Valda vägar tonar fram, blir allt klarare nu.

Jag trivs väldigt bra i Luleå. Du är en av de stora anledningarna till det. Jag längtar efter dig. Jag också saknar dig. Du är med mig hela tiden. 
 

Att höra guldlockens ord ger inget annat än en firande känsla, en längtan, ett jubel. Äntligen alltså. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0