Stora frestelser, ni är så välkomna.
Rörelse i kyla idag. Promenad med Sophie & Lilo, Besök av Hannas familj på sjukhuset, Omfamningar & mjuk landning med Ludvig & promenad med Martin; stunder som alla har alla bidragit till min inre värme idag. Kvalitetstider på tu hand, utströsslade hela dagen. Avrundning med rader till Sasha, det möjliga äventyret som glimtar till i utkanten av mitt seende då jag sluter ögonen. Ett äventyr som kanske aldrig behöver manifesteras konkret utan bara finns som en påminnelse om livets möjligheter. Du är välkommen hit för att hälsa på mig, skriver han. Och vem vet, jag har överraskat mig själv förut & visst kan det ske igen. Troligen är livet fortsatt fullt av spontaniteter, plötsliga infall som gör skillnad för framtiden. Det verkar som att det här inte bara är ett påhitt. Faktiskt. Och jag meddelar att ; You now planted a seed of pure curiosity in my mind and heart. Och det är sant. Det här året alltså. Jävlar, på det bara. Lust & Joy.
Den här helgen har det gått förvånansvärt bra (ändå) att sakta, sakta släppa lite mer av J. Och jag frågar mig:
Is it really hard to let go of him? Or is it because you still hope there's a chance? Svaret ligger nog där i. Så länge som lite, hur lite det än må vara finns kvar av hopp så tycks det lite för svårt att släppa honom helt. Det tryter, det tonar ut. Det är tveklöst åt det hållet det går. Det kommer att försvinna en dag. Och då, då är vi borta, alldeles utsuddade från det minsta gemensamma. Once upon a time, there was a Golden one and a Fox, but those days are gone.
Jag försöker lyfta blicken åt världen. I år tänker jag Tyskland, Berlin - Thailand - Norge - Tyskland, Lindau.
Frestad, nyfiken, enormt sugen.
Kommentarer
Trackback
