K.
Att vakna med honom en söndagmorgon utan tid att förhålla sig till. Vi två som de enda i världen. Drack morgonkaffet i evigheter & låg inlindade i varandra & läste. Solen som letade sig in till oss där på hans balkong, vi som sträckte ut sköna kroppar. Allt stod stilla, jag läste om dagsturer på fjäll i mitt friluftsmagasin, han läste en artikel om två svarta män som lyckats skaffa barn ihop. Jag som lutade mig lite mot honom, andades in honom. Inte större aktivitet än så, han som tog mitt ena öra mellan fingrarna & sakta följde dess linjer.
Ögonblick.
Och att lägga sig tillsammans igårkväll efter att ha tinat upp. Hade spenderat timmar tillsammans i en bassäng, tränandes kamraträddning i kanot. Blå läppar, genomkörd kropp efter timmar i boxen också. Jag som inte hade ett tanke på att agera på honom, mer att bara ligga intill. Att ha honom nära. Hans panna mot min, han som långsamt kysser mig som om det vore det sista han någonsin gör. Hud mot hud blir vi helt förvarslösa mot det egna begäret, oavsett allt annat.
Ögonblick. Kärlek.
Kommentarer
Trackback
