Skrap, skrap.
"I'm writing to you because I'm interested in applying for a traineeship at your organisation.."
Nu är min ansökan för praktik ivägskickat och snart befinner den sig med min kontakt på IM [individuell människohjälp] på ett flyg på väg till Indien för att möta representanter från olika organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter kring Himalaya regionen. Skrapa ihop alla tummar och tår som är möjliga tack, det vore min största dröm these days att få ett välkomnande svar i retur, svar som gör drömmen till en verklighet i augusti.
Det är inte länge kvar till dess att min stundande längtan efter henne, Hanna blir uppfylld nu. All dramatik och rörelse i nuet håller reslängtan på avstånd. Inte för att den inte finns, snarare för att den inte hinns med. Snart packar jag väskan med visum och sandaler och drar. Att en uppsats i juridik som knappt är påbörjad skall färdigställas dessförinnan kan inte göra mig stressad nu. En ovanligt lugn inställning förvånar. Kanske är det Tangokattens inverkan, att hon ständigt förföljer mig nu med uppmuntrande pratjamande och spinneri, att hon bidrar till skrivna alster på datorn genom att kliva runt på tangentbordet och helar skrynkleri. Kajan och Morgan är också de en stor del av det nya som begränsar yttre påverkan. Vi flyger och landar varje dag tillsammans, con alegre.
Nutid, kollektivfamiljens porträttalbum;
Kommande tider som följer;
