Nya tider?
Plötsligt är snön i princip borta & livsutrymmet tycks vidgat. Skogarna öppnar upp sig för traillöpning, smältvattnet garanterar sugande underlag & solen ligger på & inspirerar till det här utomhuslivet. Tur att Martin finns. Att han antar utmaningarna med mig.
Jag fällde också tårar av ren frustration & ledsamhet i lördags när han berättade att han bestämt sig för att spendera hela sommaren på pilgrimsvandring i Spanien. Han gör det han behöver vilket är bra. Men jag ser ockå sommaren som ett slukande hål av ångest vs en chans att vara en äventyrare. Senaste åren har inte varit mina bästa somrar tyvärr, mestadels planer som gått i kras. Och jag vill så gärna spendera en härlig sommar på fjälltoppar med Martin. Nu blir det inte så. De gememsamma planer vi gjort går åt fanders. Känns som att få en kallsup. Känner mig som ett litet barn som blir vägrad sina karameller. Ska ruska på mig, ta nya tag. Behöver resa mig upp för ensamma vandringar igen. Ibland är det tröttsamt att drivas så hårt av längtan, behov av äventyr. Att jag inte nöjer mig med en dagstur till en solig liten strand där allt är ordnat & tryggt. Det uppstyrda, trygga landar jag gärna i också. Som mellanlandning. Men inte som bas, det är inte det som får igång livet i mig.
Helgen passerade lugnt med mestadels aktivitet på insidan, många samtal om det stora. Olle & sedan erbjudandet om huset som dök upp har allt sammantaget varit & är viktiga tidsmarkörer för när livet ställts på ända. Som om själva livet håller fram en spegel; se på dig själv, vad vill du egentligen? Vad är viktigt? Hur vill du leva? Vad är kvalitet i vardagen? Med vilka vill du dela den? På vilka sätt? Hur redo är du för en ordentlig förändring?
Och jag har landat i att jag är så redo, öppnat upp för något. Att mina vänner också fått chans att se sig själva där vi landat både lika & olika säger mycket för hur framtiden kommer att se ut. Hur jag kommer att se på hur vi väljer varandra & inte. Det tycks inte bli något hus & både jag & Malin är besvikna in i själen. Å andra sidan har det visat mig vart vi alla är, skillnader på vad som sägs & vad som faktiskt görs. Och jag påminns om att jag är en sådan som vill agera, göra aktiva val. Frustrerande bara när det praktiska, realistiska gör ens väg mindre framkomlig.
Det är ett intressant läge nu på sitt sätt. Hur orädd jag känner mig inför att slänga mig ut. Både när det gäller nya uppdrag på jobbet, till att från en dag till en annan vara beredd att skriva ettårskontrakt på nytt boende, till att vara rättfram & ta initiativ till att lära känna nya människor. Andra perioder kan vara precis det motsatta, introvert & lågmäld, vill vara oftast vara ensam. Men inte nu. Ytterligheterna. Allt känns & berör mig intensivt, smärtsamt ibland.
Kommentarer
Trackback
