mellan raderna.

i sanningens namn så vrålade jag inte ut glädjen över hela tåget på resan hem ifrån lund i sälskap av mina kvinns erika och mania men åtminstone lät jag vår del av tåget ta del av glädjebeskedet. we´re going home baby. and. we will not stop before ocean meet land för det är ju så här i skåneland att havet når stranden och även om det nu är så att vi faktiskt ska  FLYTTA så är ingenting stort i malmöstad, som min bärnstensvän säger det, så är vi alla grannar här. de snart nyblivna möllevångsborna rödräven och freden är lika mycket grannar med det globala torget som vi är med havet. vi kommer att bo bara några meter ifrån min förälskelse-eld-skatt erika och hennes kollektivkamrater, ett stenkast ifrån bekims tekanna och manias kök som gjort för sushi. underliga varor kommer att fylla vårt skafferi som vi inte kan tyda etiketten på, skriven på språk vi inte alla gånger förstår men älskar ändå och jag kommer inte längre behöva sucka över alla gamla damers dömande ögonkast på mitt toviga hår. det unika har sin charm men gemenskapen i glöden för det bortom skavande normer är värd allt. det blir visserligen mindre grönt runt våra kvarter men summan av livet blir mer plats för vingarna att bre ut sig, både fysiskt och mentalt. fredrik kan bre ut sina konstprojekt, jag kan göra yoga. hemma.jag och erika har redan planer på hur vi ska göra för att vandra i skog och mark minst en gång i veckan ändå, något som troligen kommer att ske mycket snart i sälskap av fyrbenta vänner. nu ska jag iväg och arbeta natt med ögon som redan värker av trötthet men jag låter mig inte nedslås, life is good! här nedan är ett foto taget för ett par år sedan då en läromästare i den sjuttonårige danfas tog sig an mig med en gammal hästs vishet. nu anar jag nya tåg med skorna djupt nedborrade i jorden.

                          
                         

kattlikt sträcker jag ut kroppen i förlängning medan en hjälpande hand någonstans ifrån assisterar i yogaposen när en hög signal plötsligt kastar sig in i mitt meditativa tillstånd och krossar stunden som en sten rakt in i glasrutan. vaknar upp ur en dröm där yogan är i praktik igen och fumlar klumpigt efter en lur, efter någon som försöker nå mig i gryningen, som vill plocka upp mig ur dvalan rakt in i dagen men jag misslyckas. ibland går det inte att ta sig upp, inte ens när det är min hanna som försöker nå mig ifrån indien för att vara först, hon vet att hon är störst. ett par timmar senare upplevs ett uppvaknande betydligt mer intressant och fredens födelsedagssång är mild och mjuk och min. med håret på ända och alldels verklig öppnar jag presenter ifrån kvinnsen i norr, ifrån freden alldels intill. tillsammans med morgonens på-sängen-kaffe förtär jag janis sång genom luren och jag känner mig som en del av en sångtext, flickan i texten, the lady in red. förvisso är dagen i talspråk min men jag uppfattar den snarare som the day of the tree of life. får som en fin överraskning den där stämman i mina öron igen och jag förklarar för ludvig the one att det är precis så jag vill ha honom. det mest långväga samtalet kommer ifrån nepal och min alldels egna nomad, dessie. min broder genom bergen, öken och guruifierade samtal. min månvän malla firar en nioårig kärleksdag med sin utvalde och vi ger varandra löfte om att inte fira varandras dagar åtskilda i framtiden och jag tror på våra ord. jag blir upprymd och glad över ullis värmande ord i luren och jag vill döpa om henne till drottning av queer och tänker att jag minsann ska se till att utfästa en sådan titel inom en snar framtid. mina rotkamrater i josie och pirjus och mina blodsbandskvinns gör mig tydlig i konturerna och jag känner mig firad så att det redan rinner över.  thank you.

jag och freden vadar omkring i indiska kryddor medan mat sakta blir till välplanerade rätter, fötterna är bara och rökelsen är inpyrd i mitt hår, si. vår lya förvandlas till en buddhabar någonstans i goa allteftersom att vänner glider in och tar plats i soffan och framförallt, på golvet. en mjuk sittkudde är en ö ibland, en frihet för tanken. gandhi får sälskap av molle och nya som gamla vänskapsband presenteras för varandra. alla säger grattis, alla i den indisk-svenska verkligheten är rejäla och jag är nöjd och glad. många timmar senare slocknar ljusen, vi luktar kryddor när vi somnar. för tjugosex år sedan var hon den röde liten och gul, idag lite mer nyanserad.

            

            

           

           

                                      
 
               
                   

                        

"två tungor har mitt hjärta och[...]" sjunger en för mig nyfunnen och kanske också vunnen folkmusikant som heter sofia karlsson och jag vill befinna mig på en festival i en grön omgivning med bara fötter i kontakt med jorden. växlar över till jaya lakshmi och är plötsligt sittandes ovanpå ett stort djur i öknen med armarna omkring hanna, en stekhet tillvaro med sönderbrända axlar och det kan aldrig gå i någon annan riktning när framåt - vidare. musiken är gurun, den ibland vilseledande men också följeslagaren med godaste handslag.

hade en fin afton igår med erika och freden som närvarade en stund i vilda lekar med en euforisk boxer. det delas förtroligheter varvat med lättsamhet och jag står i natten med erika och vi betraktar hur möllan lever, hur vi själva bidrar till rörelsen. under dagen gled vi runt på second hand och jag gjorde diverse fynd, efteråt värmde vi oss på cafe chéz madame, erikas vänners fritänkade samlingsplats för HBTQ-människor, ekologiskt medvetna, intellektuella, veganer och övriga möjliga eller omöjliga soffälskare.

andas innan den nya kursen tar vid och jag suktar efter sköna garn mellan händerna och jag vill och kan och törs.

här nedan följer en rad foton med mina sparringskamrater. i följande ordning: gudmar & freden, freden & måns, erika & gudmar, måns & kajsa. linn fastnade inte på foto men vår blivande juristkamrat hängde med för att inte glömma av radikalfeminismens betydelse genom dagarna.

                 

                 

                 

                 

                 

de människor som ofta umgås med mig är inte förvånade över att rödräven sträcker ut sig närsomhelst och överallt. drar i lederna, tänjer på gränserna och försöker bevara en katts mjukhet. märker dock hur mina fysiska förmågor saktaligen stelnar, som om jag vore en stilla torkande gipstavla. vill skapa sprickor i den gipstavlan, vill spränga barriärer. måste ut ur oförmågan och in i yogan. om jag inte finner mina egna yogadagar snart så blir jag strax galen och rotlös utbrister jag till freden som nöjd och vacker brinner för att såga, sy och fundera över alla tänkbara konstprojekt. alla har vi våra sätt för att rasta vingarna på.

kan inte gå tillbaka till värmen just nu. är nästan säker på att jag är på väg i en annan riktning och att yogan faktiskt står bakom hörnet och väntar som en trygg, tålmodig kamrat.

                                        

har varit försvunnen i en dimma av tentaskrivande. en fas är på väg att avslutas och ny tar snart vid. en fantastisk tid, en hel månad av tiina rosenberg. genusnörden är i gåshimlen. nu väntar en helg av vänskap och lite arbete, secondhand rotande och lediga kaffestunder.

har saknat mina vänner mycket. särskilt om kvällarna. min hemlängtan till er är likt en rotlös på väg någonstans. nära, närmast.

                         

jag vill ligga raklång med blicken någonstans bortom seende och lyssna till en len stämma, höra berättelser och förhoppningar om möjliga magier i varje vrå. a way of being aware and away of knowing the next step. nowhere to go cause the is nowhere than here where I would like yo be. mycket osagt men alltid mellan raderna nämnt. skönhet vilar ofta i förmågan att låta ord vila, att tillåta sig att se utan att vilja ta ytterligare ett steg. tiden går så fort men närvaron kan ge oss mer.

you see what it is about, you see it all from outside. rannsakande med steg som är starkare, mer etablerade och som vid marken inte faller, mina egna. saknar yogan men kan inte riktigt förmå mig att placera mig i den fyrtiogradiga värmen och redan i förväg sakna mantran och rökelse på plats, en saknad jag vet kommer. det är något som kvinn har en uppfattning av, en blick som vet att yogadagen kommer när meningen är här. talar med mina vänner i norrlandet och får bekräftelse på min egen spegelbild och jag är en frifågel som landar där närvaron tenderar att vara färgstark. this moment, I think I´m in the right direction. malmöstaden är en berikande plats full av meningar, det vore bluff att påstå annat.

efter en alldeles för lång tågresa nådde jag skåneland efter en resa av inåtvända leenden över minnesmemoriet som uppspelats över vad juletiden gav. mötte min bärnstensvän på tåget som tog oss vidare från huvudstaden till malmö och denne vän som ett par dagar tidigare avböjde någon som helst framtida kontakt med mig var nu den som lyfte av den tunga väskan av mina värkande axlar, den som slog sig ned bredvid mig och som bekräftande att kärleken mellan vänner är oförglömlig ibland. freden dök upp i malmö och välkomnande mig på det finaste sätt som en slokörad rödräv just behövde. you see me. den första malmökvällen efter en relativt lång frånvaro var en sann kväll. harmonifierade samtal blandades med skratt och tacksamhet medan förgyllda ord kom till mig ifrån vännerna jag just lämnat, ord som var en frigörande startknapp för saknadens niagara och otillräcklighetens för korta armar. med grötig röst fångar jag ludvigs röst i luren och är ärlig och stark och svag och lycklig och förbannat olycklig och samtidigt salig och euforisk. sing a song my friends, it´s all about you. freden uttalar några ord som jag senare suger länge på;

"det är fint att det är såhär, den kärlek som rinner ur dina ögon och fläckar ned mig som tröstar. det är din grej det här, dina vänskapsrelationer, de är ju allt för dig. med återvunnen stabilitet i blicken och ostyrig lugg på utväxt finner jag näring i de orden och inser att jag måste leva som jag talar; " allt handlar om vad vi väljer att se. fokusera på det vi funnit, sällan det vi förlorar."

 

plötsligt förvandlas lediga dagar till tidiga morgnar, når lunds central innan solen gått upp. sitter på seminarium och lyssnar till molinari och vill aldrig göra någonting annat än att girigt dricka hennes ord som om de vore en energiinjektion av färska bär, plockade med bara händer och utifrån eftertänksamma val. sluter samman med en jetlaggad mania, nyss hemkommen ifrån kalifornien, med en nyblonderad alex hemkommen ifrån argentina, med karolina, linn och med min goda syster i erika. betraktar mitt halsband av korallfolk och kan inte längre sörja att södern bytt ut norrland för ett tag. ”du har en bra väg framför dig”  skriver jani och jag börjar ana att han är mer lik buddha än vad somliga anar när den första dagen tillbaka i malmö ger oss möjlighet att komma innanför dörrarna på en lägenhet som kanske, om allt går vägen, kan bli vår. även fåglar behöver kontakt med rotsystemet och för en längre tid [kanske ett par år] här krävs en plats för trivsamhet, utrymme och vänskapsmiddagar där alla kan sträcka på benen. sitter en eftermiddag i vegankafét glassfabrikens slitna rum med freden, mania, gudmar och alex och älskar möjligheterna, framtiden och kaffet. när regnet faller tar jag inte fram ett paraply utan älskar hur fukten blir mina lungors räddning, hur min hud älskar varje droppe och hur de nästan fyller mig, så att jag lyfter från marken. jag är kär i vad jag är här. går på demonstration med kärleken angående kriget vid gaza och jag undrar för mig själv hur många demonstrationer vi eldat upp oss på tillsammans och hur jag älskar att vi två gör just så. med frusna fingrar sitter jag på kvällen hos marlene och gudmar och har en tangokatt i famnen och diskuterar berg och relationskonstallationer och ser hur goda mina vänner är. ytterligare några timmar senare glider jag och freden in hemma i bekims nya hem och grattar och kramar och tar för oss i en lägenhet som påminner om en teatersalong, bland människor som kanske inte har funnit sina fokus i livet där kreativitetens konstnärliga drag skapat abstrakhet hos dem, men hur de ändå går att se hur människorna brinner, hur de söker, hur de vill så mycket. jag möter en människa som jag namnger som den fria kärleken och våra riktiga namn förlorar betydelse och vi talar om allt som ingen förstår och när jag går därifrån så är tobaksdoften fastnaglad i mina kläder och har dränkt mitt hår.

 

jag fortsätter att samtala med de jag inte ser framför mig men känner, jag skriver på min tenta och tar på uppgiften här, jag drömmer mig framåt med freden och konstaterar med tankar på en vedeldad spis att I´m a believer.

                                 

                                                 

"vande guranam caranaravinde sandarsita svätman sukhäva bodhe[...]"
andas djupt medan inledningsmantrat närmar sig att bli min tanke för att sedan glida undan, vidare bortom medvetande. lenas stämma in bland mina celler, in i blodflödet där energin rusar för att sedan börja röra sig lugnare, som en stillsam vän med ett harmoniskt handslag i min hand. på golvet på shiva tillsammans med lena, jani och ludvig. avslutar en sprirande kväll med denna meditation som för oss alla närmare vårt inre center. det är nästan så att jag inte kan tänka eller ens skapa början till en tanke, snarare ÄR jag en enda upplevelse nära och det är att förstå vad lycka är. jag är verkligen lycklig där jag sitter på en kudde på golvet och kärleken jag känner för de som delar stunden med mig är obeskrivlig.

vi har haft en fantastisk kväll på shiva med gemensamt lagande av en rawfood middag och sedan en lång het bastu med samtal om gröna vågen, närodlat, om människor som vägrar vara drivved. yogalinda undrar när jag ska flytta till luleå igen och jag önskar (för en kväll) att någon kunde ge mig ett hus och ett jobb och att flytten vore ett faktum. jag kan inte säga att det bara är för ikväll som jag trivts utan dessa tre veckor här har varit fyllda av glädjens dagar som runnit efter varandra. även om norrlands vinter är för mörk och för kall för mig så är vännerna, familjen, yogan och all gemenskap en väl uppvägande faktor. jag vet att jag kommer att sätta mig på tåget imorgonkväll och vilja gråta över att behöva lämna men trots det så kommer jag att ge mig av.  tids nog så faller alla bitar på plats.

detta nya år kommer att bli så bra. spenderade nyårsfirandet i skogen med moder, jani och gandhi. vi varvade kalla promenader under stjärnklar himmel med spel, dans runt midsommarstång(!), god mat, umgänge med vita arabiska fullblodshästar, lena på besök i stugan, mors många smittande skratt, långa sovmorgnar och ett avslappnad sinne. brände önskningar i öppen spis och tror med största allvar på en riktig rotstyrka.

satt i bilen med jani nu ikväll efter den energifyllda aftonen och var ifrågasättande och lite ifrågasatt av mig själv över vad jag menar med kärlek. egentligen. jag vill inte rama in och jag inser att jag måste arbeta med kärleksflödet och tillåta a l l kärlek att flöda igenom för kärleken är det enda jag är ikväll, det enda jag tänker, det enda jag vet. jag älskar mina vänner och min kärleksfrände och hunden och familjen av blodsband och träden som inte längre är lika snötyngda och jag älskar energier. energier energier energier som gör att jag lever med vaken blick och hårt slående hjärta.

allt handlar om att vara aktsam med sina egna energier och vad vi utsätter dem för.
respekt, till oss själva.