Regn & ro.
Tinade sakta men alldeles säkert upp efter trallöpning med Martin igår. Regn ute & ro på insidan.
Många känslor, försökte sortera. Uppskattning, beundran, kärlek, sorg, början, avslut & strävan efter att ömson förstå, ömsom att vila i det som en inte vet något om. Bra värdefulla samtal då vi båda helt genomfrusna strövade runt i skogen, plockade ett lingon här, delade en tanke där. Mycket av det som dök upp ger mig en del att tänka på. Mycket som handlar om val, självrespekt, dedikation, att tänja på invanda tankemönster, om att landa i det en vill & kommunicera det utåt, om vad trygghet kan vara & mycket annat. Älskade människa. Som han berikar mig, så mycket vi har vuxit. Både enskilt men också tillsammans som konstellation. Ja, en hel del har skett sedan jag såg honom där under den kalla decembermånaden 2014. Det var mängder av snö & vår relation växte fram under många delade kaffetermosar under grantäcken. Jag uppskattar hur vi kan sätta ord på saker tillsammans, om det behövs. Men också att en inte behöver prata sönder en relation. Vi är båda bra på att leva, att tona i i våra (enskilda) behov men också & kanske just därför, så bra på att se den andre, att vara i synkroniserade rörelser, att finnas där, sparra & stötta, leda & följa.
Jag ser hans många kvaliteter. Hur han inspirerar mig i mycket, får mig att se saker från andra perspektiv men utan att jag känner mig dömd. Snarare som att han visar upp mig själv, för mig själv. Som att han ibland håller en spegel framför mig utan att värdera, mer hjälper mig att se vad som är & allt som kan fortsätta växa därifrån. På det sätt som bara riktigt nära vänner kan göra. Jag tänker ibland på hur det mesta känns lockande, roligt, ofta utmanande när det kommer på tal att göras gemensamt. Allt från tältnätter, bestiga Sveriges högsta berg, vandra i Skottland, snorkla i fjällsjöar eller se skräckis; allt lockar, känns dubbelt så roligt att genomföra då. Det i sig är ett gott tecken för mig att relationen ger mycket, att den bygger på verklig vänskap, på förtroende, att den stimulerar, lär en nytt. Att det här vill jag ha mer av. Vi pratade om det igår, att vi inget vet emotionellt sett om framtiden. Det är så lätt att trassla in sig, att tro att en vill ha ännu mer bara för att just det här är så bra. Och båda är vi i efterskalv av separationer från andra. Vår vänskap, som den var igår, är idag & säkert imorgon, är något av det jag uppskattar som allra mest. Precis det här, just nu är det bästa egentligen. Och att livet får lära oss leva med det varje dag.
Kanske var det regnet, det faktum att Malin sov hos mig natten till lördag, den långa bastun på fredag kväll eller bara allmänt vämående i kombination med ovanstående faktorer, som bidrog till eftertänksamheten, att insidan blev mer greppbar. Jag formulerade brev, där av ett mail till J. Han hörde nämligen av sig i fredags & undrade om mina helgplaner, nämnde att hans egna var diffusa. När jag sedan föreslog att vi skulle ses så uteblev han med svar & återkom långt senare, ett dygn efteråt. Jag anade att han hade velat avvakta, se om annat skulle dyka upp. Min känsla av att vara en second-one var påtaglig. Inte okej. I lugn, med ro författade jag rader som jag till slut delgav honom. Bland annat: Vi transformeras, relationer förändras. Sällan har jag uppskattat någon på det sätt jag sett dig, inte förr så nyfiket velat lyssna till, förstå, inspireras av. Jag anar att vi båda har vuxit i och med den andre. Jag tror på vikten av att ta hand om det vi tycker är viktigt. Jag funderar en del på mina relationer, på dig också. Hur jag upplever att du å ena sidan vill att vi ska ha en relation, å andra sidan, inte finns mer än som en idé. Att spendera tid med människor som vill välja mig & mitt sällskap känns viktigt, att få vara annat än ett andrahandsval, att bli vald med direkt glädje. Vi gjorde det förut men nu känns det inte så. Eller; jag är beredd att fortfarande välja tid tillsammans med dig. För att jag vill, för att livet är förgängligt & för att en kontakt, en fin relation är just nu & det enda vi kan veta något om. Oavsett form på relation så ser jag det som att de vi bryr oss om är de vi gärna är i närheten av. Vattnar, lyssnar på, visar att vi bryr oss om. Jag känner inte att du vill välja att ge vår relation en chans att transformeras, att finnas annat än som ett eko av något annat, som nyss var & som du valde att bryta. Jag ber inte alls om mycket i form av det fortsatta skapandet av relationens transformationer. Men jag vet att det krävs lite extra ibland för att låta en form förvandlas till något nytt. Det sker inte bara av sig själv om en vill fortsätta kunna förstå varandra.
Orden strömmade, från mig & landade hos honom. Jag vet att han har läst dem. Jag känner alltmer; jag vill släppa taget om du inte vill se mig. Jag måste fundera allvarligt på det här, på oss, vad jag gör av de skalv som är kvar. Hur tar jag hand om det egna, hur värnar jag min självrespekt? Slås av det faktum att han kanske just nu sysselsätter sig med andra relationer, lustfyllt, naket. Tanken gör mig vansinnig. Så inser jag min maktlöshet. Det här är hans val, hans nya möjligheter. Inte mina val men mina vägskäl att göra något annat, bra av. Det finns inget annat sätt om jag annars riskerar att bli hans trasmatta & det lockar föga.
Jag besökte min Hanna senare på kvällen. Fick vila i hennes ögon & hon bad om att få vila i min kropp med sina händer. Den massagebehandling hon gav mig var den skönaste jag upplevt! Djup, innerlig, inkännande, öppnande. Jag dör för dig, tänkte jag. For sure I do.
