Home.
Inkommande samtal från J. Den milda stämman, som tillhörande en katt med mjuka trampdynor. Smyger sig in i mig med en smidighet. Slår sig till ro, är följsam & nyfiken. Det är något lugnande i att höra hans röst, känslan av hemma infinner sig nästan genast. Tänker på Devendra Banharts text Home; "Home is where I am with you." Hela mitt inre system slappnar av på ett sätt som gör mig alldeles närvarande & får mig att kunna lyssna lyhört med spetsade rävöron & framkallar leendet från djupet av mig själv. Vi bokar in en gemensam middag om en vecka. "Det känns som en evighet tills dess" säger han. "Men, det blir jättebra, superfint att få ses". Jag bara ler, viftar på den svans han inte kan se genom luren men säkert känner en emotionell rörelse av ändå. Just nu, denna kväll är jag ofantligt trött efter jobbet, mör i huvudet & är glad över att han ringde. Jätteglad, verkligen. Något i mig säger mig att vår relation är långvarig. Vi kommer att finnas kvar, på något sätt gör vi det. Framtidstankar. Mitt i allt. Han hör av sig igen. Efter vårt samtal. Föreslår att vi ska se en series tredje säsong tillsammans snart som han vet att iv båda följer. En säsong som snart släpps. En enkel vardagsinvit. En betydelsefull, en som säger att vi finns, att vi fortsätter. Mer än gärna J, mer än gärna.
Kommentarer
Trackback
