Life is life.
Påsken levererade över all förväntan. Smidig roatrip t/r, berg, utsikter, utförsåkning, åkning på längden, vänskap & skratt (skrattat mer på några få dagar än på hela förra året), dyk i rötter, återupptäckande av relationsband, av nya band till mitt fantastiska kusinbarn Anna. All in outdoor, all in sol & fräknar. Kände det som att jag levde min dröm. Mysiga tidigare morgnar bland släkt & vänner, intensiva utomhusdagar som alltid efterföljdes av bastubad, av historieberättande under ledning av min faster. Att knyta an till rötter gör något för känslan, att tillhöra. Att dela en sådan plats med vänner fördjupar det vi möts i & är tillsammans. Kände mig inte det minsta redo att återvända till Luleå sedan. Lyckades helt logga ur mig själv från måsten, från inomhusliv & officiella uppdrag. Ville helst fortsätta vara utomhus, tillhöra denna tribe av människor, få känna mig organisk, att få flöda fram. Att leva fjällnära. I fjällväder.
Känner hur stressen kramar om bröstkorgen direkt jag sätter mig på bussen hem från Umeå efter pausnatt hos Matti. Och den ökar i takt, pulserar i öronen så fort jag går till kontoret. Inte för att jag har en tight deadline, inga krävande leveranser, inget mer än det vanliga uppdraget som alltid är expertis, sakkunskap. På jobbet går jag in i min sakliga roll. Om än jag mer åren blir alltmer explosiv är det saklighet som driver det professionella framåt. Får fin feedback från en kollega som jag själv beundrar. Hon säger att hon ser mig som sin coach, att jag hjälper henne att driva processer mer strategiskt, hjälper henne att gå från känsla till processorienterade uppdrag, att gå från det personliga till mätbart uppsatta mål. Det är inte jobbet som stressar mig egentligen. Det är något annat. Det är nog inte heller nuet utan stress som legat länge & pyrt, som tagit plats när jag slappnat av & loggat ut. En konst att lära sig se vad som är vad, att ta hand om det.
Träningen får mig att vara i nuet. Att kriga mot vikternas motstånd. I Boxen finns likasinnade om än med säkerligen högst olika ingångar till det mesta. Men, där & då i stunder av svett är vi varandras jämlikar. Och där & då under ett av tillfällena av svett, hängades i en pull-up mötte jag en blick som var i liknande fokuserat tillstånd som jag. Och vi skrattade med varandra. Kanske spelar det mötet ingen roll eller så gör det. Vi har börjat mötas i Boxen. Han lägger femton kilo på min rygg för en viktad planka & jag maxar tiden, eftersträvar nytt personbästa & jag lägger tjugo kilo på hans ryg & han antar utmaningen. Vi börjar skriva till varandra & jag har ingen aning om vad vi är ute efter. Kanske ingenting eller så kanske är det något.
Känner mig nöjd över att D fuckade ur, lite tacksam. Det hade inte varit en bra matchning. Nyttjar nya möjligheter till att inte tillhöra, att få begära & vara öppen & slå på & slå av mig själv lite hursomhelst.
Mallamåne är här & jag ser framemot mina kvinns i eftermiddag.
Gäller att fylla stunderna med det bästa som finns!
Kommentarer
Trackback
