mellan raderna.

inget gör mig nog mer förbannad än människor, oavsett vem, som kliver över mitt huvud och som respektlöst hanterar min vilja som obefintlig, eller snarare, att vara utan tyngd. mitt hem och min borg stressar mig mer än lugnar och jag är these days inte hemma någonstans eller med någon. skavsår gjorda av hänsynslöshet – och tanklöshet försvinner inte. thats it.skriver tenta i obalans. kan inte ta på min stress med ord men känner det desto mer i kroppen. ändå trampas det inifrån den tänkta fristaden.

 

söker mig ut i naturen med erikabedrika vid min sida och jordar mig stadigt i takt med att grepar greppas, vattenkärl fylls, katten famnas, hästar trampar och ryktas. det ryker under mina steg både i tankar och verklighet. åt alla håll. selar min nya inka-vän och ä l s k a r erikas närhet vid min sida i vagnen, under filtar. tillsammans gör vi spår i skånevinterns sista snöklädda andetag. efteråt en tystnad mellan världar och inka placerar stilla en mjuk mule mot min röda man och vi förstår varandra för en stund, hon förenklar min tillvaro.

 

tillbaka bland papper i mer eller mindre (o)ordning försöker jag finna struktur i processen men aldrig har det nog varit så svårt som nu.

 

                                     

                                     

                                     

                                     

 

"imorgon drar jag till srilanka för att hämta hem kaffe till oss och sedan ska vi dela på kärlek bakad i en kaka" skriver hon till mig, som om hon förstod att jag just idag är skör, ledsen och vek och behöver just srilankanskt kaffe att drömma om. jag vill väcka henne om morgnarna och se hur hon smidigt sträcker ut sin aplika vackerkropp och surmulet vill kasta morgontid över bord, för att en stund senare spricka upp till ett enda solsken som har nyfikenhet i ögonen. jag vill sitta på en veranda med dig och spegla mina idéer. men. du är där och jag är någonannanstans skrivandes en tenta om feministisk standpoint och mest bara andas.
                         
                             

tiina rosenberg är min queerguru och hela sveriges feministdrottning och jag tillåter mig att helt okritisk älska henne som en vrålhungrig kastar i sig favoriträtten. efter fyra veckor med kontinuerlig samvaro i klassrummet med denna inspirationskälla så är det dags att hon slänger på oss en hemtentamen och låter oss hamna i kamp med annat och med andra lärare. till min besvikelse givetvis. jag är ett egoistisk barn som med de övriga i klassen vill ta patent på henne, tatutera in mine i pannan på henne. inte för att leva med utan för att vara min egen att alltid rådfråga, sparras ut av och för att våga be om mer. "vi ska inte knulla patriarkatet, vi ska slicka fitta som politisk motstrategi" är bara en av alla ordföljder som runnit ur henne, över oss, lindat in oss och fått oss att skratta så att tårar rinner. idag menade hon att det bästa vore att komma runt detta med stelbenta hemtentamen och istället låta oss alla slå oss ned barfota i gräset för att i god hippieanda delge varandra av psykoanalysens besvärliga värld. dock så finns det överheter även över vår professor och istället förbereder jag mig på en veckas skrivande ur hemmets vrå, otvättad, kaffedrickande, tänkande och antagligen, otroligt nöjd för det inte faktiskt inte mycket som slår möjligheten att få skriva flera dagar i sträck.

hade en skön eftermiddag idag, upppiggad av rosenberg och i sälskap av erika, tung, sandra och väl passande, även freden som numera även han är lundstudent. med solen i ögonen och kärleken i tanken, ljuset faller på fredrik där han går och jag vet varför jag faller så igen och igen och igen. kaffe på det vanliga haket med samtal rörande nyproducerat ekologiskt versus billigt ifrån de små grönsakshandlarna runt hörnet. vi talade om konsumtion av begagnat eller att finna sådant gratis och jag och tung blev pepp på second hand och gjorde snart en round tillsammans. tung är min härliga, definitionslösa, fnittriga, allvarliga och kloka kamrat som passar lika fint i en svart rock som en sommarblommig klänning. jag gick därifrån några kronor fattigare men nöjd ägare till en värmelockande picknick klänning och en 1800-tals passande linnekjol inför kommande genussittning.

vi har en affevän på besök som har varit på konsert med freden och för stunden är vår vän flygande, i alla bemärkelser fömodar jag. beloved greetings. nu måste jag avverka ytterligare några avsnitt L word för att bli av med lite lesbisk längtan och malla jag vet att du förstår vad jag menar med glimten i ögat och jag önskar att vi snart befinner oss på samma plats, i varandras händer. fuck this distance. fågelliv som med urstyrka inte låter sig sänkas utan är på ständig jakt efter lyckan, en färd som innebär att lyckan inte kan nås för att fåglar väljer vägar ifrån varandra och inte till.

fullmånen passerade mig med ett lite väl stort obehag denna gång. I adore it. inget tvivel om den saken. månen är överväldigande och fixerar varje ego vid marken. lasse liten i den stora världen, ta inte allt på för stort allvar för om hundra år är du inte mer än dammet som singlar ner från ovan, landar på någons axel och obemärkt sveps bort. denna gång påverkades jag med en kall hård hand runt sinnet och en rännil av obegriplig ångest följde mina tankars landskapsväxlingar. samtidigt så är det just därför jag älskar beröringen mer än någonsin. att känna är att finnas och jag betvivlar det icke. jag har åter vaknat upp ifrån en sengångares kropp och fyller dagarna med händelser som kräver mer timmar än vad dygnet har att ge. besöker stall och förfryser nästan tårna och lyssnar på mulinaris passionerade röst som talar om antirasism och definitioners marginaliseringar. dricker vin med erika, freden, måns och mania, glömmer av oss i tiden och missar den queera festen där vänner hånglar och går hem med främlingar. jag har vassa diskussioner med mania med goda men inte alltid enkla utvecklingar och erikas närvaro börjar smälta samman med min egen person alltfler dagar. spenderar bra egentid med freden och vi förenas i vårt gemensamma flyttprojekt och jag kunde inte vara gladare att vara tillsammans med just denna människa. en söndag dricker jag förmiddagskaffe med min nya vän ola och jag älskar hur jag lär mig nya ting av varje möte och kommer i ärlighetens namn sakna honom lite under hans kommande resa till indien längs pushkars älskade gator. måndagen den nionde februari fyller moder år och jag förbannar avstånden som gör att jag inte är just där, vid deras framdukade födelsedagsbord med alla de mina. istället packar vi ytterligare en låda, läser freud som jag både fascineras av och avskyr och kan erkänna ett mindre missbruk av kaffe. mellan alla stressiga stunder, för stressen är min ständiga följeslagare med oberäkneliga och otrevliga verklighetspåminnelser, så finner jag tid att tänka på de chosen ones som inte är här. jani som tumlar och landar och yogar och famnar och månen och fridan som agerar heltitdsmänniskor som inte längre hinner vara lika kreativa som de kanske önskar för tiden tryter i vuxenliv. "visioner i mitt huvud när du ler jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser? jag är nästan som du." jag saknar er och jag vet att allvaret lätt kan slängas över axeln och vara barfotaliv men det får komma när meningen för det är här. ludvig bor även han numera i huvudstaden och jag drömmer om honom iklädd rosa trikåer medan jag talar med en lena som i vaket tillstånd är en av de mest frigjorda jag vet med en strävan att vara kulturterrorist med trummande clowner. ibland vill jag vara en färggrann boa slängd runt någons hals, allra helst hos min hanna. då vill jag glida nedför hennes oslagbart vackra nyckelben, smeka hennes nakna hals och nå de finlemmade handlederna och smaka kaffet hon dricker, vill äta upp hennes ord och se världen ur hennes ögon. jag saknar dig så.

ur en relativt obalanserad utgångspunkt är jag på det klara med att jag trots sömnbrist behöver rösten i luren tillhörande ludvig och jag märker hur snabbt mitt tillstånd av känslomässig ambivalens för tillvaron obemärkt lämnar mig som en objuden gäst som aldrig riktigt tog sig in. vi samtalar om kicksökandet och jag minns hur någon sade till mig en gång att jag beter mig som en kickheroinist, aldrig riktigt nöjd med det alldagliga. ett uttalande som fortfarande går att relatera till min strävan, ett kicksökande som numera utvecklats till att inte bara handla om ögonblick av rus som då följdes av ogenomtänka handlingar, allt för elden, för känslan, för kicken i att snabbt röra sig vidare. jag söker fortfarande, varje dag är en önskan om överraskningar av den goda sorten, av att bli tagen på bar gärning av stunden av något som får sinnet att jubla och hjärtat att slå lite hårdare och påminna mig om min dödlighet. med en sömngångares karaktär uppfattar jag att min omgivning är lite konturlös idag eller så är det rökelsen som fyller rummet och grusar mina ögon och det spelar inte egentligen någon roll. helgens nattarbete är över och den kvällströtte har åter rätt att dra på sig mjuka haremsbyxor och snart äntligen spendera en kväll i fredens sälskap, när han snart återvänt ifrån en göteborgsresa med spelning i kalendern. veganska varma smörgåsar, shpongle i öronen och löften i tanken om en sommar bestående av stughäng är dagens frö till glädjeträdet som växer ur öronen som når ner i marken och rotar mig här och nu.

i sanningens namn så vrålade jag inte ut glädjen över hela tåget på resan hem ifrån lund i sälskap av mina kvinns erika och mania men åtminstone lät jag vår del av tåget ta del av glädjebeskedet. we´re going home baby. and. we will not stop before ocean meet land för det är ju så här i skåneland att havet når stranden och även om det nu är så att vi faktiskt ska  FLYTTA så är ingenting stort i malmöstad, som min bärnstensvän säger det, så är vi alla grannar här. de snart nyblivna möllevångsborna rödräven och freden är lika mycket grannar med det globala torget som vi är med havet. vi kommer att bo bara några meter ifrån min förälskelse-eld-skatt erika och hennes kollektivkamrater, ett stenkast ifrån bekims tekanna och manias kök som gjort för sushi. underliga varor kommer att fylla vårt skafferi som vi inte kan tyda etiketten på, skriven på språk vi inte alla gånger förstår men älskar ändå och jag kommer inte längre behöva sucka över alla gamla damers dömande ögonkast på mitt toviga hår. det unika har sin charm men gemenskapen i glöden för det bortom skavande normer är värd allt. det blir visserligen mindre grönt runt våra kvarter men summan av livet blir mer plats för vingarna att bre ut sig, både fysiskt och mentalt. fredrik kan bre ut sina konstprojekt, jag kan göra yoga. hemma.jag och erika har redan planer på hur vi ska göra för att vandra i skog och mark minst en gång i veckan ändå, något som troligen kommer att ske mycket snart i sälskap av fyrbenta vänner. nu ska jag iväg och arbeta natt med ögon som redan värker av trötthet men jag låter mig inte nedslås, life is good! här nedan är ett foto taget för ett par år sedan då en läromästare i den sjuttonårige danfas tog sig an mig med en gammal hästs vishet. nu anar jag nya tåg med skorna djupt nedborrade i jorden.

                          
                         

kattlikt sträcker jag ut kroppen i förlängning medan en hjälpande hand någonstans ifrån assisterar i yogaposen när en hög signal plötsligt kastar sig in i mitt meditativa tillstånd och krossar stunden som en sten rakt in i glasrutan. vaknar upp ur en dröm där yogan är i praktik igen och fumlar klumpigt efter en lur, efter någon som försöker nå mig i gryningen, som vill plocka upp mig ur dvalan rakt in i dagen men jag misslyckas. ibland går det inte att ta sig upp, inte ens när det är min hanna som försöker nå mig ifrån indien för att vara först, hon vet att hon är störst. ett par timmar senare upplevs ett uppvaknande betydligt mer intressant och fredens födelsedagssång är mild och mjuk och min. med håret på ända och alldels verklig öppnar jag presenter ifrån kvinnsen i norr, ifrån freden alldels intill. tillsammans med morgonens på-sängen-kaffe förtär jag janis sång genom luren och jag känner mig som en del av en sångtext, flickan i texten, the lady in red. förvisso är dagen i talspråk min men jag uppfattar den snarare som the day of the tree of life. får som en fin överraskning den där stämman i mina öron igen och jag förklarar för ludvig the one att det är precis så jag vill ha honom. det mest långväga samtalet kommer ifrån nepal och min alldels egna nomad, dessie. min broder genom bergen, öken och guruifierade samtal. min månvän malla firar en nioårig kärleksdag med sin utvalde och vi ger varandra löfte om att inte fira varandras dagar åtskilda i framtiden och jag tror på våra ord. jag blir upprymd och glad över ullis värmande ord i luren och jag vill döpa om henne till drottning av queer och tänker att jag minsann ska se till att utfästa en sådan titel inom en snar framtid. mina rotkamrater i josie och pirjus och mina blodsbandskvinns gör mig tydlig i konturerna och jag känner mig firad så att det redan rinner över.  thank you.

jag och freden vadar omkring i indiska kryddor medan mat sakta blir till välplanerade rätter, fötterna är bara och rökelsen är inpyrd i mitt hår, si. vår lya förvandlas till en buddhabar någonstans i goa allteftersom att vänner glider in och tar plats i soffan och framförallt, på golvet. en mjuk sittkudde är en ö ibland, en frihet för tanken. gandhi får sälskap av molle och nya som gamla vänskapsband presenteras för varandra. alla säger grattis, alla i den indisk-svenska verkligheten är rejäla och jag är nöjd och glad. många timmar senare slocknar ljusen, vi luktar kryddor när vi somnar. för tjugosex år sedan var hon den röde liten och gul, idag lite mer nyanserad.

            

            

           

           

                                      
 
               
                   

                        

"två tungor har mitt hjärta och[...]" sjunger en för mig nyfunnen och kanske också vunnen folkmusikant som heter sofia karlsson och jag vill befinna mig på en festival i en grön omgivning med bara fötter i kontakt med jorden. växlar över till jaya lakshmi och är plötsligt sittandes ovanpå ett stort djur i öknen med armarna omkring hanna, en stekhet tillvaro med sönderbrända axlar och det kan aldrig gå i någon annan riktning när framåt - vidare. musiken är gurun, den ibland vilseledande men också följeslagaren med godaste handslag.

hade en fin afton igår med erika och freden som närvarade en stund i vilda lekar med en euforisk boxer. det delas förtroligheter varvat med lättsamhet och jag står i natten med erika och vi betraktar hur möllan lever, hur vi själva bidrar till rörelsen. under dagen gled vi runt på second hand och jag gjorde diverse fynd, efteråt värmde vi oss på cafe chéz madame, erikas vänners fritänkade samlingsplats för HBTQ-människor, ekologiskt medvetna, intellektuella, veganer och övriga möjliga eller omöjliga soffälskare.

andas innan den nya kursen tar vid och jag suktar efter sköna garn mellan händerna och jag vill och kan och törs.

här nedan följer en rad foton med mina sparringskamrater. i följande ordning: gudmar & freden, freden & måns, erika & gudmar, måns & kajsa. linn fastnade inte på foto men vår blivande juristkamrat hängde med för att inte glömma av radikalfeminismens betydelse genom dagarna.

                 

                 

                 

                 

                 

de människor som ofta umgås med mig är inte förvånade över att rödräven sträcker ut sig närsomhelst och överallt. drar i lederna, tänjer på gränserna och försöker bevara en katts mjukhet. märker dock hur mina fysiska förmågor saktaligen stelnar, som om jag vore en stilla torkande gipstavla. vill skapa sprickor i den gipstavlan, vill spränga barriärer. måste ut ur oförmågan och in i yogan. om jag inte finner mina egna yogadagar snart så blir jag strax galen och rotlös utbrister jag till freden som nöjd och vacker brinner för att såga, sy och fundera över alla tänkbara konstprojekt. alla har vi våra sätt för att rasta vingarna på.

kan inte gå tillbaka till värmen just nu. är nästan säker på att jag är på väg i en annan riktning och att yogan faktiskt står bakom hörnet och väntar som en trygg, tålmodig kamrat.

                                        

har varit försvunnen i en dimma av tentaskrivande. en fas är på väg att avslutas och ny tar snart vid. en fantastisk tid, en hel månad av tiina rosenberg. genusnörden är i gåshimlen. nu väntar en helg av vänskap och lite arbete, secondhand rotande och lediga kaffestunder.

har saknat mina vänner mycket. särskilt om kvällarna. min hemlängtan till er är likt en rotlös på väg någonstans. nära, närmast.

                         

jag vill ligga raklång med blicken någonstans bortom seende och lyssna till en len stämma, höra berättelser och förhoppningar om möjliga magier i varje vrå. a way of being aware and away of knowing the next step. nowhere to go cause the is nowhere than here where I would like yo be. mycket osagt men alltid mellan raderna nämnt. skönhet vilar ofta i förmågan att låta ord vila, att tillåta sig att se utan att vilja ta ytterligare ett steg. tiden går så fort men närvaron kan ge oss mer.

you see what it is about, you see it all from outside. rannsakande med steg som är starkare, mer etablerade och som vid marken inte faller, mina egna. saknar yogan men kan inte riktigt förmå mig att placera mig i den fyrtiogradiga värmen och redan i förväg sakna mantran och rökelse på plats, en saknad jag vet kommer. det är något som kvinn har en uppfattning av, en blick som vet att yogadagen kommer när meningen är här. talar med mina vänner i norrlandet och får bekräftelse på min egen spegelbild och jag är en frifågel som landar där närvaron tenderar att vara färgstark. this moment, I think I´m in the right direction. malmöstaden är en berikande plats full av meningar, det vore bluff att påstå annat.

efter en alldeles för lång tågresa nådde jag skåneland efter en resa av inåtvända leenden över minnesmemoriet som uppspelats över vad juletiden gav. mötte min bärnstensvän på tåget som tog oss vidare från huvudstaden till malmö och denne vän som ett par dagar tidigare avböjde någon som helst framtida kontakt med mig var nu den som lyfte av den tunga väskan av mina värkande axlar, den som slog sig ned bredvid mig och som bekräftande att kärleken mellan vänner är oförglömlig ibland. freden dök upp i malmö och välkomnande mig på det finaste sätt som en slokörad rödräv just behövde. you see me. den första malmökvällen efter en relativt lång frånvaro var en sann kväll. harmonifierade samtal blandades med skratt och tacksamhet medan förgyllda ord kom till mig ifrån vännerna jag just lämnat, ord som var en frigörande startknapp för saknadens niagara och otillräcklighetens för korta armar. med grötig röst fångar jag ludvigs röst i luren och är ärlig och stark och svag och lycklig och förbannat olycklig och samtidigt salig och euforisk. sing a song my friends, it´s all about you. freden uttalar några ord som jag senare suger länge på;

"det är fint att det är såhär, den kärlek som rinner ur dina ögon och fläckar ned mig som tröstar. det är din grej det här, dina vänskapsrelationer, de är ju allt för dig. med återvunnen stabilitet i blicken och ostyrig lugg på utväxt finner jag näring i de orden och inser att jag måste leva som jag talar; " allt handlar om vad vi väljer att se. fokusera på det vi funnit, sällan det vi förlorar."

 

plötsligt förvandlas lediga dagar till tidiga morgnar, når lunds central innan solen gått upp. sitter på seminarium och lyssnar till molinari och vill aldrig göra någonting annat än att girigt dricka hennes ord som om de vore en energiinjektion av färska bär, plockade med bara händer och utifrån eftertänksamma val. sluter samman med en jetlaggad mania, nyss hemkommen ifrån kalifornien, med en nyblonderad alex hemkommen ifrån argentina, med karolina, linn och med min goda syster i erika. betraktar mitt halsband av korallfolk och kan inte längre sörja att södern bytt ut norrland för ett tag. ”du har en bra väg framför dig”  skriver jani och jag börjar ana att han är mer lik buddha än vad somliga anar när den första dagen tillbaka i malmö ger oss möjlighet att komma innanför dörrarna på en lägenhet som kanske, om allt går vägen, kan bli vår. även fåglar behöver kontakt med rotsystemet och för en längre tid [kanske ett par år] här krävs en plats för trivsamhet, utrymme och vänskapsmiddagar där alla kan sträcka på benen. sitter en eftermiddag i vegankafét glassfabrikens slitna rum med freden, mania, gudmar och alex och älskar möjligheterna, framtiden och kaffet. när regnet faller tar jag inte fram ett paraply utan älskar hur fukten blir mina lungors räddning, hur min hud älskar varje droppe och hur de nästan fyller mig, så att jag lyfter från marken. jag är kär i vad jag är här. går på demonstration med kärleken angående kriget vid gaza och jag undrar för mig själv hur många demonstrationer vi eldat upp oss på tillsammans och hur jag älskar att vi två gör just så. med frusna fingrar sitter jag på kvällen hos marlene och gudmar och har en tangokatt i famnen och diskuterar berg och relationskonstallationer och ser hur goda mina vänner är. ytterligare några timmar senare glider jag och freden in hemma i bekims nya hem och grattar och kramar och tar för oss i en lägenhet som påminner om en teatersalong, bland människor som kanske inte har funnit sina fokus i livet där kreativitetens konstnärliga drag skapat abstrakhet hos dem, men hur de ändå går att se hur människorna brinner, hur de söker, hur de vill så mycket. jag möter en människa som jag namnger som den fria kärleken och våra riktiga namn förlorar betydelse och vi talar om allt som ingen förstår och när jag går därifrån så är tobaksdoften fastnaglad i mina kläder och har dränkt mitt hår.

 

jag fortsätter att samtala med de jag inte ser framför mig men känner, jag skriver på min tenta och tar på uppgiften här, jag drömmer mig framåt med freden och konstaterar med tankar på en vedeldad spis att I´m a believer.

                                 

                                                 

"vande guranam caranaravinde sandarsita svätman sukhäva bodhe[...]"
andas djupt medan inledningsmantrat närmar sig att bli min tanke för att sedan glida undan, vidare bortom medvetande. lenas stämma in bland mina celler, in i blodflödet där energin rusar för att sedan börja röra sig lugnare, som en stillsam vän med ett harmoniskt handslag i min hand. på golvet på shiva tillsammans med lena, jani och ludvig. avslutar en sprirande kväll med denna meditation som för oss alla närmare vårt inre center. det är nästan så att jag inte kan tänka eller ens skapa början till en tanke, snarare ÄR jag en enda upplevelse nära och det är att förstå vad lycka är. jag är verkligen lycklig där jag sitter på en kudde på golvet och kärleken jag känner för de som delar stunden med mig är obeskrivlig.

vi har haft en fantastisk kväll på shiva med gemensamt lagande av en rawfood middag och sedan en lång het bastu med samtal om gröna vågen, närodlat, om människor som vägrar vara drivved. yogalinda undrar när jag ska flytta till luleå igen och jag önskar (för en kväll) att någon kunde ge mig ett hus och ett jobb och att flytten vore ett faktum. jag kan inte säga att det bara är för ikväll som jag trivts utan dessa tre veckor här har varit fyllda av glädjens dagar som runnit efter varandra. även om norrlands vinter är för mörk och för kall för mig så är vännerna, familjen, yogan och all gemenskap en väl uppvägande faktor. jag vet att jag kommer att sätta mig på tåget imorgonkväll och vilja gråta över att behöva lämna men trots det så kommer jag att ge mig av.  tids nog så faller alla bitar på plats.

detta nya år kommer att bli så bra. spenderade nyårsfirandet i skogen med moder, jani och gandhi. vi varvade kalla promenader under stjärnklar himmel med spel, dans runt midsommarstång(!), god mat, umgänge med vita arabiska fullblodshästar, lena på besök i stugan, mors många smittande skratt, långa sovmorgnar och ett avslappnad sinne. brände önskningar i öppen spis och tror med största allvar på en riktig rotstyrka.

satt i bilen med jani nu ikväll efter den energifyllda aftonen och var ifrågasättande och lite ifrågasatt av mig själv över vad jag menar med kärlek. egentligen. jag vill inte rama in och jag inser att jag måste arbeta med kärleksflödet och tillåta a l l kärlek att flöda igenom för kärleken är det enda jag är ikväll, det enda jag tänker, det enda jag vet. jag älskar mina vänner och min kärleksfrände och hunden och familjen av blodsband och träden som inte längre är lika snötyngda och jag älskar energier. energier energier energier som gör att jag lever med vaken blick och hårt slående hjärta.

allt handlar om att vara aktsam med sina egna energier och vad vi utsätter dem för.
respekt, till oss själva.

sov oroligt inatt. kände mig väldigt mycket vata i kroppen, likt ett mycket lätt djur klamrade jag mig fast i sängen medan en stigande storm rasade utanför. med sömnens närvarande karaktär följer inte alltid mitt sinne förnuftiga banor utan jag tenderar snarare att bli ren instinkt. vaknade dock ändå utvilad till en uppfodrande väckarklocka som sjöng löften om yogaliv. har ä n t l i g e n nått min kärna här igen, funnit sommarens yogaströmmande livsföring och trots att jag är tacksam för rödvinskvällar och frigjorda vänskapsnätter som varit mer regeln än undantag så kan jag sällan vara lyckligare än just nu, alla de stunder jag ligger på golvet i savasana eller känner svetten rinna längs armarna medan jag fokuserar på min bandas och inre punkter. I was born to live like this. jag vill skriva en låt om det här, vill leva den låten och aldrig skapa ett avslut på skivan. har gått en kurs hos underbara lenita med lena, ludvig och janni vid min sida. att vara närmast sig själv och ett ögonblick titta upp och falla in i mina vänners öppnaste blickar gör mig salig och berusande glad. efteråt möts vi i bastun med utsikt över fruset vatten och en midvintersol och våra kroppar är lika nakna och rena som sinnena. shanti, shanti, shanti.

dagarna tumlar om varandra här. annandagen firar vi faders sextioårs dag i stugan och en annan dag lever jag och pirjus oss in i varandra som om alla år aldrig egentligen existerat som tagit oss ifrån den andre. jag får möjlighet att lära känna en väldigt fin vän i ludvig genom yoga och ekologiskt tedrickande och med josie blir jag alltid en aning klokare, friare och lättare om hjärtat. janni finns med mig de flesta dagar och vi återvänder till hannas föräldrar i hagaviken med min moder som följeslagare. senare får jag höra hanna skratta av lycka över vad vi är och hur tacksam hon är över att våra familjer smälter samman till ett enda träd.

jag är i berusande tillstånd varje dag över insikter, över vad mitt sinne förmår att leva för. ett nytt år står inför oss och jag kompletterar med en årsrésume;

gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? flyttade till en helt ny stad vilket inte var något nytt för mig men att jag gjorde det tillsammans med min kärlek vad däremot nytt och otroligt fint. jag blev hundägare till en fantastisk rumänsk hund och jag provade yoga i 40 graders värme och blev förförd och fast i denna nya utmanande yogaform. läste även juridik, något jag aldrig trott att jag skulle göra. många fler alldeles nya ting hände under året, this was the year. på många sätt.
höll du några av dina nyårslöften? utan tvekan. blir bättre på mitt ständiga nyårslöfte för varje år som går.
blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. min vänner johanna och filip samt frida som jag reste med för ett par år sedan. 
dog någon som stod dig nära? ja. en stark personlighet uppburen av en alldeles speciell röd katt, mellon och även gandalf den grå blev åter jord. 
vilka länder besökte du? inte ett enda och denna verklighet med uteblivna resor skaver sönder glädjen många stunder.
är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? vill ha mer frihet, resor, spontanitet och mer hippiefierade människor omkring under hela året. 
vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför? den 27:e januari, dagen då vi mötte gandhi för allra första gången.
vad var din största framgång i år? min närhet till yogan och förståelsen av den.
största misstaget? att förlora röda trådar i den akademiska världen och inte alltid följa svårbegripliga tentafrågors önskemål i mitt författarskap.
har du varit sjuk eller skadat dig? har varit otroligt starkt hela året med undantag för ett envist krånglande knä men jag låter det inte vinna slaget om styrkekraften.
bästa köpet? om det går att tala om att köpa vänner så köpte vi ju gandhi.
vad spenderade du mest pengar på? gandhi, yoga och kurslitteratur.
gjorde någonting dig riktigt glad? sommaren i luleå var en av mina bästa somrar någonsin! mötte världens bästa människor och fick fler vänner till min chosenfamily anda.
vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008? Watcha Clan som gav en magisk konsert på urkult och sedan ekova som alltid påminner mig om livet som vagabond, om vad många av mina drömmer bär sina rötter ifrån.
var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? under våren ledsnare. under sommaren lyckligare. under hösten jämn, balanserad och framåtsträvande. 
vad önskar du att du gjort mer? skrattat mer under våren och samtidigt då varit närmare hippiehjärtat utan skor.
vad önskar du att du gjort mindre? är nöjd med sten framåt, oavsett.
hur tillbringade du julen? julen 2007 spenderades i Indien med familjen. Julen 2008 spenderas i luleå med önskemål om vänskapskärlekar och tända brasor.
blev du kär i år? Många gånger om. 
hur många one night stands? inga alls, fokuserar på en kärleksman.
favoritprogram på TV? alla former av hundförareprogram. 
hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? hat är förgörande för alla och ingenting jag vill ta del av. 
bästa boken du läste i år? skönlitterära boken; shantaram, kurslitteratur; feminismen utan gränser.
största musikaliska upptäckten? väldigt många band ifrån Indien men även indieninspirerade mynta.
något du önskade dig och fick? en hund och en stark connection till mina drömmars rötter. 
något du önskade dig men inte fick? en resa till Indien.
årets bästa film? sett en del bra men har titelafasi.
vad gjorde du på din födelsedag? firade med jordens finaste vänner och kärleken. 
finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? ja, mer yogafolk och goda vänner närmare mig under hela året.
vad fick dig att må bra? vänner och kärleken, djuren, kunskapen, yogan, friheten, musikjam och oerhört mycket mer.  vilken kändis var du mest sugen på? Är sällan/aldrig sugen på kändisar.
vilken politisk debatt engagerade dig mest? Olika frågor om homosexuellas rättigheter har stått varm på agendan och synen i media om biståndverksamhet. Även debatten om tidelag har stått högt på listan.
vem saknade du? mina nära, nära, vänner som inte finns hos mig varje dag.
de bästa nya människorna du lärde känna? lärt känna många fina! bl.a min bror janni, lena, ludvig, Olle, Lenita, gordana, joshua, erika, måns, mania och ännu fler. har varit ett underbart år med tanke på vilka människor jag fått äran att möta.
en värdefull läxa du lärt dig i år? förlora aldrig dina rötter och drömmar. 
citera en sångtext som summerar ditt år:" Well open up your mind and see like me open up your plans and damn you're free, just take it easy and celebrate the malleable reality nothing is ever as it seems this life is but a dream”

shanti people.

så har även julafton passerat och inte gick den obemärkt förbi. snarare vad den välfylld av alla smaker som ifrån en fulländad färgkarta. blev gladeligen överraskad över en fadersgestalts närvaro och för en gång skull inte provocerad av icke valda blodsband under middagstiden. jag log gillande då min veganska sill gjorde intåg på julbordet med ett starkt tycke av de gamla och ser hur traditioner sakta förbyts till grönsaksland för fler än bara mig.  moderskapet huserade som vanligt med en moders invanda mönster av omtänksamhet och öron överallt och syskonen gjorde spår med mig och hundarna i snön medan minusgrader bet oss i ansiktet. sara gjorde en liten femårig brorsson väldigt glad när hon överraskade i röd dräkt och med alldeles för många paket medan jag betraktade familjespektaklet med en nostalgisk uppskattning. drack glögg till långt in på kvällen och tog tacksamt emot presentkort för att kunna invenstera i min framtida frilufsgarderob. avslutade en väldigt len och varm julafton i kvinnsens boning med en sugande magkänsla av fredriksaknad.

på juldagens förmiddag samlas kusiner och farbröder, faster och brorsbarn, tillhörande respektive och fäders kusiner hemma hos farmor som genom rynkorna är en av de vackraste kvinns jag vet. genom hennes linjer talar historien och jag ser på henne och tänker på dikten fredrik har skrivit åt mig om mina linjer och jag tänker på hur kärleken låter oss genomskåda allt vi är och just därför och trots allt vi har och är för varandra just älska så förbannat stort. fredrik har varit väldigt närvarande these days around och igår under hemvändarkvällens utgångsbravader fångade pirjus in oss med väl valda ord. även om hon egentligen inte känner freden så väl som jag så sa hon följaktigen att detta är första gången hon ser att jag inte längre är rastlöst trampande i en relation, att jag aldrig talat om en människa med så mycket respekt och kärlek och att hon ser att människan i mig inte någonstans döljer en vrå för honom utan att han får älska det han ser och det han vet och just att det finaste i allt detta är att han gör det. i en timme står vi utomhus i alldeles för lite kläder och famnar varandra på en båt i en frusen hamn min gamla siamesiska tvilling och jag och reser ut på en nostalgiresa och genomskådar historiens utveckligen och nutidens ibland svårbegripliga relationer. ibland är det svårt menar hon, att acceptera att två människor som en gång var varandras allt inte längre vänder sig till varandra när livskeppet brister utan istället vänder sig till en kärlekskamrat, en annan person som numera är vännens ömma fokus. någonstans fick vänskapen ta ett steg tillbaka, fick köras genom en förändringens maskin, en ålderns kanske naturliga gång. frågan är om vänskapen försvagas eller om den naturligt bara byter skepnad, om det finns något naturligt som vill göra en vänskap mindre het som chili eller om vi själva bär skulden och anvsvaret över att aldrig sluta se och uppdatera.  det sistnämnda bränner och vi fäller en tår och några skratt och finner en styrka i varandra vi inte haft på flera år och det betyder något oerhört.

upptinad dansar jag loss men inte urspårad med josie och daniel, axel och gustav och jag tycker att mina vänner är solar som rör sig så bra att jag aldrig kan sluta skratta. jag har en stund med min bärnstensvän med min sårbarhet blottad men han bekräftar med mjuka ord och en varm tröja över mina axlar att vår rot finns någonstans och värker och ibland kanske också ler. jag har också ett vidunderligt möte med en gammal historia och får tyvärr konstatera att vissa människor inte förändras till det bättre utan i detta fall har visionären i honom förfallit och hans livsklagovisa ger mig skavsår i öronen så jag går iväg och stänger dörren till det jag trodde att han en gång var.

jag och daniel dansar hela natten till allting stänger och när jag famnat josie och axel godnatt är klockan inte mindre än halv sex i gryningen då jag glider innanför dörren i hemmets vrå och jag ler och dricker vatten och somnar gott.

Dagarna här länkas samman som den mest välskrivna bok med ett uns av alla känslor inräknade som krävs för att innehållet ska bli mer än bara lagom intressant. Efter två dagar här började tefatssnö falla och klä trädens grenar och sedan dess har vintervärlden kommit att dominera tillvaron med en skönhet jag glömt fanns. Jag har antagligen valt att fokusera på kylan och en minskad rörelsefrihet då cykeln får stå. Jag hade glömt hur det låter då skorna trampar nya spår i nyfallen snö, jag hade glömt hur vackert det kan vara då midvintersolen tränger sig igenom snödimma och lyser upp en hel is, en frusen stad och ger världen en röd nyans så överjordisk att jag vill cementera stunden och aldrig göra annat än att stå i den solens öga. ”vintern kan också vara värme” som janni eftertänksamt säger. Knappt en vecka har jag hunnit befinna mig här men platsen som jag en gång anklagade för att vara ostimulerande och skavande tråkig (vilket den var just då i den fasen) har nu mött rörelsen jag söker och ger mig mycket, ger mig något som jag aldrig hade ro nog att titta efter då. Efter mer än ett dygns resa med en paus i sälskap av månlivet och krilleman (en energinjektion) nådde vi slutligen den norrländska staden gandhi och jag och vi tycktes båda lika ivriga att möta sara med våra famnar. ”home sweet home, people”. I er bor jag. Efter ett par välbehövda kaffe och en nyrenoverad utstyrsel mötte jag så även moder och kvinnsen var så äntligen återförenade.

Redan första dagen jag vaknade här så fick jag fokusera på en dag i god väns sälskap. Second hand tour ( i luleås enda två stycken secondhandaffärer) med frida och sara, botaniserandes bland koppar bärandes stugcharm, därefter fika på tukvinnhand i mina kvinns boning och sedan vandrade steg i vintervärlden. Det var något som fastnade i mitt sinne i fridas sälskap, en påminnelse, en evigt ältad mening jag aldrig överger. Det är kärleken och åter kärleken men inte nödvändigtvis (inte alls ibland) ämnad definitionernas känslokammare utan styrkevisionernas, vännernas. När vi skiljs åt är jag tacksam och ser en oerhört vacker vän glida vidare i strömmen av människor utan att för den skull försvinna i mängden. Förenas en annan dag med sommarens nyfunna korallvänner som för övrigt tycks vara gamla vänner from the very beginning och jag uppskattar att vi kan ses på den nyöppnade veganrestaurangen down to earth och låta våra kroppar förbli rena av ekologiska produkter. Hippifierade samtal som snart är en kväll med rökelse och lotusblommor på golvet. Jag och josie firar att det är tio år sedan vi möttes med en flaska rött och när jag vandrar hem genom natten bäddar snön in mitt hår som en tuva om vintern och stegen är mjuka och jag är en spinnande, rinnnande våg.

”Dagarna passerar och vi glider alltlängre ifrån varandra och allra ondast gör det när jag går förbi och du tittar ned.”
duva & rönn sjunger sin svenska proggmusik en kväll och lyckas rama in en väldigt träffande verklighetsbeskrivning. Där står min bärnstensvän bara en liten bit ifrån, en knapp halvmeter men som också kunde vara ett avstånd stort som den indiska oceanen. Tar vi ett steg närmare riskerar vi att drunkna, falla offer för en olöst gåta, ett problematiskt kodsystem av vänskapskärleken som gick i kras. Jag vet att du inte är oberörd, att du ser förbi mig för att du inte ser utan för att du snarare har sett för mycket och att det en gång (och fortfarande) skaver sönder leenden och torterar sinnens till kollaps. Du skrattar och jag ser och jag vet att vi inte längre talar samma språk av ren nödvändighet. Vi löste inte det här och du fyller hela rummet för en stund och för en gång skull så ger du inte energi utan kväver så jag måste ut, ut och andas framtiden utan din närvaro för ett tag. Hemvändarkvällen erbjuder mig historiska glasögon och tidsmaskiner och jag glider mellan famnar och uppdateringar och vänner som bor bortom landets gränser och som numera talar engelska med mig med en spansk accent. Pernilla konstaterar med ömhet i blicken av vi spenderat år tillsammans genom ett par siamesiska tvillingars ögon och hennes ord får min hand att minnas hur den aldrig släppte hennes medan hennes bror värmer mig genom sin kattlika person som gör mjuka spår i snön. Möts i kvinnsens vrå av en vildsint hund och jag står i natten och lagar vegansk skinka medan jaya lakshmi aldrig söver mig den natten i väntan på julafton. ”arbetare s(l)kiter i sitt anletes svett” skrev anneli en gång för länge sedan och jag tänker på symbolikernas humoristiska vridningar och vill dra över både glädje och sorg med en arbetares skitiga glansmelodi.

inlindad av den gula nagchampan vaknar jag på luciamorgon utan att för en gång skull genast sätta igång med diverse projekt och springande steg som leder ut och vidare. har inte behövt slå på någon utvald julmusik för att en röd stämning ska infinna sig utan tackar för en gångs skull den gamla arkitekturen som byggde hus med tunna väggar. vår granne har nog stigit upp i ottan för att långsamt och faktiskt ganska behagligt sprida det röda ordet om en kvinna med ljus i sitt hår. sedan vi kom tillbaka ifrån göteborg har livsstressen slukat mig levande och varje (o)ledig stund har även den vigts åt vårt forskningsprojekt. med rasande tempo har det antagits att vi ska greppa varje metod i ett forskningprojekt genom "learning by doing". jag har stundtals varit frustrerad och ansett att kraven på oss varit orimligt höga och tiden för knapp men efter en hel arbetsveckas slitande i det röda håret så firade jag, mania och erika av oss själva igårkväll med den största vitaminbomb i form av fruktsallad jag någonsin skådat tillsammans med en flaska rött. det var längesedan jag både slappnade av på det mentala viset och även länge sedan mina läppar färgades av rödvin. hela paketet alldeles för underskattat och jag förstår plötsligt vitsen med att lyssna på en skiva för sig själv, läsa en bok och dricka ett glas rött endast för egen skull. jag gav mig själv jullov från och med igår. visserligen har jag ett par åtaganden kvar men inte en föreläsning, inget seminarium, inget måste från något håll att anteckna någonting alls. lättnad. tillsammans med professorer, lärare och övriga programstudenter myste vi häromdagen lös med lussekattor och kaffe och jag ger verklig all uppmuntran och tack till världens bästa instutition som får en att tro att a l l t ä r m ö j l i g t. blir gränslöst peppad för att vara akademiker och inte vilja göra annat än att spetsa sönder alla patriarkala mönster. diana mulinari ger mig dessutom enkla, begripliga och positiva riktlinjer inför vad jag vill göra i framtiden och jag inser hur mycket lättare mitt liv vore ibland om mulinari var min ständiga livscoach. rrrrriot! om ett par timmar ska jag iväg och arbeta och ikväll är det åter igen tid för festligheter och kanske en konsert. imorgon styr jag tillsammans med erika, mania, måns och våra fyra hundar ihop en vegansk julbrunch medan fredrik inte kan närvara för att han är såld till kronjakt.

life is good these days. anar att jag fyllde på med denna positiva glöd under göteborgshelgen. uppskattar den relativt nykläckta traditionen att jag och min måne närvarar hos varandra på den andres egna dag, oavsett geografiska avstånd som i vardagen ibland (tyvärr) skiljer oss åt. de som varit mina vänner genom åren vet hur starkt jag alltid förespråkat vänskapens kärna och ibland även haft svårt (och tyckt det oviktigt) att skilja definitoner som vänskap vs kärlek. jag älskar mina vänner och månen har varit likt ett berg som uppmuntrat till fria vyer med frisinnade livsprojekt, likväl som hon väglett mig i förmåga att även kunna grunda mina bara fötter i jorden och på så sätt lära mig att finna fotfäste särskilt under de år som rastlöhetens klor rev mig blodig. månen är en källa av många skratt och oblyg dans. tillsammans vidrör vi allt ifrån ytligheter till visheter och helgen tillsammans bara bekräftade svårigheten jag har med att särskilja och kanske snarare väljer att konstatera att vänskap ÄR kärlek. det var nostalgi men även framtid att glida runt på hagajulmarknad tillsammans med månen, frida och annie. gav frida en jadesten för min förhoppning att hon ska finna ro i storstaden där ett av livsmålen hon henne för närvarande finns och jag blir stolt som den dominantaste höna då jag betraktar mina vänner som inte ber om ursäkt för sig själva utan snarare tar för sig och tar plats i sina liv. givetvis är nackdelen att all drivkraft för oss geografiskt ifrån varandras definitioner av "hemstad" men styrkan som är drivkraften i rörelsen är nästan värd allt. att vara i månen och krilles göteborgsboning en allra sista gång var ganska vemodigt men livet är en process, alltid vidare. jag fick också (och äntligen) tid att spendera tid med kim och jag tror att jag kan tala för oss båda när jag säger att glädjen var obeskrivlig och att vår relation är viktig och stark. han bär ständigt en doft av rökelse, sprider kreativiten som ett fullmåne ovanför mitt huvud och godheten han utstrålar får mig att tro på evig fred. vi blickade ut över göteborg och spanade på en ekorre i fullt sjå med sitt arbete på väg någonstans medan vi rotade oss i vår närvaro tillsammans. sedan trängdes vi vidare i haga och hamnade på en rättvis marknad och kramade om min underbara pia (som jag senare fick en egendate med) där jag investerade i en jättefin eko t-shirt gjord på bambu och hampa. på lördagkväll samlades gott folk "hemma" i blåvalsnästet och i finulrikas närvaro bakades det juliga godheter medan vi spann över möjligheten att förena så många kära under ett och samma tak. (drömmen om framtidskollektivet i det s t o r a huset är brännande stor nu ulli). sista kvällen i gamlestaden spelandes det spel och vi var allt annat än konstnärer men glada för det. i närvaron med alla fina har hemmakänslan varit fastnaglad under huden varje stund, på varje plats. ville egentligen aldrig lämna men tåget gick iallfall på måndagen och jag och kärleken satt trots blandade känslor på våra platser. fredrik med en sjuka som slagit in efter stockholmshysteriska dagar som vridit ur honom på energi och jag med mina sista kramar av månen och emma kvar i mina armar. ingen glömd, alla nämna mellan raderna. göteborg och människorna där är alla väldigt nära det viktigaste i sinnet.

                                    

                                    

                                    

                                    

                                    

                                   

                                   

                                   

                                   
                                   
tack för er alla.

o c h så dimper den iväg, den färdiskrivna tentan, den allra sista innan jul. den lämnar mina händer och mitt anletes svett och är inte längre min oro ty vad som är meningen nu kan jag inte styra över. vi borde fira. lyxar till det mest kaffe av godaste kvalité mania och jag tillsammans med choklad vid sidan om och frossar i tankar om frihet och dans. som grädde ovanpå lyser vi på riktigt ur ögonen och finner åter kontakt i varandras närvaro och i en omgivning som inte längre bara är en skrivarvrå. på hemvägen investerar jag i en trivsam lykta som ska förgylla hemmet och jag kallar det min egen tentapresent. väl innanför dörrarna tar fliten åter vid och ett par timmar senare sitter jag här med en utarbetad kropp och ett nästan skinande hem som doftar av ekologisk såpa. jag vet inte vad det är jag tvättar bort. kanske rensar jag ut mer än damm ur hörnen. en stund att andas för att snart möta mania igen och i ett samförstånd gå in i yogarummet och ersätta verbala kommunikationen med spirituell vägledning, namaste.

är inte alldeles övertygad om att jag borde lägga ifrån mig tentaskrivandet och anse det vara ett avslutat kapitel för delkursen men samtidigt har jag nog inte mycket kvar att vrida ur. har fått anledningar de senaste dagarna att ifrågasätta nödvändigheten över att lägga all den energi jag dedikerar till studier. att jag ifrågasätter betyder inte att jag finner skolan mindre rolig men däremot är det glasklart att jag saknar livet av rörelse något otroligt. det är här jag lägger in min undran och min egen relation till "raka spår". jag har väl aldrig varit den som väljer de tydligaste vägarna framåt, vad är det då nu som gör att jag har intalat mig att jag inte kan göra avstickare ifrån denna mångåriga-bana jag påbörjat inom den akademiska världen? har på känn att det grundar sig i kärnan kring hur jag vill leva egentligen. att börja läsa, att vara inskriven vid en instutition och veta att det förväntas vara min inrutade plats för ett bra tag framöver var inget lätt beslut och har aldrig för mig varit självklart. ändå har jag genom årens gång funnit problematiken med att inte ha de rätta verktygen, att i frustration behöva resa hem från platser när jag trivs som allra bäst just för att pengar och långsiktiga framtidslösningar uteblivit. så. vad klagar jag på, borde kanske vara förbannat nöjd över att jag lyckats fatta ett relativt klokt beslut, har funnit en plats i både en stad, en familj, en klass. svaret är det att jag vill ha allt. mycket vill ha mest men just nu vill jag ha i första hand ha indien. jag vill släppa kontroll och ordning. vill sluta tro att stegen måste ha en riktning och istället söka kärleken i närvaron i ett kaos som är fullt av färger, ett kaos som efter ett tag är begripligt. när vänner till mig som inte pluggar kan göra spontana resor och frågar om jag vill slå följe med dem till indien imorgon vill jag kunna säga ja och snabbt rafsa ihop en väska och dra. I need to put some spices to my life. lite hetta och äventyr. vill riskera att bränna mig på tungan och girigt halsa i mig vatten inte vara så återhållsam, så ordnad, så ofri. tänker återigen på dessies rader om att vi själva skapar vår situation och jag håller så uppriktigt med och jag vet att jag inte har rätt att klaga. jag är i grunden fri och jag har själv placerat mig här och skulle någon be mig hoppa avskolan för resande liv skulle jag vägra och strida mig blodig för att få vara kvar i en queervärld som jag börjat älska. vill inte ha antingen eller. vill som ovannämnt, ha allt. har i samtal med uppmuntrande fågelvänner börjat se lösningar istället för hinder. ett frö har börjat gro i mig och en dröm om chai på trappan vid ganges har börjat ta en konkret form. ska ha möte med min studievägledare och se om vi kan designa mig ett tillfälligt kryphål ur skolans värld i vår.

ska snart iväg på yoga efter dagar av stillhet vid datorn. har bara suttit och skrivit under fem dagar och redan värker armbågen och mitt högra knä. kroppen talar språk jag förstår. stillhet är inte min melodi. fredrik väckte mig förövrigt imorse redan klockan fyra i gryningstid. på väg till stockholm för en veckas arbete. en fin varm kropp med återseende om ett par dagar. gandhi verkar sakna fredrik genast och försöker kompensera hans frånvaro genom att klistra sig fast vid mig. vi hade en fin morgonpromenad där vi hälsade på vår lille vän gandalf som avslutade sitt hamsterliv i lördags. "vi kommer och vi går ur jord" sjunger kultiration och utan religiös mening så kändes gandalf vidarefärd som just en sådan när jag med mina bara händer täckte hennes lilla kropp med jord. vila i frid.
 

                                          


                                          

                                          
                                          


                                          

                           

tar en tillfällig paus ifrån skrivarflödet där jag behandlar begrepp som kolonialism/postkolonialism. begrepp som jag idag ödmjukt kan konstatera att jag skapat en begriplig relation till. som jag tidigare nämnde för mina goda vän frida så min relation stark och nyfiken till den koloniala/postkoloniala sfären i allmänhet och till just övergripande begreppet genus i synnerhet en relation som går att likna vid en påse godbitar. kunskapen som författare som mohanty och loomba delar med sig tar jag vördnadsfullt emot och färgar min egen syn på tillvaron med. ser på världen mer kritiskt men också med större respekt för alla modiga kamper, alla förenade motstånd människor slutit samman kring för att förinta orättvisor. skriver på sista hemtentamen innan jul och jag ska belöna mig själv med en total ledighet över de röda dagarna. istället för en akamemisk tillvaro ska dagarna fyllas med astangayoga med lenita, lena, gordana, janni och andra yogakamrater i yoganästet beläget i hamnen som lär vara magiskt täckt av den stora isen. jag kommer äntligen att få möta mina tre blodsystrar sara, paulina och linn och min saknade lillebror sebastian och storebror jens. morgonkaffe med moder pian och om ödet vill sig väl kanske min väg genom snön korsas med sengångarens över en vänskaplig kopp te. tillsammans med de mina ska min fars sextioårsdag firas i all enkelhet men med fullaste uppskattning. jag hoppas även få bjuda in en skogsalvslik vacker lilian i stugan ocb bjuda på glögg och doft av brinnande ved. drömde häromnatten att jag mötte min mormor igen. vi stod med händerna vilandes på våra höfter i mycket själsäkra poser och tjuvrökte cigarett efter cigarett och var förtroliga i vår gemensamma hemlighet och jag tror att frida kommer att finnas där någonstans, vakandes över granskogen. lever fortfarande på samtalet som förgyllde min dag alldels nyligen. "message from a teacher" skulle jag vilja rubricera samtalet. det var givetvis dessie i andra sidan luren, bortom många land- och havsytor ifrån mig. närmare bestämt kom hans stämma ifrån pushkar, rajasthan, norra indien. han berättade om en fantastisk tur på motorcykeln från nordöstra gränsen av indien, över och in i nepal genom bergslandskap och djungel. han berättade om stora möten med en baba som gav honom spirituella glasögon att tolka naturens gåvor med. den styrkan menade dessie att han fortfarande bevarar och nu spinner vidare på. hans röst rakt in i mig var övertygande om att vi är våra egna aktörer, att varje uttalat missnöje är en missriktning på färden. om vi lyssnar tillräckligt noga på oss själva och följer känslans intuition kan vi inte hamna fel. under samtalet hamnar jag öga mot öga med mig själv med just den frågeställningen; är jag på rätt spår? är jag nöjd? är jag glad? kan jag förstå vad vad lycka är här? tror jag att jag missar det viktiga i livet med att försöka överyga mig med att annat trivialt är nödvändigt? inser att jag har en trogen vän på andra sidan luren som förstår mina ibland raka, andra gånger undvikande svar. jag menar att det handlar om var i tiden frågorna ställs, att detta bidrar till de olika svarens övertygelse. att dessie befinner sig i fästet mellan en solstark öken i rajasthan, snöklädda himalaya, blåmålade gamla stadsdelen i jaipur och rakt i famnen på sin kärlek bidrar nog till hans känsla av att inte sakna något i hela världen. om någon människa kan bära hela lyckans namn just nu så är det nog dessie och just han förtjänar detta om och om igen. hannas flytande liv i goa för sig framåt med ingredienser av drama, konst, humor och den vildaste passion och klarsynthet. när dessie och hanna möts i jul så vet jag att min närvaro inte kommer att vara långt ifrån dem.

jag fortsätter alldeles snart mitt tentaskrivande med att fokusera på feminismen utan gränser och känner mig i hög grad strukturerad. skickar en gratulerande tankekraft åt kärleksmannen som idag fått jobbet han velat ha på HP, åtminstone nu och för en tid. det känns lite förvånande och väldigt roligt att det blir omvända roller ifrån det som kanske var mer väntat, att det nu blir fredrik och inte jag som till en början kommer att börja arbeta med pendlande till stockholm. grattis käraste sparringmänniskan min.

"- you will get high of yoga people", har jasons välmenande utfärdat som "varning"  under helgen då vi tänjt på kroppar och sinnen. endorfinkickar utan dess like. kroppars fysiska förmåga spelar givetvis en stor roll men framförallt är det tanken som styr. allt kan vara möjligt om vi tror. vi är många som har varit övertygade i helgen. yogaworkshopens första dag var lång och intensiv. svettades floder och det var nog inte bara min kropp som behövde fylla på med elektrolyter. bände och blev undervisade. jason gick grundligt igenom alla tjugoåtta poser i serien och jag användes som uppvisningsexemplar då jag saknar många hämningar. "- she has got no bounderies, no fears of going out of her mind and refuses to see limits of the body ", som jason fint och faktiskt ganska träffsäkert uttryckte det. visst finns det stunder jag vill avvakta och inte alls stretcha ut kroppen till bristningsgränsen [om de nu existerar] men det var peppande med bra vägledning in i poser. vi formligen bodde i yogastudion. hela dagen spenderades med yogaliv. idag var det dags för två klasser efter varandra. först en vanlig klass och därefter en avancerad. mental kamp, att motivera sig att återvända in i det fyrtiogradiga rummet efter att redan svettats och kämpat under en och en halv timme. den avancerade klassen var dock värd det. mycket inspiration, många hinder. en del poser tar år att lära in och enorm kroppsmedvetenhet. jag vill ha den kontrollen. en dag. det var hårt och tankarna pendlade mellan omöjligheter och fantastiska stunder av att se kroppens möjligheter. jag ska snart lägga upp lite bilder här men bjuder på denna här nedan så länge. linda i full camelpose. är otroligt nöjd och glad över att workshopen funnits i kroppen men också passerat. varje muskel värker brutalt. är tacksam över att mania vara nära mig varje dag och att vi delat yogan. idag firade yogan och varandra efteråt. mania bjöd mig på den godaste sushin någonsin. tack underbara människa för att du ramlat in i mig och förgyller livet.