandra för allt liksom vrider sig snabbt nu, lekfullt och generöst erbjuder dagarna aktion. ändå. vad är mer verkligt än att se bilden för sitt inre av dem vi älskar allra mest? någon undervisar, en annan befinner sig på en flygplats. en tredje rensar en låda.

on a wire. på olika sätt.

var på social-och beteendevetenskapliga biblioteket idag. vi hade biblioteksundervisning, något som egentligen inte var mer komplicerat än en rundtur för att komma till rätta på denna plats som säkerligen kommer att få många av mina framtida timmar. är nästan löjligt salig över miljöer som innefattar mängder av nedskrivna historier, vetenskapliga rön och dagliga tidskrifter. älskar att vara omgiven av allt författande och inse att det inte finns en chans att jag hinner sluka allt detta, inte någonsin. kontroll över raka rader men ändå är alla dessa böcker mig övermäktiga. inte sällan som en  balans infinner. stod där idag och betraktade min danske klasskamrat som är vacker som en nyskördad. rena ordnade drag skapade med noga eftertanke. en intressant kamrat som nu inte hade sin fysiska kropp i chackmatt. han höll som bäst på att välta ned en gigantisk tavla som hängde ovanför honom när lyckades hindra hundra års olycka att drabba honom och istället brast ut i en fnissande attack samtidigt som han blickade runt omkring sig med rådjursögonen. jag log, sjöng inombords och trummade ceremonellt i tanken. no more machoman under min studietid, inte i mitt klassrum, i min egenvalda akademiska sfär. har alltför många dåliga kort jag skulle kunna presentera ifrån tidigare studieår, normativa exempel på hur män utan vidare  axlat rollen som klassens standup komiker, dragandes med dåliga skämt ingen vill höra, män som låtit och tagit plats kanske bara av ren konstruerad vana. någon hade nog gärna brustit ut i brölande stök över en tavla på glid. nu får jag inte misstolkas här. vänligen, tag gärna plats mina bröder och systrar men för helvete, gör det med mer självdistans.

nu. första gången som jag inte kan kasta blicken över någon som har det där sättet att överlägset nonchalant tag platsen just före den där lite mindre tjejen. jag har helt enkelt att göra med ett gäng enormt sköna människor nu. vi behöver inte slåss med armbågar för att finnas. vi vet att vi finns, det räcker. igår hade vi en avslappnat fest med genusföreningen och jag var tacksam över att möta folk som talar samma språk, där inga ursäkter för vissa argsinta feministiska utlägg överhuvudtaget behövs. jag hade med mig goda energier under kvällen. hade mött min marlene, nyfunnen och underbart vunnen vän ifrån malmö i våras. vi sågs nu över en kaffe där vi sökte efter kärnan till bönan. as usual. dessvärre fick jag besked att min måne inte kunde komma hit med sina armar och linda dem kring mina på grund av ett krasselövergrepp. hon fick stanna kvar i sin lya med kurerande inslag och nu får jag sakna henne denna afton när hon kunde varit här. men. månliv. du är alltid välkommen igen. anytime.

nu ska jag tända en pujha. sända rökelsens ande till en bekant som jag precis fick veta, har lämnat jorden. förbannat sorgligt när unga människor försvinner så. kärlek til dig. dessutom. den allra starkaste doftslinga till norrland och mina vänner och till familjen, de som behöver den allra mest, just nu. tänker på dig lilla sköra. du är roten i dig själv.

 




förlösning.

por favor da me lo. kunskapen, de där maktverktygen jag vill använda. sedan. dagens föreläsning om feministiska teorier läggs fram likt ett bord med mina absoluta favoritfrukter och hon som bjuder på dessa godsaker är träffsäker i sina ordval, ödmjuk men övertygande. me encantan. ge mig mer. diskussionerna sedan bland klasskamraterna, om normbrytande klubbliv, någons öppenhet för sin egen homosexuella framtoning och vart det leder honom, livet i största allmänhet en dag som den här då diskussioners visioner har högt i tak. kanske inget alls. vi planerar second hand vandringar och fest med genusföreningen. jag väljer nation med feministisk, socialistisk och antirastisk anda och får en bra känsla av väggar målade i mörkt rött och anmäler mig utan vidare till att arbeta där i ett kvinnocafé utan separatistisk mening. har en upplevelse av livet jag vagt minns av bergodalbaneliv och jag hoppas på bergstrapatser.

bokade en resa till göteborg idag. glad över en framtida rörelse åt det hållet med planering av vipassana retreat, en tio dagars meditation. dessförinnan får jag dock öppna min famn för månlivet som anländer till mig redan på torsdag. hon äger nyckeln till mitt leende alla dagar. fantastiskt med kvalitétsliv med en av de allra godaste livskamrater.

det är intressant hur fort sinnet vrider sig åt olika håll ibland. satt på biblioteket och formligen sög in information om homosexualitetsforskningens historia igår. plötsligt förstod jag att katten närvarade. höjde blicken ur boken just då jag ser att en mycket liten kontur långt borta närmar sig utanför bibliotekets fönster. vissa saker vet kvinn bara. att en gammal vän närvarar på ett sådant vis är ett av de tillfällen då hon inser att en del relationer aldrig fullkomligt bleknar. jag har ett rökelseindränkt hår och är på en plats med hatten på hyllan, kärleken i handen och hunden aldrig långt borta.

RSS 2.0