Några dagar efter den röda, efter arbetarrörelse, efter ett slag för farfar.
Haft en magisk natt, morgon, förmiddag & lunch med honom. Allt - magiskt verkligen. Kroppen som blir mjuk bara han ser på mig.
Ständigt förförda, igen & igen. Med honom blir jag omättlig. Varje nakenhet, varje beröring föder längtan efter ännu en. Därför klev jag upp före honom men återvände en stund senare, han som log när han kände mig värme. Igen.
Min mor senare samma dag: Om den där John ska få dig, då måste han se till att uppskatta dig för det du är värd - inte mindre. Ser han dig verkligen nog mycket? Finns han där för dig?
Jag svarade direkt Ja, försvarade nästan. För det gör han väl. Eller? Eller hur är det nu?
Senare samma kväll. Känner mig bakis. Låg. Som om allt adrenalin från morgonen har gått ur mig. Helt. Från toppen dalar jag nedåt, blir undrande. Fördel att jag levt några år, att jag känner mig själv bättre nu. Allt som passerar är okej, högt och lågt.
