Så mycket.
Vaknade upp inatt från en dröm & log.
J möter upp mig på en flygplats. Det är rörelse åt alla håll & folk rusar omkring i sina förbestämda riktningar. Han tar tag i min hand, leder mig fram genom mängder av folk, genom stora vänthallar, genom små torg & vidare. Vi har ont om tid & det finns ett skäl för att vi ses. På en avskild plats stannar han upp oss, ser rakt på mig. Sedan greppar han tog om mig, kramar om mig, hånglar upp mig. Vi beter oss med ens som förälskade ynglingar, hår som som står rakt upp, kinder som alldeles rosiga avslöjar begär efter varandra. Jag sliter av honom tröjan, obrydd om den offentliga platsen & kysser honom på bröstkorgen. Han ser på mig & konstaterar att han inte för en sekund har lämnat mig. "Vi har bara saker vi måste jobba med" säger han. "Gör vi det så går det. Det här, vi." Så ser han på klockan. Hans plan lyfter strax. Han drar sig ur min famn & springer iväg. Jag står kvar & bara skrattar.
Vaknar.
Känner.
Som om allt finns. Pararella spår.
Här bredvid mig står min ryggsäck för vandring packad. Strax ger vi oss av mot Höga Kusten Martin & jag för några dagars rekreation & säkerligen en & annan personlig utmaning.
Kommentarer
Trackback
