mellan raderna.

tar en tillfällig paus ifrån skrivarflödet där jag behandlar begrepp som kolonialism/postkolonialism. begrepp som jag idag ödmjukt kan konstatera att jag skapat en begriplig relation till. som jag tidigare nämnde för mina goda vän frida så min relation stark och nyfiken till den koloniala/postkoloniala sfären i allmänhet och till just övergripande begreppet genus i synnerhet en relation som går att likna vid en påse godbitar. kunskapen som författare som mohanty och loomba delar med sig tar jag vördnadsfullt emot och färgar min egen syn på tillvaron med. ser på världen mer kritiskt men också med större respekt för alla modiga kamper, alla förenade motstånd människor slutit samman kring för att förinta orättvisor. skriver på sista hemtentamen innan jul och jag ska belöna mig själv med en total ledighet över de röda dagarna. istället för en akamemisk tillvaro ska dagarna fyllas med astangayoga med lenita, lena, gordana, janni och andra yogakamrater i yoganästet beläget i hamnen som lär vara magiskt täckt av den stora isen. jag kommer äntligen att få möta mina tre blodsystrar sara, paulina och linn och min saknade lillebror sebastian och storebror jens. morgonkaffe med moder pian och om ödet vill sig väl kanske min väg genom snön korsas med sengångarens över en vänskaplig kopp te. tillsammans med de mina ska min fars sextioårsdag firas i all enkelhet men med fullaste uppskattning. jag hoppas även få bjuda in en skogsalvslik vacker lilian i stugan ocb bjuda på glögg och doft av brinnande ved. drömde häromnatten att jag mötte min mormor igen. vi stod med händerna vilandes på våra höfter i mycket själsäkra poser och tjuvrökte cigarett efter cigarett och var förtroliga i vår gemensamma hemlighet och jag tror att frida kommer att finnas där någonstans, vakandes över granskogen. lever fortfarande på samtalet som förgyllde min dag alldels nyligen. "message from a teacher" skulle jag vilja rubricera samtalet. det var givetvis dessie i andra sidan luren, bortom många land- och havsytor ifrån mig. närmare bestämt kom hans stämma ifrån pushkar, rajasthan, norra indien. han berättade om en fantastisk tur på motorcykeln från nordöstra gränsen av indien, över och in i nepal genom bergslandskap och djungel. han berättade om stora möten med en baba som gav honom spirituella glasögon att tolka naturens gåvor med. den styrkan menade dessie att han fortfarande bevarar och nu spinner vidare på. hans röst rakt in i mig var övertygande om att vi är våra egna aktörer, att varje uttalat missnöje är en missriktning på färden. om vi lyssnar tillräckligt noga på oss själva och följer känslans intuition kan vi inte hamna fel. under samtalet hamnar jag öga mot öga med mig själv med just den frågeställningen; är jag på rätt spår? är jag nöjd? är jag glad? kan jag förstå vad vad lycka är här? tror jag att jag missar det viktiga i livet med att försöka överyga mig med att annat trivialt är nödvändigt? inser att jag har en trogen vän på andra sidan luren som förstår mina ibland raka, andra gånger undvikande svar. jag menar att det handlar om var i tiden frågorna ställs, att detta bidrar till de olika svarens övertygelse. att dessie befinner sig i fästet mellan en solstark öken i rajasthan, snöklädda himalaya, blåmålade gamla stadsdelen i jaipur och rakt i famnen på sin kärlek bidrar nog till hans känsla av att inte sakna något i hela världen. om någon människa kan bära hela lyckans namn just nu så är det nog dessie och just han förtjänar detta om och om igen. hannas flytande liv i goa för sig framåt med ingredienser av drama, konst, humor och den vildaste passion och klarsynthet. när dessie och hanna möts i jul så vet jag att min närvaro inte kommer att vara långt ifrån dem.

jag fortsätter alldeles snart mitt tentaskrivande med att fokusera på feminismen utan gränser och känner mig i hög grad strukturerad. skickar en gratulerande tankekraft åt kärleksmannen som idag fått jobbet han velat ha på HP, åtminstone nu och för en tid. det känns lite förvånande och väldigt roligt att det blir omvända roller ifrån det som kanske var mer väntat, att det nu blir fredrik och inte jag som till en början kommer att börja arbeta med pendlande till stockholm. grattis käraste sparringmänniskan min.