mellan raderna.

Where to start? Det är mycket som rör sig i mig. Helgen blev fantastisk. Över förväntan, svindlande fin. Ma som dök upp hos mig tidig lördag förmiddag. Solen sken, vi gav oss iväg på långpass löpning. Handlade på hemvägen, lekte oss fram mellan hyllorna, lärde känna varandras vanor, smaker. Kom hem, sköna & trötta i kropparna & lagade till godaste middagen. Satt mittemot vararandra med benen i kors & åt vår mat med närvaro, berättade saker för varandra, kände in. Avrundade dagen med en filmatisering av en bok vi båda läst, hand i hand sjönk vi ned & åt ostar & myste ned oss i den andres närhet. Hade svårt att hålla oss ifrån den andre, försökte väl inte heller. Somnade sent & vaknade sedan i gryningen på söndag. Utforskade nyvakna sidor hos varandra, spann som katter, gled in i dagen & var snart på väg mot Jokkmokk & skidåkning. Där spenderade vi sedan en riktigt magiskt bra dag. Åkte fritt, stort, utforskande & utmanande. Tog oss an vår inhyrde skidlärares instruktioner med full koncentration & fokus. Lärde oss mycket, praktiserade genast vi vi lärde. Ma är redan kung på skidor men det finns alltid nytt att förbättra & jag för min del hade massor att lära mig. Att förstå skidåkning, att lära sig på riktigt vad det handlar om. När vi åkte hem sedan var vi helt slut båda två. Trötta & glada. Jag lurade med mig honom hem till mig den sena kvällen när vi väl nådde Luleå med förevändningen att vi bara skulle landa lite till tillsammans innan han åkte hem. Givetvis blev det försent för honom att åka hem sedan & sov ihop ytterligare en natt. Drygt två dygn med honom & det gav mersmak. En riktigt fin & skön person att vara med. 

 

 

På jobbet idag var jag på ett möte med J. Att höra hur han sammanfattade teorier kring maskulinitet, höra honom säga att maskulinitet är roten till allt ont, att gå in i samtal med honom om hur vi kan stödja projekt som kan arbeta med att förändra stereotypa normer & attityder kring maskulinitet ur ett intersektionellt perspektv, vilken salighet. Vi mötte den andres blick som jämlikar, som sparringspartners. Jag älskar hans huvud, han mitt. Jag vill ha mer av de tankarna, tänkte jag. Och när jag kom hem i eftermiddag släppte jag på spärren, vinklade på locket & lät mig skicka iväg ett meddelande till honom med förslag på att ses någon kväll över en middag hemma hos mig. Förslaget kändes orimligt, min förväntan var noll. Plötsligt, nästan direkt ringde det. Det var han. Min puls skenade, jag höll andan lite. Tankarna drog iväg. Han ringer för att be mig sluta höra av mig. Ringer för att på allvar be mig att avveckla honom. Varför ringer han annars? Han kunde bara ha skickat ett sms. Nu är det allvar. Nu är det är det kört i botten. Han lät glad när jag svarade. Vi pratade på. Jag blev förvirrad. Han verkade inte vilja något särskilt. Då sa han: Du, angående din fråga om att ses. Jag vill gärna göra det. Gärna komma förbi & hänga med dig. Jag kunde knappt tro det. Vill. Gärna. J vill ses & det kommer att ske. Vi pratade vidare. Jag jublade tyst. Han skämtade med mig om att jag skulle lova att inte förföra honom, brotta ned honom eller något liknande. Jag skrattade, log för mig själv. Om han bara visste vilken slug Räv jag är. Vad jag vill. Så mycket jag vill. Nejdå; kom som min vän & du bjuds på en fin vänskaplig kväll, svarade jag med ett skratt. Som alltid då. Goda vänner i närhet. Det vore magiskt. 

 

Drog iväg & sprang långpass med Sara. En glad kropp. Ett trött sinne nu i min säng. Glad över J. Att vi kan finna något som fungerar. En ny relation, vår transformation. Jag tror faktiskt det. Glad över Ma också. Den nya skatten.

Så trött. Snart sovandes.