mellan raderna.

fullmånen passerade mig med ett lite väl stort obehag denna gång. I adore it. inget tvivel om den saken. månen är överväldigande och fixerar varje ego vid marken. lasse liten i den stora världen, ta inte allt på för stort allvar för om hundra år är du inte mer än dammet som singlar ner från ovan, landar på någons axel och obemärkt sveps bort. denna gång påverkades jag med en kall hård hand runt sinnet och en rännil av obegriplig ångest följde mina tankars landskapsväxlingar. samtidigt så är det just därför jag älskar beröringen mer än någonsin. att känna är att finnas och jag betvivlar det icke. jag har åter vaknat upp ifrån en sengångares kropp och fyller dagarna med händelser som kräver mer timmar än vad dygnet har att ge. besöker stall och förfryser nästan tårna och lyssnar på mulinaris passionerade röst som talar om antirasism och definitioners marginaliseringar. dricker vin med erika, freden, måns och mania, glömmer av oss i tiden och missar den queera festen där vänner hånglar och går hem med främlingar. jag har vassa diskussioner med mania med goda men inte alltid enkla utvecklingar och erikas närvaro börjar smälta samman med min egen person alltfler dagar. spenderar bra egentid med freden och vi förenas i vårt gemensamma flyttprojekt och jag kunde inte vara gladare att vara tillsammans med just denna människa. en söndag dricker jag förmiddagskaffe med min nya vän ola och jag älskar hur jag lär mig nya ting av varje möte och kommer i ärlighetens namn sakna honom lite under hans kommande resa till indien längs pushkars älskade gator. måndagen den nionde februari fyller moder år och jag förbannar avstånden som gör att jag inte är just där, vid deras framdukade födelsedagsbord med alla de mina. istället packar vi ytterligare en låda, läser freud som jag både fascineras av och avskyr och kan erkänna ett mindre missbruk av kaffe. mellan alla stressiga stunder, för stressen är min ständiga följeslagare med oberäkneliga och otrevliga verklighetspåminnelser, så finner jag tid att tänka på de chosen ones som inte är här. jani som tumlar och landar och yogar och famnar och månen och fridan som agerar heltitdsmänniskor som inte längre hinner vara lika kreativa som de kanske önskar för tiden tryter i vuxenliv. "visioner i mitt huvud när du ler jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser? jag är nästan som du." jag saknar er och jag vet att allvaret lätt kan slängas över axeln och vara barfotaliv men det får komma när meningen för det är här. ludvig bor även han numera i huvudstaden och jag drömmer om honom iklädd rosa trikåer medan jag talar med en lena som i vaket tillstånd är en av de mest frigjorda jag vet med en strävan att vara kulturterrorist med trummande clowner. ibland vill jag vara en färggrann boa slängd runt någons hals, allra helst hos min hanna. då vill jag glida nedför hennes oslagbart vackra nyckelben, smeka hennes nakna hals och nå de finlemmade handlederna och smaka kaffet hon dricker, vill äta upp hennes ord och se världen ur hennes ögon. jag saknar dig så.