Check på den, härligheter.
All in & flera nya bekantskaper den här veckan. Bra påminnelser, det går om en vill. Handlar om att skapa affirmationer, göra inre beställningar, ändra mindset; opening up.
Fredagen bjöd på mer friluftsliv på tuhand med Micke, en person jag är bekant med från jobbet. Det var något av det finaste jag upplevt: paddla genom föregreningar av vattendrag, att alldeles tysta låta naturen skapa livets signaturmelodier. Lyssna till hur våren vaknar, lever, sprakar. Grodors parningslekar, svalors uppvaktande av varandra, växtlighet som tycktes ivrig att ta plats överallt & ljudet av smältvatten, av paddelns drag, ljudet av landande svanar var stora kroppar skapar rejäla vindrag när de susar ned över ens huvud.
På fredagkväll landade jag trött i soffan medan slutrapporten fick sin del av mitt fokus. Sömniga ögon, solvarma kinder.
Igår, lördag blev hela dagen ett enda äventyr. Utforskande deluxe. Började dagen med morgonpass löpning, bästa sättet att skapa ro & tydlighet på insidan. Sedan hämtade människan med det silvergrå håret upp mig & vi gav oss iväg till en för mig, helt annan värld. Rätt fascinerande att plötsligt befinna sig bland äldre herrar som brinner för westernridning, för cowboys-kultur med allt vad det innebär av yttre attribut: skägg, hattar, boots, skytte med mera. Föga är nog närvaron av feministisk medvetenhet. Mer grabbigt, en attityd som ingår i leken. Samtidigt blev jag inte alls förminskad, snarare uppmärksammad & beundrad. Men just detta binära är speciellt, att det görs skillnad. Inte heller det uttalat men mellan raderna. Och jag betraktade A. Han passar in perfekt i den här bilden. Stilig, skäggig, lång & säker i sadeln. Att rida western, fantastiskt! Älskar att uppleva något för allra första gången som får det att susa i hela kroppen. Ett helt annat sätt att rida på, att förstå hästen, att parera mellan trädstammar, jobba med temoökningar i galopper. Min häst, Spirit var en mycket stor häst på alla plan. Tillåtande, vänlig & tacksam i sitt sätt att vara förlåtande mot mig då jag verkligen övade mig på att rida honom bra. Och snabb, aldrig ridit snabbare. Att nästan ligga i 90 graders kurvor, ögon som tåras av vinddragen, en balans som plötsligt infinner sig, att vara ett med den enorma hästkraften under sig. Det är inget annat än magi.
Efter många timmars ridning med ömmade bak, sittben som blivit brutalt väckta drog vi oss vidare till skogs. Utomhusluft som tagit på krafterna, behov av att ligga raklång & andas. Också det att vara uppkopplad till en ny människa, så olik mig själv att jag är mer fascinerad än i behov av att förstå. Och han som i sin tur just jobbat dygn på ambulansen. Det var två rätt färdiga människofolk som kom fram till stugan, förberedde eld i bastun & på mitt förslag la sig raklånga en stund i den mysiga stugan längst ute på en udde. Riktigt drömläge. Han som tidigare under dagen sagt att han inte kan läsa mig. Att han tycker att jag är svår. Att han upplever mig som kamratlig mot honom, inte mer. Intressant. Hur vi båda helt uppenbart inte lyckats läsa av varandra. Väl i stugan bredvid varandra var det lika bra att ta för sig tänkte jag. Rak på sak bara. Går inte ord fram får en visa vilja & intention på andra sätt. Han mottog det bra, öppet & varmt när jag tog plats alldeles för nära för någon rimlig gräns av sk. vänskaplighet. Ovant att kyssa en människa med så mycket skägg. Fantastiskt att utforska nya konturer av en kropp, av muskler & ben & hud & form. Att tillåta den andre samma slags utforskande av sig själv. Och jag hade bestämt mig, ville ha honom. Och så fick det bli. Bastu & fysisk tydlighet. Enkelt, sexigt & välgörande. Ingen emotionell uppkoppling, bara lustfylld. Helt rätt för min del. Jag behöver det här nu. Något enklare, motsats till stora livsavgörande beslut som barn vs icke barn, hur en ska leva & bo. Med A var det bara ligga eller inte. Enkel ekvation. Jag hade gärna utforskat honom vidare hela natten men vi behövde bege oss tillbaka till Luleå då han skulle upp i gryningen & jobba ytterligare dygn. Tack & bock för det här. Kanhända att det inte var en engångsföreteelse. Kändes kul att möta något annat än jag någonsin mött. Och jag vill gärna ha lite mer. Det finns något hett i en människa vars fysiska kropp är så mycket större än min egen. Vars styrka är ett faktum. Men vars mjukhet är en kontrast som gör det lätt att vara alldeles trygg & nöjd.
Affirmationer. Det finns en människa jag haft ögonen vilandes på länge. Innan Olle. Strax efter John. Vi har mötts i några sammanhang. Tagit kontakt på tuhand. Mer eller mindre i kontakt. Han har blivit mer synlig igen. Det är intressant. Han är intressant. Vacker. I min idévärld har vi redan mötts på fler sätt. Affirmationen handlar om att det också kommer att bli så.
Det är lika bra att ta vara på engagemanget från insidan nu. Gå i linje med våren & utforska olika slags växande. Olle är såklart kvar i mig men han gör oss båda en stor tjänst genom att vara tydlig & närvarande. En vän. Finns inga skäl i världen att tro att något annat vore tillgängligt längre. Det är sorgset. Samtidigt finns fördelar i att vi inte ses. Ingenting som vattnas annat än en ny slags form för vänskap.
Kommentarer
Trackback
