We create a perfect day.
Att börja tidiga morgnar med Lou Reed - A perfect day har skapat god avstamp åt lite väl inplanerade dagar. Studerar diskriminering och likabehandling med fokus på positiv särbehandling, diskrimineringsgrunder och intersektionalitet, sköljer ned det lite enklare med hjälp av vernissage av Elisabeth Ohlson Wallin, genom klättring som förvandlar mig till en svartklädd ninja och genom gitarrspelande som får fingertopparna att nästan blöda. Mellan inbokade happenings finns det ändå tid till att möta upp mina kollektivkvinns, förstå röda trådars magi med Marlene [utan dig vore det garnnystan] och vattna Kajans strupe med kaffe som den kafferäv jag uppenbarligen tenderar att benämnas som här.
Fredagmorgon är min egen tillsammans med naprapaten. Jag får massage och akupunktur och finner ett meditativt lyckorus där på massagebänken, vaknar euforisk till liv och vill behålla min naprapat för alltid.
- "Du borde dra till norrland, säger jag." Och jag menar det. För jag är på väg dit. I sinom tid.
Och jag ler och ler och ler.
Vet inte riktigt om det är räven som jagar efter aktiviteter eller om de jagar upp räven med tanke på de ständigt energiska signaler den röde tenderar att sända ut. I tanken liknar jag mig vid en lindansare. Tar mig mellan plattformar med ibland trötta men i nuläget stadiga steg som inte förlorar balansen, still on track. Kanske närmare fokus än på länge. Yogan är grundad.
Efter akupunkturen glider jag som genom en dimma fram mellan kontraktskrivande och små närbutiker på hörnet till FinIda där vi ägnar resten åt dagen åt studerandets makt. Slingriga diskussioner, snåriga tankeskäl, allt faller ned, blir till skivna rader. Med Lougi i famnen, med Trish vilandes över oss med långnosen som lämnar fuktiga spår på jeansen. Lougi, nyfunna tillfälliga spanska romans. Döv hund möter meditativ räv och summan är inget annat än blödande kärlek. Vore det inte för omständigheterna skulle hon få följa mig för resten av livets dagar.
Vandrar hem i regnsnö och möter en Kaja och ett paket. Norrland rakt in i det närmsta. Min yogaguru Lenitha kopplar mig samman med längtan då Parvatiparfymen plötsligt ligger där. Här i mina händer, når doftminnet och exploderar lös i sinnet. Tack är inte nog och plötsligt saknar jag dig, det galna goda L:et mer än på länge.
Med parvati på huden kommer helgens långa arbetstimmar passera väl. Ibland är tanken den bästa skapelsekraften jag vet.
Några av veckans ögonblick som passerat. So long.
Fredagmorgon är min egen tillsammans med naprapaten. Jag får massage och akupunktur och finner ett meditativt lyckorus där på massagebänken, vaknar euforisk till liv och vill behålla min naprapat för alltid.
- "Du borde dra till norrland, säger jag." Och jag menar det. För jag är på väg dit. I sinom tid.
Och jag ler och ler och ler.
Vet inte riktigt om det är räven som jagar efter aktiviteter eller om de jagar upp räven med tanke på de ständigt energiska signaler den röde tenderar att sända ut. I tanken liknar jag mig vid en lindansare. Tar mig mellan plattformar med ibland trötta men i nuläget stadiga steg som inte förlorar balansen, still on track. Kanske närmare fokus än på länge. Yogan är grundad.
Efter akupunkturen glider jag som genom en dimma fram mellan kontraktskrivande och små närbutiker på hörnet till FinIda där vi ägnar resten åt dagen åt studerandets makt. Slingriga diskussioner, snåriga tankeskäl, allt faller ned, blir till skivna rader. Med Lougi i famnen, med Trish vilandes över oss med långnosen som lämnar fuktiga spår på jeansen. Lougi, nyfunna tillfälliga spanska romans. Döv hund möter meditativ räv och summan är inget annat än blödande kärlek. Vore det inte för omständigheterna skulle hon få följa mig för resten av livets dagar.
Vandrar hem i regnsnö och möter en Kaja och ett paket. Norrland rakt in i det närmsta. Min yogaguru Lenitha kopplar mig samman med längtan då Parvatiparfymen plötsligt ligger där. Här i mina händer, når doftminnet och exploderar lös i sinnet. Tack är inte nog och plötsligt saknar jag dig, det galna goda L:et mer än på länge.
Med parvati på huden kommer helgens långa arbetstimmar passera väl. Ibland är tanken den bästa skapelsekraften jag vet.
Några av veckans ögonblick som passerat. So long.
Kommentarer
Trackback
