Med största möjliga utforskande.

Det är skönt att E är ute ur bilden. Också att jag har världens finaste samtal med John där jag berättar om Olle. Han tar det bra, vi växer flera meter tillsammans som vänner i det samtalet & han finns kvar.
Det händer fruktansvärda saker i världen. Massmord av hbtq-personer i Tjetjenien där överlevande människor i panik flyr till Moskva, USA bombar i Syrien & det sker en attack i Stockholm, misstänkt terroristattack. Det är inte mer våld i världen men det kommer närmare. Det är en obehaglig tid men också en tid för människor att lyfta vikten av solidaritet, medmänsklighet och kärlek. 
 
Jag vill bara välja kärlek. Min familj, mina vänner är mina koraller. 
 
Och det händer något i mig efter att Olle har varit hos mig. Han lämnar spår, ett minne av en enda lång omfamning hemma i grytet & jag påminns om det varje dag. Vi pratas vid varje dag, om stort & smått, högt & lågt. Det är frustrerande att inte vara så nära att delande av vardag möjliggörs mer. Å andra sidan blir det mer verkligt valda tillfällen. Finns ingen chans att direkt tröttna & just nu är vi i ett nyfiket utforskande. Så långt har vi satt ord på det här. Är påsken möjligen vår tid? undrar han. Och jag svarar direkt, att det nog är så. Längtan & nervositet i ett. Om fem dagar är vi tillsammans igen. För flera dygn. Det blir ett annat mycket mer intensivt sätt att umgås & lära känna varandra när det är distans såhär. Ingen tid för charader eller ytor. Allt är all in. Egentligen passar det mig perfekt. Jag bara räds litegrann över att bli all in & kär & sen att det ska gå åt helvete. Som det hitills alltid gjort. Snart möts vi i en filmkyss utlovar han & jag kan bara skratta åt det. Och jag skrattar ofta, mycket i våra samtal. Han är en sällsynt figur, en person jag vill krypa ihop med, in i hela människan & linda den runt mig. 
 
Påsken hägrar. Mallamåne kommer & det utlovas gyllene, gemensam kvalitetstid, Micke kommer från Köpenhamn & vi ska springa långpass & Mattias & c:o ska leka loss på vattenland med mig & Olle. Fram till dess är det sjuuuukt mycket jobb. Jag ska överleva dagarna fram till semestern. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0