mellan raderna.

Senaste dagarnas aktuta neddragningar och hårda prioriteringar har gett resultat. Trycket över bröstet har lättat lite om än inte borta & gårdagen bjöd på många skratt. Det var familjekalas för systern & alla kidsen. Och såklart var Martin med, älskade familjevännen. Och modern som hade fixat & gänget i sin helhet; kärnan. Som den här familjen betyder allt. Och att vara på landet & i skogen, att slippa upplevelsen av att bo på en byggarbetsplats, att ha plats att andas & röra sig. 

 

 

Angående Olle. Jag vet inte hur det går med strategin att komma till levnad utan. Det är sjukt svårt att prata om sånt på telefon som han & jag gjort. Att inte ses, inte begripa vad den andre säger. För mig är telefon som en enda tolkning. Svårt att veta vad som kommer ut på andra sidan. Hur det landar. Vi har pratat om att ses imorgon. I Skellefteå. Jag både vill, längtar dit men också är rädd att trampa åt helvete fel i nåt gammalt mönster av att försöka bli vänner (?) & sen bli sårad trehundra gånger till. Känner mig rätt cynisk. Och lite för rädd för hela karusellen. Och avskyr att vara rädd. Så möjligen drar jag dit & hänger i solen med honom & försöker få nån rätsida på hur stegen kommer att se ut i efterhand. Om jag skulle kommunicera vad min magkänsla säger mig just nu så talar den för att det inte är nån vits med att ses, att Olle våndas över allt det här lika mycket som jag & att det snarare är självdestruktivt än positivt & konstruktivt. Inte en särskilt god grund att stå på inför det här. Å andra sidan är det känslor som inte går att klura ut på förhand vars utfall av förklarliga skäl då inte heller kan förutses. Att lita på processen & att följa flödet, fler sätt går inte att plocka fram som ess ur rockärmen för att finna utvägar. Dessutom, min magkänsla är helt fucked up. Vad säger den? På riktigt? Har ingen aning. Jag behöver yoga.

 

Såg en film igår som handlade om en kvinnas upplevelser av sin egna sexualitet som drivkraft, som näring & språk. Hudens behov av närhet & beröring som sätt att förstå sig själv & omvärlden. Och samhälleliga tabun, föreställningar om hur sexualitet & sex som praktik, särskilt för kvinnor, ska hållas i styr & greppas inom ordningens rimlighet. Inte sväva, inte svälla, inte vara girig. Trots att girigheten stärker det egna inåt, ger styrka & centrering, ett språk som är rent & vackert. Jag pratar mycket med H om det här då vi båda drivs så starkt av just den här lusten, kraften, behovet. Hur det både inspirerar & helar, är avslappning & självutveckling. Jag kan se hur det här drivet också får mig att fatta mindre kloka beslut ibland, blundar för konsekvenser för en stund av ren njutning. Och inte för att ögonblicken är fel utan för att förväntningar som brukar vara medföljande inte går så väl i hand med tankar & livsval i övrigt. Det finns en puls i det här. Den lockar i mig. Driver på. Ska bli intressant att se vem den stjälper mig mot härnäst. 

 

Om nån timme ska jag träffa min älskade Martin, fylla på med gemensamma krafter & näring i skogen. 

Och jag vill ha mer av det här nu. Ro. Bara en jävla massa ro. På insidan.