Bara stryk mig medhårs en stund.
Att vara nyväckt & berörd av en ny människa, att vara nyförälskad i en ny träningsform & just kommit in i en ny träningsgemenskap & att samtidigt ha fått en mer intressant roll på jobbet bidrar till att jag fryser till; fastnar i en rörelse när jag får ett mail från Jämställdhetsmyndigheten där det står: Vi har fått många intressanta ansökningar och glädjer oss åt att nu kunna börja bearbeta dessa. Blir du en av dem vi vill träffa för en intervju kommer vi att ta kontakt med dig inom en snar framtid. Hälsningar från en Patrik från myndigheten. Å ena sidan; hur mår jag om jag inte ens blir kallad på intervju, kommer det känns som en dödsstöt? Att inte duga, räcka till? Att flera års drömmande blir till ett slukhål. Samtidigt; Vill jag verkligen att de ringer mig? Efter lite eftertanke, ja. För att få undersöka en intervjusituation. Men vill jag flytta? Lämna det här läget som jag just nu trivs bättre än på länge i. Ett hem jag börjat trivas i igen, en katt som sover intill mig som en spinnande healingkamrat, min grannsamverkan med Malin, familjen, det här nya utforskandet med D? Den här tillvaron i stort, vill jag lämna den?
Jag fattar att jag inte egentligen behöver tänka på detta nu. Får vänta, se om tankarna alls är aktuella. De kanske som sagt inte ens ringer. Högst sannolikt gör de inte det. Men ändå. De sätter igång tankarna på spinn. Och ger mig lite ont i magen. Hade mardrömmar inatt. Vaknade på morgonen & grät & kunde inte sluta gråta. Intressant när dröm blir så verklig. Drömde att min mor hade sagt upp sitt föräldraskap till mig. Att hon plötsligt berättar att hon inte kommer vara min mor längre & att jag inte får tillhöra - eller nånsin kontakta någon i min familj längre. Jag blev deporterad till ett slitet bostadskvarter & fick bo i en väldigt sliten lägenhet som prostituerade brukade använda. Så jävla övergiven. Märklig dröm. Kanske symboliserar känslan av behov; behov av att få vara liten & bli strykt i håret. Motsats till att behöva ta stora beslut, flytta iväg & bli ensam i en ny stad. När behov av trygghet egentligen är störst. Den konstanta konflikten; att både vilja stanna & vilja gå.
Ikväll ska jag landa med D. Lyfta & landa. Jag har inte berättat till honom om Göteborg. Jag vet att han är här & kommer att stanna kvar här i norr och just nu vill jag också bara landa.
