All in love. Faktiskt! Och kamp. Som fan!
Det svettas i boxen, mer än någonsin. Kroppen svarar bra, det är roligt, det är svett. I ögonen, överallt. Jag tar två PR två pass som följer varandra. Igår skrattade jag jag mig genom trötthet, när en tror att en inte får upp stången över huvudet ytterligare en gång men när en crossfitkompis vrålar på mig att lyfta, lyfta, lyfta så går det. Efteråt ligger en helt utslagen på golvet, kan göra svettänglar. Och att ta sig fram genom rent kroppsarbete sen, bear crawl så att alla benens muskler svider så att en skrattar. Och som denna morgon, att vara riktigt genomkörd efter gårdagen men ändå ta sig igenom teknikerna, få stången att studsa, lyfta, sträckas upp i luften. Jag sökte ett nytt sammanhang för att få skäl att stanna kvar i Luleå men sällan hade jag anat hur stor del av mitt liv det skulle bli, som det är idag. När en plötsligt kommer hem, hem i kroppen, hem till ett sammanhang, till gemensamma utmaningar, till ordenliga skäl till att verkligen vilja vara här.
''
Klart att Per passar så bra för mig. Att han förstår & delar kampen i boxen, glädjen det ger. Att vi inte heller rakt av matchar varandra utan mer kompletterar. Att vi kan lyfta tungt tillsammans men också springa lätta genom skogen. När jag vill driva på med snabba ord, snabba tankar, hastigt agerande behöver han eftertanke, lite mer ro, att mer noggrant placera sina steg, ord & handlingar. Jag saknar honom! Men, det går bättre att vara ifrån än jag någonsin kunnat tro. Och som Malin sa; fixar du det här utan drama så har du aldrig varit så nära, kommit så långt med någon förut. Han möter mig på sätt jag inte behöver be om, bekräftar för att han själv längtar. Ljuger jag för mig själv, hittar på, förskönar? Jag tror inte det. Och som Malla frågade, är ni ömsesidiga i det här? Tusen elaka tankar säger att det säkert inte är så men ärligt så vågar jag nästan säga att jag tror det. Faktiskt så tror jag. Satt igår uppflugen mellan mina två helt uppställda vardagsrumsfönster & vi pratade länge i luren. Han har gjort det till en vana att ringa mig nästan varje dag från olika platser i Europa. Han visualiserar ofta vardagssaker han vill göra med mig, filmer vi kan se när det blir mer höstruskigt & hur han vill krypa upp i min famn då, äventyrssaker vi skulle kunna göra ihop om det bara är vi två som drar iväg på en resa nästa gång. Nästa gång, gemensam höst. Snart.
Jag hoppas att vi låter oss växa tillsammans, göra inre och yttre resor. Att få resonera mig klokare med. Att stötta och bli stöttad av. Att få vara ensam och tillsammans med. Att få lära mig gränssättning, frihet och vardag med. Som jag vill. Fram till dess fortsätter vi med våra samtal, med att längta. Anar att det är läge att vara i det egna ordentligt mycket nu för när han kommer hem lär vi klistra fast oss på varandra rejält. Och så bäst det kommer att vara.
Speciellt att han befinner sig i San Sebastian nu där Hanna & jag bodde drygt 3.5 månad runt 2003. Något som känns ha tillhört ett helt annat liv. Tidiga morgnar där vi promenerade till La Cunza, skolan. La Vaca där vi åt tortilla de patata nästan varje eftermiddag. La Concha, stranden där vi övade på att surfa & där H kissade varmt i Ottos våtdräkt. Samma strand där Audrey, australiensaren & jag lekte tafatt en sen natt. Samma person som senare hälsade på oss i Sverige. Livet rullar på, tiden gör något med oss. Ändå är det ögonblick, delar som fogar samman människan som just nu, idag förvaltar vidare & gör något med.
Har börjat jobba men drar igång ytterst långsamt, enormt omotiverad. Vill bara vara fri. Någon timme till med att förbereda höstens utbildningar, sittandes i bikini hemifrån. Så varmt, så mycket sommar. Sedan kajakpaddling med Martin & friluftsfrämjandet ikväll. Imorgon Stockholm & fullmatat program under Stockholm Pride. FS-jobb, omvärldsbevakning från Region Norrbotten, släkthäng, vänskapshäng, tatuering (!) & mycket, mycket mer. Pepp!
Och inte minst för att det noteras sist; glädjen att Gustav Fridolin vill följa mig på instagram, att vi skriver personliga rader till varandra. Att jag läser hans bok till morgonkaffet där hans hälsning till mig pryder insidan av omslaget. Han är fin! Att MP dessutom vill lägga 25 miljoner kr till mötesplatser för unga hbtq-personer i höst när budgetförhandlingarna följer, det stärker den politiska ställning jag mer & mer landar i. Miljö & MR.
Kommentarer
Trackback
