mellan raderna.

sista inlägget inifrån boningen i slottstaden. vår vagga som sakta men utan tvivel gungat oss in i vardagslivet i skåneland, en indoktrinering som plötsligt en dag är ett liv, en tillvaro med skratt och gråt, stillhet och livfullhet, alla nyanser och definitivt, med alla queerflaggans färger. jag har varit mer stressad sista veckorna än jag trodde var möjligt. när min egen gräns för självbehärskning varit nådd och överskriden så har freden fångat mig i den fallande stunden och genom att våga se, även lyckats med konsten att bevara mig hel. stress och press i kombination är definitivt ett av de tillstånd jag hanterar som allra sämst. thank you fredslivet, det finns så mycket att älska dig för. i den stund som mitt stressade tillstånd slog över mitt livsskepps alla kanter så blir jag uppfångad och av nödvändighet tvingad till eftertanke och ro i stallet, bland vänner. medan min puls sakta slog av på takten lade inka, den lilla hästen med de stora stegen, sitt huvud mot min panna och förenad i en stund, av något som känns som samförstånd- och ifrån hennes sida, empati, så gick det inte att ens vilja springa vidare. jag var där och då och älskade erika för hennes förmåga att inte alltid behöva säga vad hon tror att jag behöver höra utan genom att vara närvarande tillsammans med mig. djuren bör få nästan all eloge these days. möten, skolprojekt, ännu fler möten, packning och städning fortsatte att avlösa varandra därefter och igår började lägenheten anta en form som börjar ge löften om att det här kommer att gå. vandrade ut med gandhi medan skurmedel torkade in på mina händer och hamnade på en djuraffär, hos kvinnan jag adopterade gandalf ifrån, den nu i jord sovande gammelgrå. plötsligt satt jag där med robin i min famn, en marsvinsgrabb som stal all min uppmärksamhet och framförallt mina tankar på annat vilket resulterade i en meditativ vila.

som sagt, freden och djuren och vänner - you make my world. nu ska packning slutföras, lägenheten besiktas och jag börja bege mig till erika för en kväll med genussittning där jag kommer att gestalta beatrix potter. på återseende ifrån en annan gata.

att samla damm, skotta skit och trampa lera är ibland den absolut bästa terapin. bilden nedan är tagen direkt efter stallet häromdagen, smuts som är glädje.

                                        

inget gör mig nog mer förbannad än människor, oavsett vem, som kliver över mitt huvud och som respektlöst hanterar min vilja som obefintlig, eller snarare, att vara utan tyngd. mitt hem och min borg stressar mig mer än lugnar och jag är these days inte hemma någonstans eller med någon. skavsår gjorda av hänsynslöshet – och tanklöshet försvinner inte. thats it.skriver tenta i obalans. kan inte ta på min stress med ord men känner det desto mer i kroppen. ändå trampas det inifrån den tänkta fristaden.

 

söker mig ut i naturen med erikabedrika vid min sida och jordar mig stadigt i takt med att grepar greppas, vattenkärl fylls, katten famnas, hästar trampar och ryktas. det ryker under mina steg både i tankar och verklighet. åt alla håll. selar min nya inka-vän och ä l s k a r erikas närhet vid min sida i vagnen, under filtar. tillsammans gör vi spår i skånevinterns sista snöklädda andetag. efteråt en tystnad mellan världar och inka placerar stilla en mjuk mule mot min röda man och vi förstår varandra för en stund, hon förenklar min tillvaro.

 

tillbaka bland papper i mer eller mindre (o)ordning försöker jag finna struktur i processen men aldrig har det nog varit så svårt som nu.

 

                                     

                                     

                                     

                                     

 

"imorgon drar jag till srilanka för att hämta hem kaffe till oss och sedan ska vi dela på kärlek bakad i en kaka" skriver hon till mig, som om hon förstod att jag just idag är skör, ledsen och vek och behöver just srilankanskt kaffe att drömma om. jag vill väcka henne om morgnarna och se hur hon smidigt sträcker ut sin aplika vackerkropp och surmulet vill kasta morgontid över bord, för att en stund senare spricka upp till ett enda solsken som har nyfikenhet i ögonen. jag vill sitta på en veranda med dig och spegla mina idéer. men. du är där och jag är någonannanstans skrivandes en tenta om feministisk standpoint och mest bara andas.
                         
                             

tiina rosenberg är min queerguru och hela sveriges feministdrottning och jag tillåter mig att helt okritisk älska henne som en vrålhungrig kastar i sig favoriträtten. efter fyra veckor med kontinuerlig samvaro i klassrummet med denna inspirationskälla så är det dags att hon slänger på oss en hemtentamen och låter oss hamna i kamp med annat och med andra lärare. till min besvikelse givetvis. jag är ett egoistisk barn som med de övriga i klassen vill ta patent på henne, tatutera in mine i pannan på henne. inte för att leva med utan för att vara min egen att alltid rådfråga, sparras ut av och för att våga be om mer. "vi ska inte knulla patriarkatet, vi ska slicka fitta som politisk motstrategi" är bara en av alla ordföljder som runnit ur henne, över oss, lindat in oss och fått oss att skratta så att tårar rinner. idag menade hon att det bästa vore att komma runt detta med stelbenta hemtentamen och istället låta oss alla slå oss ned barfota i gräset för att i god hippieanda delge varandra av psykoanalysens besvärliga värld. dock så finns det överheter även över vår professor och istället förbereder jag mig på en veckas skrivande ur hemmets vrå, otvättad, kaffedrickande, tänkande och antagligen, otroligt nöjd för det inte faktiskt inte mycket som slår möjligheten att få skriva flera dagar i sträck.

hade en skön eftermiddag idag, upppiggad av rosenberg och i sälskap av erika, tung, sandra och väl passande, även freden som numera även han är lundstudent. med solen i ögonen och kärleken i tanken, ljuset faller på fredrik där han går och jag vet varför jag faller så igen och igen och igen. kaffe på det vanliga haket med samtal rörande nyproducerat ekologiskt versus billigt ifrån de små grönsakshandlarna runt hörnet. vi talade om konsumtion av begagnat eller att finna sådant gratis och jag och tung blev pepp på second hand och gjorde snart en round tillsammans. tung är min härliga, definitionslösa, fnittriga, allvarliga och kloka kamrat som passar lika fint i en svart rock som en sommarblommig klänning. jag gick därifrån några kronor fattigare men nöjd ägare till en värmelockande picknick klänning och en 1800-tals passande linnekjol inför kommande genussittning.

vi har en affevän på besök som har varit på konsert med freden och för stunden är vår vän flygande, i alla bemärkelser fömodar jag. beloved greetings. nu måste jag avverka ytterligare några avsnitt L word för att bli av med lite lesbisk längtan och malla jag vet att du förstår vad jag menar med glimten i ögat och jag önskar att vi snart befinner oss på samma plats, i varandras händer. fuck this distance. fågelliv som med urstyrka inte låter sig sänkas utan är på ständig jakt efter lyckan, en färd som innebär att lyckan inte kan nås för att fåglar väljer vägar ifrån varandra och inte till.

fullmånen passerade mig med ett lite väl stort obehag denna gång. I adore it. inget tvivel om den saken. månen är överväldigande och fixerar varje ego vid marken. lasse liten i den stora världen, ta inte allt på för stort allvar för om hundra år är du inte mer än dammet som singlar ner från ovan, landar på någons axel och obemärkt sveps bort. denna gång påverkades jag med en kall hård hand runt sinnet och en rännil av obegriplig ångest följde mina tankars landskapsväxlingar. samtidigt så är det just därför jag älskar beröringen mer än någonsin. att känna är att finnas och jag betvivlar det icke. jag har åter vaknat upp ifrån en sengångares kropp och fyller dagarna med händelser som kräver mer timmar än vad dygnet har att ge. besöker stall och förfryser nästan tårna och lyssnar på mulinaris passionerade röst som talar om antirasism och definitioners marginaliseringar. dricker vin med erika, freden, måns och mania, glömmer av oss i tiden och missar den queera festen där vänner hånglar och går hem med främlingar. jag har vassa diskussioner med mania med goda men inte alltid enkla utvecklingar och erikas närvaro börjar smälta samman med min egen person alltfler dagar. spenderar bra egentid med freden och vi förenas i vårt gemensamma flyttprojekt och jag kunde inte vara gladare att vara tillsammans med just denna människa. en söndag dricker jag förmiddagskaffe med min nya vän ola och jag älskar hur jag lär mig nya ting av varje möte och kommer i ärlighetens namn sakna honom lite under hans kommande resa till indien längs pushkars älskade gator. måndagen den nionde februari fyller moder år och jag förbannar avstånden som gör att jag inte är just där, vid deras framdukade födelsedagsbord med alla de mina. istället packar vi ytterligare en låda, läser freud som jag både fascineras av och avskyr och kan erkänna ett mindre missbruk av kaffe. mellan alla stressiga stunder, för stressen är min ständiga följeslagare med oberäkneliga och otrevliga verklighetspåminnelser, så finner jag tid att tänka på de chosen ones som inte är här. jani som tumlar och landar och yogar och famnar och månen och fridan som agerar heltitdsmänniskor som inte längre hinner vara lika kreativa som de kanske önskar för tiden tryter i vuxenliv. "visioner i mitt huvud när du ler jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser? jag är nästan som du." jag saknar er och jag vet att allvaret lätt kan slängas över axeln och vara barfotaliv men det får komma när meningen för det är här. ludvig bor även han numera i huvudstaden och jag drömmer om honom iklädd rosa trikåer medan jag talar med en lena som i vaket tillstånd är en av de mest frigjorda jag vet med en strävan att vara kulturterrorist med trummande clowner. ibland vill jag vara en färggrann boa slängd runt någons hals, allra helst hos min hanna. då vill jag glida nedför hennes oslagbart vackra nyckelben, smeka hennes nakna hals och nå de finlemmade handlederna och smaka kaffet hon dricker, vill äta upp hennes ord och se världen ur hennes ögon. jag saknar dig så.

ur en relativt obalanserad utgångspunkt är jag på det klara med att jag trots sömnbrist behöver rösten i luren tillhörande ludvig och jag märker hur snabbt mitt tillstånd av känslomässig ambivalens för tillvaron obemärkt lämnar mig som en objuden gäst som aldrig riktigt tog sig in. vi samtalar om kicksökandet och jag minns hur någon sade till mig en gång att jag beter mig som en kickheroinist, aldrig riktigt nöjd med det alldagliga. ett uttalande som fortfarande går att relatera till min strävan, ett kicksökande som numera utvecklats till att inte bara handla om ögonblick av rus som då följdes av ogenomtänka handlingar, allt för elden, för känslan, för kicken i att snabbt röra sig vidare. jag söker fortfarande, varje dag är en önskan om överraskningar av den goda sorten, av att bli tagen på bar gärning av stunden av något som får sinnet att jubla och hjärtat att slå lite hårdare och påminna mig om min dödlighet. med en sömngångares karaktär uppfattar jag att min omgivning är lite konturlös idag eller så är det rökelsen som fyller rummet och grusar mina ögon och det spelar inte egentligen någon roll. helgens nattarbete är över och den kvällströtte har åter rätt att dra på sig mjuka haremsbyxor och snart äntligen spendera en kväll i fredens sälskap, när han snart återvänt ifrån en göteborgsresa med spelning i kalendern. veganska varma smörgåsar, shpongle i öronen och löften i tanken om en sommar bestående av stughäng är dagens frö till glädjeträdet som växer ur öronen som når ner i marken och rotar mig här och nu.