mellan raderna.

"Jag ska bygga något stort och vackert.." vrålar vi och dansar och tumlar omkring och vi gör allt det där och lite till och vrider oss i musiken och konserten med Pascal når hela vägen in det spontanta sinnet och alla färger blir till en enda röra och det spelar ingen roll för det är bara stunden som gör världen och ingenting annat existerar och allt är en enda lång mening utan punkt, natten är likadan som en viss date som aldrig [just nu] upphör och det är mer än okej. Faktiskt. Vi ler och är glada, skrattar högt och vill ha mer än allt och slukar varje spontan inpuls och det leder [föga förvånat] till det ena och det tredje, till oväntade förlängningar och punktlöshet. Har kollektivkvinnsen i blodet, ytterligare någon adderad till dessa tre galentrasor bidrar till sömnlöshet och inspiration och frihet. Utan sömn är följande dag en vandring i koda, är illamåendet ett faktum men det spelar ingen roll. Öppnade alla dörrar och agerade kapten på rövarskeppet och lärdomen är att ingenting behöver ramas in, snarare vävas ut. Ytterligare. Take a queerstep. Så kommer meningen. Eller om inte annat, behovet av mer kaffe.