Hon (solen) kysser oss nu.
Att sitta intill varandra på en solig balkong i kvällssol efter en hel helg ihop med sol & vind & regn & eld. Varsitt glas vitt i händerna. I behov av en dusch, av att kanske kamma håret men det spelar ingen roll. Vi sjunker in i tankar om stora saker. Om hur det är när vänner omkring en skaffar barn & försvinner in i sina småbarnsliv & en kan få för sig att en själv borde vara mer stressad än en är för att möjligen göra samma sak? Hur det det är att vara sen (eller kanske aldrig) på den bollen. Hur ska en veta vad som är rätt & inte, vad som är ens egna vilja & vad som är avspeglingar av andras som en kan få för sig att en själv också vill, bara därför? Det är så skönt att ha en människa att prata med om det här som är exakt på samma plats i livet som en själv. Frånsett att jag själv snart inte har ett val kvar utan då har åldern gjort valet åt mig, att det är för sent. Om jag alls kan. Och han börjar känna att han själv hamnar efter i livscykeln om han väntar för länge om han nu alls vill när andras barn redan börjar bli större. Vad skulle vi två göra om vi råkade bli gravida? Det är en hisnande tanke. Och jag tänker på hur det var att sitta längst fram i hans far & sambos snabba motorbåt tidigare den eftermiddagen & vi höll den andres hand ordentligt, i ett fast grepp medan vågorna slog hårt mot båtens undersida. Hans hand så mjuk & trygg. Och det är fint, inte fånigt med den känslan. Tryggt är vackert. Jag tog hans kamera & fångade våra händer i det ögonblicket & räckte över. Ibland behövs inte ord. Och jag vågar inte orden. Han såg på bilden & såg sedan rakt in i mina ögon & tog min hand i ett ännu fastare grepp & log & allt svämmande över av varmaste känslor. Och det var en känsla av att allt vore möjligt. Han som smekte mig över min soliga kind, en så stilla beröring mitt bland vågorna.
Den känslan som når mig i samtalet på balkongen några timmar senare. Att jag förstår hur det är att ha motstridiga känslan i en & samma stund, att inte vara redo för att tanken på att fatta beslut som förändrar livet skrämmer mig mer än allt samtidigt som det här är ett ögonblick, en tid i livet när jag måste vara beredd att göra det ändå, om jag någonsin vill. Och om jag vill så vore P den människa jag framför alla andra skulle välja. Det går att förstå att folk i vår ålder under kort tid fattar stora beslut, att barn dyker upp kort efter det att folk mötts. Tiden är knapp. Å andra sidan, vi behöver inte göra det. Vi kan göra vår grej istället. Utforska livets andra vinklar, nyttja spontanitet & den egna tiden & bevara fokus på oss själva. Resa, vattna nyfikenhet. ”Sedan jag mött dig känns allt plötsligt så lockande att göra, så mycket jag vill utforska. Hur allt med ens känns enkelt & intressant & greppbart. Som om allt får ett större värde, en slags större meningsfullhet.” Det säger jag till honom där med mitt glas vin i handen & det kanske är för nakna ord men han ser på mig, säger utan att tveka att han känner likadant. Tidigare, när han backade var motiveringen att han ville ge sig tid att utforska, att vara fri att vattna sig själv frånkopplad en fast relation. Vi pratar aldrig om det. Efter några dagar utan närhet kysste han mig & efter den kyssen har vi varit närmare än tidigare men sätter aldrig ord på vad det betyder för någon av oss. Orden har inte bytts ut men han ger mig en känsla av att ha börjat se det på andra sätt. Att han blir fri & nyfiken på livet såhär också. Kanske ännu mer än ensam.
Att få träffa hans far igår var ett steg. Särskilt att uppleva hur han bekräftade mig, oss framför fadern & den familjen. Många omfamningar, så tydligt hur vi fick ännu mer konturer tillsammans med dem. Hur Inger försökte locka oss två till att ta över deras andra båt. Jag som log för mig själv, kunde se ett framtida båtliv ihop med Per som ett del av alla våra äventyr, varför inte?
Först att ta saker i någorlunda kronologisk ordning så är det nu några dagar efter midsommar & det är dagen efter vinglaset på balkongen. Midsommar kom med regn & inbjudan till nytt sammanhang. Midsommarknytis hos Jessica & Olov, med Mariana & Malin & respektive partners & barn & lite andra. Jag & Per vaknade ihop på morgonen denna midsommarafton & drog iväg till boxen. Vred ur oss rejält (lyxigt att kunna göra sådant ihop!) & spenderade sedan tid med att noggrant handla inför dagens gourmé. Stod sedan i timmar & lagade vegetariska piroger, skagenröra & potatissallad med kronärtskockspesto, drack varsitt glas vitt & donade omkring. Lagom till dess att vi sedan gjort oss i ordning, han i ljus sommarskjorta & jag själv i lång svart byxdress & välkammat hår så såg vi på varandra, länge. Lite för länge. Fastän vi var sena & trots att det inte alls var läge för det så lät vi de väl iordningställda kläderna falla till golvet, hans händer genom mitt hår som strax var oreda. Att vilja ha en annan människa så mycket & dessutom ha lov. Kan det bli bättre? Tur att det regnade ute kanske. Cyklade senare iväg med hettande kinder & slarvigt kammat hår genom regnet till väntande middag & sedan blev midsommarafton rolig & ny i sin form. Spelade feministiskt frågespel & åt mängder av mat. Sent den kvällen kom vi därefter hem & var hur trötta som helst när vi slutligen, långt in på natten kröp ned under täcket. Ändå sveptes vi in igen av den elektriska känslan som den efterlängtade personens hud intill bara kan ge. På den här fronten är vi sannerligen jämlika i hur vi hänger oss & vill ha. Så. Midsommarafton blev magisk. På riktigt magisk.
På väg ut till Brändöskär efterföljande dag lade han sig med huvudet i min famn. Jag tänkte läsa en roman men insåg direkt att romanens historia tog mig iväg från nuet & jag var exakt där jag ville. Lade undan boken & lät min ena hand vila i hans hår istället, den andra vila mot hans bröstkorg, blundade. Hela lördagen, båtresan & sedan Brändöskär med bastu & bad & eld & skratt. Tramsade runt & hade det grymt. Sov gott i tältet, home away from home. Sedan kom hans far & sambo till ön på söndag. Och det är speciellt när en person vill presentera en för familjen så. Som att vi två inte sätter ord på något alls för varandra men att vi använder andra sätt & sammanhang för att ändå blir tydligare & tydligare ihop. Han var så fin med mig framför familjen, visade att jag betyder mycket för honom. Jag blev lite förvånad själv över att han ville det när vi inte än för oss själva uttalat vad vi är. Hela gårdagen var härlig, som en sommaridyll, nästan löjligt fint. Drog till Hindersön, hälsade på en faster där & ännu mer släkt.
Kom hem sent till fastlandet men hade ändå svårt att skiljas. Och det var där vi hann med de stora samtalen också. Som sagt, så befriande skönt att inse att jag har en människa intill som är i exakt samma läge som mig själv. Den här sommaren känns intressant utifrån vad som sker med oss. Efter vår gemensamt planerade vandring i Norge åker han bort & är borta ca 3 veckor kanske. Blir väldigt länge ifrån. Tänker att den tiden ifrån säkert kommer få oss båda att se den andre med lite mer perspektiv. Och att det blir ett möte efter det som säkert sätter ton för hösten. Från min sida har jag en tydlig känsla av att veta vad jag vill & det är som ett mjukt moln omkring. Vi är grymma ihop & jag vet det nu.
