En sista handpåläggning.
Det sista jag vill är att han kommer och lämnar tillbaka hemnyckeln till det som blivit mer vårt än mitt. Nästan varje natt som han inte varit på tjänsteresa har han skedat mig till sömns, kysst mig i nacken, smekt mig över håret. Ibland har det hänt att vi båda vaknat till, sett på varandra, uppgfyllda, enade & hemma tillsammans. Just där, bredvid den andre har allt varit bra. Jag vill bara fortsätta skapa fler morgonrutiner ihop, upptäcka fler sidor hos dig & utforska fler av de inre rum i oss själva som bara vi två har nyckeln till tillsammans, som vi skapar när vi är varandras byggstenar.
Hans ryggsäck, han skor i hallen, träningskläderna som är upphängda & morgonrocken som ropar till mig om alla de möjliga morgnarna i framtiden som nu inte blir av. Borta är alla gemensamma lördagar utan planer innan klockan 12, då vi oftast har utforskat varandra, skrattat, njutit.
Tanken på att aldrig mer kunna omfamna dig, ge mig själv till dig i den mest intima kärleksförklaring är svår att ta in. Det som är kvar är en meningslöshet jag sällan upplevt. Så tomt utan dig inuti. Mycket bär jag med mig men genom uppbrott & avslut kommer vi att blekna för varandra, det är ju så det är.
Jag vet inte vad som gör mig mest olycklig men jag måste hitta ett sätt att hålla ihop mig på. Jag måste hitta ett sätt att röra mig framåt igen. Att dina saker är kvar men du är borta känns som ett hån. Därför skickade jag dig några rader ikväll, bad dig att ge mig ett tydligare avslut, att du hämtar dina saker, återlämnar nyckeln, går ut ur mitt liv då det är vad du på alla tänkbara sätt sagt att du vill. Du svarade direkt.
Imorgonbitti kommer du hit. Och jag fylls av en akut längtan. Imorgon! Och blir sedan direkt nedslagen. Du kommer för vårt mest möjliga konkreta avslut. Till och med nu då du har lämnat mig, då allt är åt helvete så älskar jag dig.
Enda gången något inte har känts bra i vår relation har det varit när jag velat ha ännu mer, aldrig för att jag behövt andrum, annan stimulans eller fått nog. Att gå vidare när jag fortfarande är så hungrig, öm för dig?
Det här är nytt för mig. Att bli lämnad. Att inte kunna göra någonting, att förlora kontroll samtidigt som situationen är klar & tydlig.
Om några timmar ses vi & jag har skrivit ett brev åt dig som jag lagt ned i din väska.
Kommentarer
Trackback
