mellan raderna.

Dagarna flyter ihop & jag mår så väldigt bra! Julafton passerade i år som en av de finaste av sitt slag. Den biologiska familjen är likväl en sådan jag ser som en chosen one; jag vill ha er alla. Tilldelad & nu också vald. 

 

På julaftonskväll är J redan hos mig då jag kliver in. Det är en scen, en romantisk bild som genast fastnar. Överallt brinner ljus. Han säger ingenting då jag kommer. Bara ser på mig. Rör vid mig som om jag vore en gud i hans blick, en kung. Hans mjukhet i blicken, övertygelsen ger mig till honom. Han är min och jag ser det. Vald dedikation. Det känns omättligt.

Den natten somnar vi nakna, delade med varandra, en gemensam oas. 

 

Vi har finbesök från södern, saknade vänner som ger tillvaron mersmak. Bland stora & små känns gemenskapen i kroppen & på juldagen strålar flera av oss samman. Värt att fira, jag sköljer ned glädjen med bubbel & får ännu mer energi i kroppen att skaka loss från mitellan; in i rus & med så många skäl att uppskatta livet. Dans & queerformationer.

 

Den som lever i ytterligheter får betala för sina eldiga bravader & dagen-efter med den oändliga tröttheten sköljer över. Ingen olycka i det. Upptäcker snarare hur skönt det är att inte vara alldeles helt i sinnet, istället förförs jag alldeles uppenbart av guldlocks längtan & blir en del av den & går in i min egen efter honom. Det finns en bubblande, tonårsaktig lekfullhet i njutningen, i den intimitet som inte behöver vara avklädd för att finnas, den som gör oss avskalade för varandra. Jag börjar se hur fint det är att vi båda har en hel del gemensamt men också hur kontrasterna mellan oss bibehåller det som är vår styrka; nyfikenheten. Jag vill så gärna förstå det som rör sig där, vad som framkallar somliga av hans leenden, hur han upplever mersmaken av mig. Det är så mycket; jag vill ha honom. Och på kvällen när vi går på normativ parmiddag med systern & svågern så är vi sammansvetsade och jag vet att vi har varandra. 

 

Han ger mig ett häfte med kuponger. Säkert hundra stycken. Varje kupong ger dig rätt att få mig, ta mig, be mig om vadsomhelst, säger han och ler. Använd mig, lev med mig eller av mig. Jag börjar direkt - och vilken utdelning. Min önskan blir hans lag och i den får jag hängivelse som gör mig rörd. 

 

Så blir det söndag och vi har haft en hel del tid tillsammans igen. Den här morgonen väcker han mig tidigt för att vi ska hinna vakna ihop ändå. En liten stund till innan avsked, frukost är framdukad, kaffet finns bredvid eld på bordet. Hans hand i min och det känns okej att han reser. Nu börjar säsongen bland hans berg. Det är på riktigt nu. Jag vill tro att det ordnar sig. Ändå, trots att jag mellan varven inte har gjort det. Just nu är jag påfylld, ankrad. Det går några timmar, en hel dag passerar av mellandagsknytis bland fantastiskt folk med den gemensamma nämnaren; engagemang för rättvisa. Min H är med, Ellis också. Fortfarande är jag bakis, trött. Glad också. Lugn. J ringer mig. Jag vill så väldigt mycket med dig, säger han. Jag ler för mig själv. Det är vi två om, att vilja mycket. 

 

Jag manifesterar. Vi har redan satt ord på det. En tanke om att bo ihop. Slå samman våra fågelbon. Ingen brådska. Inte imorgon. Efter Bali. Om vi finns och når varandra efter Bali. Då. Då vill jag allt. Och då hoppas jag att vi är två om det. Fortfarande.