mellan raderna.

Fullmåne. Först började det dra i kroppen, blev orolig. Visste att värme brukar lugna. Bubbelbad & tanketid. Slant i tanken, agerade, gjorde ett misstag. Ångrar i princip aldrig saker men ikväll har jag ångrat att jag slant. Skickade ett meddelande till J & jag ångrade det; ville skicka ytterligare ett där det skulle ha stått; felskickat; tresekundersregeln (det betyder ingenting egentligen), jag tar tillbaka det. Det var inte några särskilda nya avslöjanden men det var ord & jag skulle inte ge honom det. Skulle inte ge honom det; mig själv naken. Nu gjorde jag det i ett svagt ögonblick. Jag gav honom min öppna önskan om att träffa honom, jag frågade om ett möte vilket innefattade frågetecken, gav makt åt honom att styra över förväntan, makt att krossa hoppet igen. Jävla skit. Jag ångrade det direkt & jag såg vad jag hade gjort, ögonblicket efteråt. Att jag nu kan se är att väl att jag ändå börjar vakna. Att jag såg gjorde att jag inte gick in i hoppet iallfall, mer att jag drog skämskudden på. Kände mig så löjlig, liten. Som om jag aktivt bad honom trampa runt lite hårdare på mig igen. Som om det inte räckte med att han legat med någon annan, lite mindre ville jag bli, lite mer sårad innan jag får förstånd nog att gå. Nåväl. Ringde Kajsa, fick perspektiv, kunde skratta lite åt mig själv till slut. Han får väl ligga runt, ignorera allt som berör men jag behöver inte vara en del av det. Nej, jag ska sträva efter att verkligen inte vara en del av det. Ett misstag, det måste vara förlåtligt men inte en gång till nu. Enough! Det gör för ont att fastna i mer. Insikten om det han gör, för jag vet, jag vet. Jädra skitblondie.

 

Fick ny energi, andra fokus. Transformationer inåt, mötte ett utvecklande kreativt mindbubbel, process pågår. Talade med Micke. Landade i magen igen. Jag vill ut i skogen. Stärka. 

 

Det är det jag vill göra med det här året. Vara ute.

 

Friluftslivets år;  fri - luft - liv. Det är lika vackert som det står. 

 

Ser framför mig turer med kajak, forsränning, skidor, löpning.

 

Undrar om jag kommer att flytta till norra Norge någon gång? Det kanske vore något. Leva nära kajaker, bergen, löpningen i den vackraste av världar. Jag borde bli kär i en norsk friluftsnörd. Kärleken verkar kunna ge eld i baken för människan att förflytta sig över hela jorden. Jag kan väl lite mer aktivt styra åt vilket håll kärleken kan landa då & slunga mig iväg?!