Som jag saknar dig.
Söndagskänslan, bakistrött av all träning & på väg hemfrån Brändön. I ett annat livsläge hade jag försökt locka med mig honom hem, plockat upp honom längs vägen & dragit med honom hem till under-täcket-spa för resten av dagen. Det hade blivit den bästa dagen. Den är ingen linjär process att "komma över" eller "gå vidare" eller vilka verb som än brukar användas i livssituationer som denna. Vissa dagar är det lättare, andra är det som om ingenting har hänt sedan chockbeskedet; jag vill att vi gör slut. Och fortsättningen som inte givit någon lättnad, ingen befrielse ur tillståndet då du säger; jag vill vara ensam. Jag har landat i det.
Det är en ensamhet som inte kan fyllas upp av annat. Varken andra personer eller göranden. Två steg framåt & tre tillbaka.
Kommentarer
Trackback
