mellan raderna.

Det faller mängder av snö & världen är fantastiskt vacker. Snöskottare får jobba dygnet runt i traktorer för att inte hela denna stad ska försvinna i de stora vita massorna. 

 

Haft en riktigt fin dag med Ma. Vi drog iväg med min mors gamla bil. Hamnade spontant på nya vägar. Heldag i den vackraste av vintervärld på skidor. Ögonblick då han åkt ikapp mig, lindat in mig i en mjuk kram. Vi fann en stor, tät gran. Båda med samma leende blick på varandra; this is it. Kanske den mest romantiska skogsdate en kan föreställa sig. Knytis bredvid harspår, skydd undan snöfall. Han med fantastiskt goda smörgåsar med jordnötsmör (exakt så som jag hade gjort dem själv!) & jag med våra nötter, frukt & kaffe. Båda lika känsliga för kaffearom & temperatur, här stornjöt vi tillsammans. Det är så lätt att umgås med en människa som har precis samma preferenser som en själv har om vad en riktigt bra dag är. Att vara med honom är friktionsfritt (åtminstone där vi just nu befinner oss) & det är så lätt att köra in en hand i hans hår & leka med tanken om att ta tag i honom, placera mina läppar över hans & se vart det för oss. Tanken lockar mig. Å andra sidan har jag levt även tidigare & erfarenheter säger mig att ta allt det här med små, lätta, försiktiga steg. Jag är inte nog säker på det här. Än. För en lustfylld stund, absolut. Det vore tryggt, säkert fint & mjukt & närvararande. Det vore enkelt att mötas så - och lika enkelt att även förstöra möjligheterna för oss att lära länna varandra bättre. Det är inte värt det. Vi tar det lugnt bara. Låter oss ha tillit till livet bara, se vad som sker. Jag trivs så bra med honom, lite för bra ibland. Han likadant med mig. Han föreslog en förlägning även efter att vi spenderat hela dagen tillsammans. Kanske åka hem & laga middag med varandra, se en skön film, vara i närheten? En stor del av mig ville inget annat. Ändå sa tanken åt mig att backa undan lite. Inte ha bråttom. Det är allt svårare att bevara distans. Jag får brottas lite med det. Jag avböjde hans förslag & smålängtar lite efter honom här hemma nu. Såklart. Det förvånar mig inte. Ändå känner jag mig luddig i huvudet, har svårt att sortera känslor. Im still in love with you J. Det känns som ett stort kliv att släppa in någon som Ma. Jag är splittrad. Bättre att vara ensam, att låta allt som är, vara precis som det är. 

 

Det har varit en vacker dag. Tack Ma & tack Norrbotten för den här magiska Narniavärlden.