Rävlounge in bed.
Lyssnar på Massive Attacks Angel, en av mina största favoritlåtar, alla tider. Den plockar fram det levande i mig. Nedbäddad, redo att ta igen sömn som igårnatt byttes ut mot en riktigt magisk månskenstur på skidor. Upplevde några av de vackraste stunder i mitt liv, sådanade ögonblick jag önskar att det gick att dela med De Mina. Skogen doftande av vinter; fuktigt, kallt & rent. All snö lindade in oss i en nästan kompakt tystnad, av stillhet. Det var alldeles vindstilla & månen var vår enda källa till ljus. Hon, månen lyste upp scener för oss, genomskar skogen med sitt ljus, skapade panoramafotografier av det vackraste tänkbara. Fick trädstammarna att leva, tystnaden att dansa för oss, bli vår inre meditation & guide till oss själva. Det här bevarar jag nära.
Gryningen kändes brutal imorse, jag var mosad i huvudet men då drog jag på tre extra hårda växlar & gasade in i dagen. Haft en intensiv arbetsdag, en riktigt givande dag med allt från intervjuer med media, planering av att ta fram projektmaterial, brainstormande möten med en annan myndighet om vårt ansvar med integrationsfrågor, konferensbestyr, mailgöranden, planering av hur projektmodellen ska se ut & allt möjligt annat. Intense and alive. Min chef har kallat mig för en jordekorre idag. Jordekorre, på grund av min intensitet. Jag förstår det & jag känner igen mig i den beskrivningen. Mitt i allt detta har jag mött på J. Jag satt i ett möte & där fanns han plötsligt & kunde uppenbarligen & väldigt tydligt inte slita blicken från mig. Han log med hela kroppen, hade han haft en svans hade den virvlat vilt. Han såg på mig, sökte min blick & såg så himla glad ut att se mig att jag inte kunde undgå att le varmt tillbaka, tillfälligt glömsk av läget. Han kom fram sen, fäste sina blå i mina & pratade om något jag inte minns vad, minns bara känslan av honom nära. Jag vände den positiva energin från det mötet till jobbet för mitt jobb kräver massor av mig nu. Jag påmindes också om vart jag & J egentligen står & har varit noga med att brutalt dra ned mig på jorden. (For fuck sake, han har legat med någon annan & det är fördjävligt! Glöm inte hur han har valt bort dig Räven. Mantrat, mantrat, mantrat. Det går & går & går. Och det hjälper mig faktiskt att hålla fast vid beslutet att välja mig själv. Så tack J. För att du ogenomtänkt knullade dig till större ensamhet) Har genomsköjts av drömmar idag om att gå hem genom snöyravindar med honom, slita av oss blöta kläder & linda in oss med varandra för viloläge, landningsbana. Såg på honom, hur trött han såg ut. Kände min egen trötthet. Mindes hans mjukhet. Har vänt mig något svagt ögonblick åt de tankarna men vaket ruskat om mig & har inte varit i risk att faktiskt verkligt be honom om ett möte. Hans nummer är fortfarande raderat. Och, när jag kom hem blev jag påmind om att jag faktiskt knäckte av huvudet på hans tandborste häromdagen & slängde den åt helvete. Symbolhandlingar som ändå gör skillnad. Skillnad för mig, för min beslutsamhet om att gå vidare. Jag noterar hur nuet med små, små steg för oss ifrån varandra, för mig iväg från honom. Hur det jag varit så rädd för börjar ske; hur minnen bleknar. Det går inte snabbt men det händer något i mig. Det känns inte längre lika verkligt att han alls, någonsin har har hängett sig åt mig. Det känns nästan overkligt. Kanske var det så, en overklighet som vi lånade lite?
Känns fantastiskt att det är fredag imorgon & att jag får sova en hel natt i min säng. Läste om en av Sveriges bästa löpare som menar att en av de viktigaste faktorerna för att bli en bra löpare handlar om att sova bra, vila sig stark. Det ligger nog mycket i det.
Vila sig stark, läka sårade känslor, lyfta blicken, bjuda in flöden. Att lämna J kommer att bli lättare med bra sömn i kroppen, positiva fokus & konkreta nedslag längs tillvarons röda tråd.
Kommentarer
Trackback
