Hjärnan jobbar hårt för att rensa, rena, tömma.
Är helt vansinnigt arg när jag vaknar.
Har drömmen så nära.
Jag & John är ett par, igen. Vi är på resande fot. Jag märker att han söker kontakt med en kvinna i en korridor där vi också tycks bo. Att han inte kan låta bli att smyga dit titt som tätt är uppenbart, gläntar på dörren. Ser på henne. På andra sidan finns hon, hemlighetsfull med sitt skratt; sedd & bekräftad av honom. Han verkar inte förstå att jag ser det här. Så ställer jag honom mot väggen, säger att jag ser. och sakta kryper sanningen fram om att han vill ha dörrar öppna åt alla andra håll, fastän jag finns där. Att han vill vara redo att njuta av andra människor, andra kroppar när helst jag inte ser. Det är respektslöst, hänsynslöst. I drömmen har jag gett honom allt & inser plötsligt att han aldrig gjort detsamma. Jag är så jävla lurad & vill skaka honom; få honom att förstå att jag tycker att han är helt dum i huvudet.
Vaknar.
Malin är här, under täcket. Varm, mjuk & mitt i en separation. Polly vilar på min arm. Det är delat morgonkaffe & drömmen tonar ut.
Kroppen är redo för en ny dag. Frosten ligger som en vit matta utanför. Igår utmanade jag kroppens form, hårt. Landade i ännu större trygghet om att den är stark, uthållig nu. Avslutade en hel eftermiddag av träning med ett trailpass med Elias i skogen. Mörker, kyla. Nu är det inte veklingar som mysspringer. Nu är det beslutsamhet & nästan djuriskt behov av att få röra sig som guidar en ut.
Som får en att lägga sig genomarbetad, lugn på insidan, om kvällarna.
Kommentarer
Trackback
