mellan raderna.

Känns som att det var länge sen jag kom hem & hade en lördagkväll bara för mig själv. Hade dock svårt att slita mig från P:s hem & närhet. 

 

Körde ett svettigt pass i boxen i igår & drog sen hem till honom & gjorde den godaste pizzan jag gjort; smörstekt sparris, lätt brynt grönkål, fetaost, färska champinjoner & annat gott. Drack några glas rött & hängde lös.

 

 

Blev en sen kväll & natt, till slut somnade jag i hans famn med hans mjuka händer vilandes på min mage som den sista vakna förnimmelsen. Sov djupt som en nedslagen & vaknade med känsla av dagen-efter-vin-till långt-in-på småtimmarna. Han skämmer bort mig lite, går upp någon minut före mig & gör i ordning frukost åt oss båda. Mina matvanor (och allmän tillvaro) har fått världens superskjuts tack vare honom; så mycket mer ordning & rutin & ordenligt med mat, mindre stress & mer tillåtelse att släppa saker i stunden & njuta mer. Inte konstigt att jag mår bra. Låg & pratade lite igår. Klart det här läget av att känna sig hemma med en människa gör att bara tanken på förlust av det ger is i blodet på mig. Plötslig osäkerhet kring hur han ser på att träffa andra också, om han har sinnet åtminstone öppet för det; kanske till & med i utforskande av tanken på andra eller? Behöver jag vara redo för att han en kväll är frånvarande, på dejt? Inget sådant vore alldeles orimligt, vi har ju inte satt ord på det på senaste. Och för en dryg månad sedan var det just öppenhet för andra som han satte ord på att han ville ha (min ständiga katastroftanke). Igår vällde det över mig när han som varmast såg på mig med sina brungröna & höll mig nära; försvinner du snart? sa jag inte men hela sinnet skrek om det. Lyckades fråga, lite lättsamt om hur han ser på att någon av oss skulle ha den intentionen, att vilja dejta andra också. Han såg på mig länge, skrattade lite. Undrade med ett leende om jag menar att någon av oss skulle klämma in en annan människa också, mellan det att vi nästan spenderar den mesta tiden ihop? Jag hörde hur det lät, att det faktiskt lät helt orimligt. Att ha flera fokus är svårt, inte min grej sa svarade han sen. Ändå har han sin tinder levande, om än inte aktiv. Jag har för min del raderat den. Så mycket tillit att jobba på, att tro på att det här är lika fint för oss båda. 

 

Idag har vi dragit runt på jakt efter min nya fyrhjuldsdrivna friluftskamrat; en ny bil. Provkört, inte blivit imponerad av de jag kikade på. Om än jag drömmer om den här (dock in en helt annan prisklass än den jag kan tänka mig), en BMW X1, vore en fantastiskt fin kämpe i det här norrbottniska klimatet. 

 

 

Återvände hem, planerade lite mer Norge. 

 

 

Det lutar åt Helgeland just i sommar. Men egentligen vill jag spendera resten av sommaren i Norge, se så mycket & mer & mest. Lyxigt, att känna den här nyfikenheten; inte för att nå målet utan för själva utforskandet av vägen dit.