mellan raderna.

Jag visionerade igårkväll om att få sova en hel natt i min säng. Och det gjordes, med råge. Vaknade & kände mig utvilad. Utvilad? När klockan borde vara 05.30? Vänta nu, det var väl lördag, det var väl därför jag var utvilad? Eller? Got damn! Det var ju inte lördag! Och varför kände jag mig utvilad? Slet upp telefonen. 08.45. Jobbets flextid räckte ynka 15 minuter till & försovningen var ett faktum. Gjorde en hastig överblick i kalendern; inga möten. Med andra ord; ingen stress. Plötsligt log jag för mig själv mitt i det ovanligt sena morgonkaffet medan jag drog på en strumpa & kammade håret samtidigt. Att vara utsövd är fantastiskt så varför inte njuta? 

 

Det blev som det skulle ändå. Lunchade med en person jag inte känner, än, Ewa. Men som jag skulle vilja lära känna, varav vår lunchdate. Hon är f.d riksdagspolitiker, har suttit i Bryssel. Är sextiopluss, gift med Luleås f.d kommunalråd Kalle (min adopterade farfar). Hon verkar så lugn, klok & inspirerande. Det blev ett fint möte om feminismen genom generationsväxlingar.

 

Inför ett annat möte satt jag & väntade i egenro när J dök upp, stannade till. Vi pratade lite, ytliga ordväxlingar. När han gick & jag såg hans ryggtavla som försvann så kändes den frånvända ryggen symbolisk. Och hans rörelse bortåt, kändes konkret, som vår (icke-existerande) relation är nu. Konkret frånvänd, avslutad. Vid ett annat tillfälle dök jag upp till ett möte & där inne i mötesrummet satt han med några kollegor. Han gav mig knappt en blick & hans avstånd till mig gjorde mig till mer än en bekant; en total främling. Det är nog ingen där i rummet som skulle ha trott oss om vi hade sagt att vi två en gång (för inte alls så länge sedan egentligen) inte kunde hålla händerna ifrån den andre; att vi två sagt de allra finaste varma hemligheterna till den andre innan vi somnat nära, att vi två faktiskt har en gemensam & ömsint historia. Nej, där i rummet reducerades allt till damm. 

 

Efter jobbet blev jag promenaduppplockad av min doolavän Malin & vi svor oss vilda över ignoranta mansfigurer, över hur känslomässigt underutvecklade somliga tycks vara,  hur fördjävligt det är att det blir en "kvinnosak" att visa känslor, att kvinnor reduceras till "hysterikor" & avfärdas som "emotionella" när en vill förstå & tala klarspråk & vi svor vidare över allt vi var förbannade över. Det kändes befriande att gå & superstorhandla med varandra, anti-heteronormativt att göra det som ett par vänner istället för kärleksvalda partners, att diskutera ekologiska variationer av varor & sedan fortsätta promenaden, betydligt lättare i sinnet & med tunga ryggsäckar av renaste hälsomat.  På hemvägen fick jag en förfrågan om att göra min tremänning Janne sällskap till kvällens basketmatch & jag tänkte att ja är ett ja & det är min rörelse just nu som får mig att bevara flödet. Därför landade jag inte riktigt hemma utan befann mig snart på basketmatch. Hade superkul! Mötte älskade Luddluringen & Arvid & fick spana in Martin. Fint att basket ger mervärde på sådana sätt.

 

Nu är det en utslagen Räv i min soffa. En hel natt sömn (på riktigt!) väntar. Jag har en saknad efter J i min kropp ikväll. Jag erkänner den för att inte förneka. Den äger mig inte men den känns. Imorgon ska jag balansera upp det inre systemet lite mer med skidor & Mikael. Lediga sköna stunder, organiska flöden, så välkomna de är.