Riders of the storm - The doors. The never ending flow.
Parvatidoft i kläderna o känslan gestaltas plötsligt på det sätt som minnen förankrar sig genom tidens olika kontexter – överrumplande starka, minns bara lättsamheten då parvati tidigare fyllt andetagen. Alltid i närheten av en yogashala, av dig, av the chosen family around. Föreställer mig att allt är som det ska vara, att livet omkring är fyllt av allt det där än, bevarar det tillståndet oavsett vad som verkligen är. Vad som är kan bli vad en drar till sig, som det talas om lagen av attraktion i the secret. Genom våra tankar skapar vi det vi drar till oss, allt ett resultat av vad vi tänker. Ibland är vi inte medvetna om att vi fokuserar på fel saker, negativa energier. Medvetenheten krävs, att aktivt välja att inte se vad vi inte har utan istället – vad en drömmer om och vill ha, visualisera att det redan finns hos en, sända ut en övertygelse, en tro på att det kommer till en, det underlättar betydligt för att nå det. Vara ödmjuk för det runtomkring men vara målinriktad, med tillit och tålamod leva i känslan, följa vad den leder en vidare till. It will soon come.
Det sker en rörelse framåt här. Hemvanda gator men med nya perspektiv. Möter efterlängtade vänner. Firar familjemedlemmars födelsedagar och lever i grädden. Får massage hos Jani en kväll. Insmord med olja som luktar kockos, meditativ musik och ljus omkring och inuti. Petter dyker upp sen och jag somnar den natten med oljan i drömmen, med en iver efter att återvända hit och bo nära dessa yogavänner, inspirationskamrater och livslärare. Det är intressant hur det inte handlar om att anpassa sig efter ett gemensamt språk eller förståelse, snarare hur detta språk och begriplighet är det mest naturliga flöde vi har tillsammans.
Får mycket tid för familjen och den stabila kvinnotrion har nog adderat till sig en fjärde nu i form av fadern och jag är tacksam över förmågan att kunna förlåta, att lämna, växa upp, leva öppensinnat, ta till sig och växa vidare. Vill inte längre förkasta de likheter jag så länge betraktat mellan oss, snarare framhäva och uppskatta. Närvarar och berättar det för honom, ger honom två utsträckta händer och min tillit.
Linda återvänder från Amsterdam och vi sprakar lös hos Lena i vanlig ordning. Den natten somnar jag i Lenas soffa men dessförinnan vill jag inte riktigt släppa stunden. Känner hur det gamla huset bär upp oss, hur tyst och välkomnande det är. Minns hur jag så många år tidigare har spenderat nätterna just här men då en våning ovanför. Med någon. Denna någon som finns kvar däruppe men på ett annat sätt och som har förvandlats till en vänskap som bär tio år på nacken. Hör hur vägspärren stannar nattens kanske obefintliga trafik och släpper förbi ett lok. Vägspärrens signaler påminner om spårvagnarnas plinganden i Göteborg och hur jag sakta vande mig till dessa de första åren där. Får en upplevelse av att se hur en lång resa påbörjades där och då men hur den första eran av den söker ett avrundande nu. Börjar visualisera mig själv här, att låta norrlandsrötterna kalla mig hem. Det finns inga punkter eller avslut, allt ett resultat av något annat. En förlängning med mer i bagaget. Utbildning, erfarenhet, totalt förvandling och självförankring.
Saunastunden kommer i vanlig norrlandsordning tillsammans med Petter, Jani och Lelle. Vi svettas och renas och jag drömmer om en stuga där ankaret en dag ska vila med mossan ingrodd, där en egen sauna ska finnas som ger rening varje eviga dag. Det är många som har resor som pågår, förändringarnas vindar härjar lös och jag inser att tanken är stående var dag nu att det är vänskap som bygger världen.
Om natten är det kanske något som lossnar. Vaknar bredvid Sara av att jag gråter. I drömmen utsätts jag för tortyr, skrämselpropaganda. Symboliska inslag av obehagliga spindlar överallt.
Drömtydning.
Att drömma om spindlar: Om du drömmer om spindlar, det finns en möjlighet att din dröm varnar dig att du kan trassla in dig i ett nät av svek. Ta en ordentlig titt på de omkring dig, särskilt de i vilka du har lagt ditt förtroende. Vävningssmbolik av en spindel kan utvidgas till öden, den representerar halvgudar i den grekiska mytologin som väver ödet i våra liv. Detta kan indikera ett samband mellan det förflutna och framtiden. Det kan också säga att du är befälhavare i ditt eget öde, och bör ta ansvar över att väva den framtid du önskar.
Jag anar att det är en rädsla för att något visst börjar släppa taget, en rädsla för att släppa och för att nå något nytt. Ligger vaken och ifrågasätter vad som är viktigt för mig och betraktar den sovande intill. Det är ibland svårt att rättfärdiga tanken om att det ständigt tycks vara bättre någon annanstans än där en befinner sig. Där vilar hon, the beloved one, den som plockar fram mina urspårade sidor, den okända operasångaren, jokern, tokräven. Hennes drömmar är att vara här och göra sitt. Jag har i alla år valt annorlunda, vandringskängorna fastklistrade med fartvinden i håret. Vi väljer annorlunda men ändå är sann glädje det enda som tar plats när vi somnar intill, total trygg närvaro. Jag undrar om fartvind, inspiration och rörelse går att skapa där känslan står i fokus mer än att platsen i sig måste ha betydelse? Oavsett så blir det alltid samma visa när jag återvänder hit. Kreativiteten blir ett faktum, gitarren lever i handen, tavlor ska till att målas, klädernas färger blir varmtonade och varierade, lusten blir stark och inspirerad, människor att besöka och omge sig av finns det gott om, kroppen skrattar över all yoga och hjärtat blir lugnt, så lugnt.
En annan natt efter ett möte med L drömmer jag att alla dreads ramlar av.
Drömtydning, att tappa håret; Eftersom håret är ofta förknippat med makt så innebär drömmar om att förlora hår ofta ett tecken på att vi känner att vår energi håller på att dräneras bort. Det finns ofta en medföljande känsla av hjälplöshet som följer med drömmar om håravfall. Drömmar om håravfall pekar ofta på en känsla av maktlöshet kring att kunna förändra en situation. Om du drömmer om att förlora hår, titta på dig och ditt liv och se om det finns relationer eller situationer som är energi drainers.
Intressant. Det enda jag vet är att det finns tid för oss att mötas här. Trutsången och rävsvansen. Det går inte att hindra att händerna trasslar in sig i varandras hår, att famnen blir lite för lång och varm men så når jag realitetens faktum som en av de knivskarpa insikter som blivit vardag och jag släpper taget, vi hugger in på varsin semla istället. Vi uppdaterar, skrattar och finner [kanske ett nytt slags tillstånd] för det blir inte som förr, det som passerat har levt genom oss men de stunderna har lämnat oss nu. Vi möter varandra för vad vi är just nu och överraskande nog så känns det svindlande högt och bra så länge vi inte nämner andra, de som tagit sig in inte hos mig men hos dig. The doors i baktanken, jag rider ut stormen som egot vill underkasta sig, den storm som är mörk och oresonlig. Den som antingen vill ha dig för sig själv igen för du är visst lika stark i närvaron som tidigare, lika lockande, du har kvar det där jag inte riktigt kan värja mig mot. Å andra sidan vill jag slå igen dörren med en smäll, kasta loss ankaret ifrån dig, bli svår och iklädd avståndet själv [I dont care if you dont want me, I'm not yours] Glid ur mina händer, jag bryr mig inte. Men inga av ovanstående infall blir verkliga utan istället skapar vi något nytt, ler i varandras blickar, brottas längs gatorna, bestämmer oss för att vi måste ses snart igen och jag släpper dig snart ur min famn och vänder mig inte om när jag går.
Men ”...Visst är det svårt att lägga locket på när att stanna känns så rätt...” – Melissa Horn
Som en tillfällig vana möter jag sedan upp med Jani och lill Rickard och vi hamnar på te hemma hos allas vår yogamoder Lenitha och tigersonen Theodor. Efter långa samtal med Lenitha så är jag såld på drömmen om att utbilda mig till yogalärare, att låta Lenitha följa mig på vägen dit och att jag sedan får ge tillbaka allt jag lär mig åt henne i form av att ge undervisning i yoga. Kanske en lekfull tanke, kanske en möjlighet någon gång? Suget finns där. Starkt. Drömmer redan om att ge yogaklasser tillsammans med Petter, koppla samman våra energier och då sprida yogan till andra och för att fördjupa yogan i oss själva. Det finns ingenstans som jag möter yogans förankring mer närvarande än just här.
Helgen fylls av vänskapshäng och glittrande trams, av hjärtetramsdagsfika med mor, didi och brorsdotter. Plötsligt dyker L upp och omfamnar och vi fastnar i blickar och ömt rufsande leende, skört levande kemi. Bortom ordens förklaringar är detta vad nu detta än må vara och jag funderar över om det är positivt att känslan är sig själv så envist lojal eller om det försvagar stolthetens vilja att resa sig och gå. It will soon come, meningens svar över det här. Därför tvekar jag inte över lockelsen att fortsätta skratta och tramsa även hemma hos, där i våningen med utsikt över stan där vi föll och vi log så många gånger förr. Möter modern, numera vännen, möter oss på ett nytt sätt och vidrör dig utan att gå sönder, utan att tappa riktningen vidare [intalar jag mig] och står där sen med dig ovanpå mina skor, försöker ta mig loss fastän jag inte vill och trots att du inte heller vill men ändå gör vi just det. Släpper taget och säger att vi nog ses snart igen.
Når det gamla huset som jag visualiserar som min framtida boning, Its a feeling of a pinetree att möta Jimmy åter igen i våningen ovanför Lena där så mycket en gång brann. Farhågor, orealistisk rädsla för att förlora någon nära och annat trams förlorar fästet i mig genom våra gröna samtal nu och vi drömmer om ytterligare tio år i vänskapens anda och jag ler och inser hur vi ser varandra så klart när jag går.
En sista yogaklass innan norland blir skåne. På mattan bredvid Petter och Jani, med Anneli och hennes kollektivdrömmar, vägledd av Lenithas ord och lycklig och berörd och vild av visioner passerar yogapasset och blir till te i den nedsläckta shalan efterår och jag tänker att vi snart gör om det här.
Sen kväll och jag får lite av Ville, lite mer av Lena och går hem i natten och tänker att förankringen ska bli ljuset alla längtans dar så långt härifrån.
Sista natten drömmer jag åter igen symboliskt. Ska plocka ned en upphängd väska. Hör hur det morrar. Kastar ned väskan och ur den slingrar sig en obehaglig ormliknande varelse. Den väser, allt väser runtomkring och jag inser plötsligt att jag är omringad av ormar som försöker nå mina vrister så jag börjar springa och vaknar.
Drömtydning, ormar/reptiler; Våra fundamentala reaktioner från ryggmärgen, som kamp eller flykt. Det inkluderar den fundamentala evolutionära förmågan till förändring och driften att överleva. Vår relation till reptilen i våra drömmar uttrycker våra samband med sådana krafter inom oss och hur vi handskas med impulser. överlevnadsdriften kan transformeras till den ambition som hjälper en att ta sig igenom svårigheter, hopp om framtiden och ett djupare medvetande. Just ormen uttrycker kraft och energi i rörelsen framåt.
Befinner mig möjligen på svindlande, orealistiska höjder eller så är dessa höjder just möjliga mål. Många vändningar och infall hinner visa sig och lämna avtryck innan det blir tid för beslut men det lockar, pockar, suger. Om en ska lyssna inåt och vara uppmärksam på tecken så är det oavsett intressanta tecken som har börjat visa sig. Har blivit presenterad för en jämställdhetsutvecklare som har uppmuntrat mig att återvända ty efterfrågan för människor med genusutbildning tycks vara stor här. Får inspiration och hopp om att det kanske skulle kunna gå. Det har skapats en kalkyleringsmodell i sinnet där för och emot vägs mot varandra. Skåneland med all regnbågsatmosfär, vännerna, politiken, klättringen Vs Norrbottensland med familjen, vännerna, yogan och klättringen, enkelheten i att vara bland rötterna igen Vs att flyga fritt i en tidig vår och slippa vintermörker. Inser att ingenting är black and white, allt har nyanser och syften. Det är bara känslan som kan föra en rätt. Det andra faller sig naturligt efter det. När tiden kommer för att det kanske är min tur att återvända till rotsystemet kanske ett par i norr har hunnit ge sig av. Kanske är de närmsta i närheten ändå. Möjligen finner vi ett kollektiv i det gamla huset, kanske inte. I tanken skapar vi förutsättningarna. Jag anar att de är goda. Ser en röd tråd nysta sig fram. Våren, att få tid att vrida ur de godaste stunder Malmö har att ge. En sommar i vackraste norrlandsljuset. En augusti i Israel för hjärtats skull, ett drygt halvår i Indien för insikter, självförankring, spirituell energi och mängder av arbete. Ytterligare en kommande vår av uppsatsskrivande och sedan – fritt fall för meningens kall.
På tåget som för mig hem. En sista symbolisk dröm kopplad till norrland.
Drömmer om katter, vilda kattdjur överallt omkring mig.
Drömtydning; Representerar vår intuition, varnar oss genom sin finkänslighet för stämningar eller okända faror.
Återvänder till skåneland. Anar vad en del av vad drömmarnas varningstecken kan stå för, vad [vem] som ska släppas ur längtans grep och vad som har påbörjats. En ny resa. Egenfärd. Ett potentiellt avrundande här.
Grateful and in deep trust for a coming future surrounded by pinetrees.
