Som en vitaminshot.
Han berör mig. Som om han både försiktigt men samtidigt brutalt har smugit sin in och slagit sig ned som en kardborre på insidan. Att bara ligga lite, är inte riktigt så enkelt.
Vi hade inte sett varandra sedan det hände & det är flera veckor sedan. Tog en kaffe nyss & frustrerande nog råkade en av hans närmsta vänner passera när just hade setts som slog sig ned med oss. Så där försvann vår chans till uppdatering, förklaringar och delande av vart vi just nu befinner oss i relation till den andre.
Det händer något när han som för en stund sedan glider upp intill mig & ger mig en kram. Jag responderar direkt på honom. Minns direkt hur hans (nakenhet) känns mot min egen. Jag lyssnade på honom nyss när han pratade men tänkte desto mer på hur jag önskade att han bara skulle hålla tyst & röra vid mig.
Hans sätt att prata, hans sarkasm & driv, hur han går igång på saker är plötsligt mer avslöjande nu för hur han är inom andra områden också. För nu vet jag det. Det är inte bara i ord som han går igång & driver, inte bara i ord som han är bottenlöst nyfiken & mer än gärna utforskar. Och när han kramade mig igen när han gick ville jag ha så mycket mer. Men släppte snabbt. Det är fint att beröras. Särskilt när det sker så överraskande. Men jag har också bestämt mig för att hålla det här i schack. Det vi ger fokus växer. Jag vill inte, att flera skäl, vattna det här. Nu åker han bort igen & det dröjer. Men, å andra sidan tycks inte veckorna ifrån ha åstadkommit särskilt mycket urvattning.
