Andas?
Jag läser gamla anteckningar som råkar passera ögonen när jag egentligen söker efter annat. Jag ser en notering om att det var den tjugofjärde mars 2015 som han hörde av sig igen efter någon månads tillfällig tystnad. Oväntat, överraskat. Jag hade (nästan) börjat släppa, hade (nästan) fattat beslut om att gå vidare. På riktigt. Men så återvände han & jag föll dit, igen. Och i en ny samvaro fortsatte vi tillsammans. Som med Ulrica Dahls stulna formulering skulle kunna handla om oss; ”Det innerligt kroppsliga, multisensoriska och känslomässiga som klibbade ihop med det intellektuella. Där våra läppar möttes. Där vi två möttes.”
Femton månader senare klippte han banden till mig, igen. Och fyra månader efter det är det en beslutsamhet jag känner igen som tagit plats & plötsligt förstår jag varför det finns en tvekan att släppa taget. Förra gången var avslutet ingen stumhet, där fanns vi plötsligt livs levande igen, som efter en dvala. Så lätt att luta sig mot tidigare exempel, se hur de inger hopp i nuet. Att ett kanske rör sig i medvetandet. Som sakta sjunker men inte helt är borta. Inte upplöst. (än). Men det är vagt nu. Märks knappast längre. Och den här gången är det lite annorlunda ändå. Inte en total tystnad. Och en betydlig närmare relation som har lämnats & du som vet vad du lämnade. Denna gång visste du bättre - ändå gjorde du det. Igår möttes våra blickar länge. Som om vi fröst fast i den andres blick. Nådde leendet i den andre. Jävla leenden som ska hålla på & avslöja oss, att vi fortfarande bryr oss så.
Samtidigt. Det går lättare nu. Jag fantiserar om annat. Det finns ett frö som gror, som får mig att skratta lite när jag lägger mig på spikmattan om kvällen. Roar med mig att utbyta rader. Med henne. Vi känner inte varandra. (än). Men hon gör mig nyfiken. Och den nyfikenheten räcker för att jag ska bli motiverad att göra något eget av det här, av hela situationen. Hon frågar om jag vill ses. Och jag tvekar inte. Varför inte ses & skapa möjlighet till en vardagsflykt? Vad än det må handla om.
I övrigt. Jobbet tar nästan kål på mig. Stressnivån är hög. Arbetsområdena intressanta. SADB-möte som just passerade denna kväll. Uppkopplad i huvudet. I behov av att springa snabbt i skogen är markant. Snart. Imorgonkväll. Då är några intensiva dagar till ända. Då ska jag andas.
