Free spirits of the world, forever united.
Varit lite post-konferens-känsla efter att Trygghetskonferensen avslutats. Finns något alldeles särskilt i att vara totalt uppkopplad med ett enda fokus under en längre tid; att vara ansvarig över allt från minsta detaljplanering till att tryggt leda människor som annars är vana att själva leda, allt från Sveriges inrikes - och justitieminister till regionens ledande politiker & Sveriges främsta feministiska debattörer. En lyx att vara den som leder, att tvingas vara skärpt & genomtänkt, att vänligt men bestämt styra med hela bandet & få en hel skuta att följa med. Att leda både scenen - och ha en hand över ett publikhav på över 200 personer.
Jag och David teamade riktigt fint. Han tog rollen som min sidekick & det var så skönt att ha honom intill, att kunna möta hans ljusa blick & lita på att han fanns där. Mysigt att dra iväg på egen tuhand afterwork efter konferensens första dag & någonstans känna att vi nog är på relationsnivå 2.0. Raka, rena, vänner.
Jag fick varmaste applåder när jag klev upp på scen när Morgan Johansson, inrikes - och justitieministern med all sin makt drog över tiden, lade en hand bestämt på hans axel & började fråga ut honom gällande hur det kommer sig att Sveriges ledande politiker satsar pengar & kraft på att förändra lagstiftning med ex. Samtyckeslagstiftning, högre bidrag till Sveriges kvinnojourer men utan att lägga ansvar där det egentligen bör ligga gällande att förebygga mäns våld mot kvinnor i nära relationer - ansvar på män! Vart är maktanalysen? Vart är mäns delaktighet & det förebyggande angreppsättet? Nuvarande satsningar är förvisso steg som också behövs men allena riskerar de att cementera en samhällsordning som inte ruckar på patriarkatet. Morgan kom minst sagt av sig. Här, några ögonblick från dagarna:
Speciellt då att ta emot blommorna som tack efteråt, att dra av sig kavajen, låta huvudet slappna av. Gav mig av, direkt till boxen.
Och där, möta P igen. Men, ska ta en update på det. Nämnde för någon vecka sedan att jag haft ett möte i boxen där möjligen något mer låg under ytan & lockade, pockade på någon slags ny uppmärksamhet. Inte varit helt fel ute. Häromdagen var det denne nya crossfitkamrat som föreslog att vi skulle ses torsdag, & jag hakade på idén. samma dag som jag skulle avsluta konferensuppdraget som moderator, visste att jag skulle vilja fira livet den dagen, få släppa veckor av fokus för en stund. Vi möts alltså redan i boxen för gemensamt pass, han föreslår sedan spontant middag direkt efteråt & jag ler vid tanken på den mycket intressanta klädkombinationen tränningskläder vs kavaj över axlarna i brist på annat när vi går direkt & äter. Mersmaksgivande samtidigt att bjuda på sig själv så, det här är vad du får. En person som konstant rör sig mellan just kavaj & jobbfokus till träningens frigörande puls.
Första mötet utanför boxen & jag får skärpa mina sinnen totalt för att ta in vad det här är för slags människa, för att ta in & försöka greppa. Han ger mig ett närvarande intryck, lugn & aktiv på samma gång. Känns vaken, eftertänksam som person, mysig & det är något i honom jag vill ha mer av. Så. Jag drar bara hem sen, duschar & cyklar hem till honom. Och, blir kvar där till långt in på natten. Och vi hinner gå från bekanta i boxen till händer över den andre. Det är så intressant! Att verkligen inte veta vad som finns i mötet, att inte kunna läsa fram hans intentioner, att vara så främmande för varandra men ändå ana att vi båda genuint vill närma oss på något sätt. Jag vet ju ingenting egentligen. Om hur han är. Tänker mycket på det här med möten, hur vi kommunicerar på så många sätt. Vissa är mer verbala & vältaliga än andra, andra kommunicerar genom att lyssna riktigt bra. Han förvånade mig lite. Eller. Kanske mest är olik mig. Eller. Just allt det jag inte vet (än) bara. Han tycks inte särskilt fysisk av sig (å andra sidan är jag väldigt fysisk, i andra änden av en ytterlighet, gärna direkt för att försöka läsa en annan människa genom fysisk beröring. Nästan hellre fysisk än verbal) medan han höll sig mer på sin kant medan vi talade, då lyssnade han nyfiket. Sedan tystnade han & spontant kysste mig. Bara sådär. Och transformerade sitt språk på nåt vis. Tog plats på ett nytt sätt. Och jag som brukar leda & driva kunde släppa kontrollen lite. Och mitt där & då i allt utforskade insåg jag hur mkt jag älskar nya möten. Just för att det ger så mycket insikt & lärdom om sig själv. Och så tacksamt att få ta del av människors sätt att transformeras, formas till annat framför ens ögon. Kändes lyxigt att vara i hans fokus så. Intressant ordval kanske men det kändes just så. Och ja. En utmaning nu att bara låta det ta sig en organisk form härifrån. För att få det en aldrig haft behöver en göra på sätt en aldrig gjort.
Det blev inte många timmars sömn den natten men trots det spann efterföljande dag på med bra energier. P dök upp när jag slagit mig ned på café för utanför-kontoret-jobb & slog sig spontant ned brevid mig. Fick fler timmar ihop. Sitta intill, gemensamt kontorslandskap. Spanade på honom där han satt i sitt fokus. Han har ett utseende som jag bara älskar & det var, är trixigt att inte veta hur en får vidröra en annan människa. En gång är inget frikort till nytt möte. Vi skiljdes åt med idé om att ses snart igen. Och igårimorse möttes vi åter, i boxen. Svettiga, starka. Och jag blir alltmer nyfiken. Det nya att göra för att vända årets senaste negativa dejtingtrender är väl att bara chilla, tillåtas att mer ledas för ovanlighetens skull, what a challenge.
Sara frigör sig under lördagskvällen från hemmet & småbarnslivet & får en utandning tillsammans med mig. Vi möts i löpning, i en bastu & somnar tryggt intill varandra i min säng. Systerskapet alltså. Så speciellt det är. Att ha blivit tilldelade varandra i det här livet, tillhör verkligen. Kommer alltid finnas.
Dricker morgonkaffet ihop, planerar inför kommande gemensamma resa. Vi ska tillsammans med Vera åka till Budapest & fira modern som fyllt 60 år. En total överraskning. Modern vet inget. Och resan närmar sig. Har nytt pass här intill mig. Boende bokat. Planer smids.
I övrigt. Livet är så organiskt, en enda konstant rörelse. Malin & hennes kärlek fattar beslut om att A-K ska flytta upp till Luleå, Månlivets kärlek ska dra till Gambia för en tid, min Martin samlar kraft för att faktiskt lämna Norrbotten & flytta vidare till Dalarna. Och jag som nyss sålde min bil för att flytta till Göteborg vill plötsligt stanna kvar här, bland de mina i denna del av landet.
Jag har också haft äran att bli nominerad till ett hedersvärt uppdrag, nämligen att sitta i RFSL:s förbundsstyrelse. Högsta nationella organ för hbtq-frågor i Sverige. Valet avgörs på kongress i Skövde 11-13 maj. Jag hoppas innerligt att det går vägen.
Kommentarer
Trackback
