Årsresumé 2015
Vi lyssnar på Det politiska spelet för att vakna upp & jag sträcker ut mig som en katt under hans mjuka händer som ramar in mina konturer, gör mig än mer levande för mig själv. Så ser ofta våra morgnar ut. De gemensamma. Och jag tänker för mig själv att vi har varit modiga i år. Vi har blivit till & mycket har skett. Ett bra år, i stort. Ett år som snart är till ända och därför följs traditionen med sammanfattad årsresumé.
Januari
Året inleds med en sovande miss P & Ludd intill mig & en virvlande vacker vinter. Det är en krasch från j & jag jobbar alldeles för mycket. Projektet har börjat ta form ordentligt & fina resensioner beskostas av näsblod. Sasha från Berlin & jag har en del kontakt & har har köpt en flygbiljett för att besöka mig. Martin har på något sätt dykt upp & blivit en ny människa som känns självklar som en av de närmsta. Martin & Micke & jag åker skidor & ingången på året färgas av stora vita drivor, skidor, äventyr till skogs, J:s totala frånvaro, & en födelsedag som så lyxigt firas med de chosen ones allra närmast.
Februari
Snö! Skidåkning utförs, det bär framåt & nedåt. In under granar, fram med kaffetermos & skratt. Vi närmar oss varandra, är ibland helt i symbios likt en enda, Martin & jag. Jag vill inte att Sascha kommer. Biljetten avbokas & det blir precis som det ska. Den här människan bredvid mig med sin enormt lekfulla blick i min skapar en ro mig som jag kanske aldrig upplevt förr. Friluftsintresset främjas, riktningen stärks i att det är det här jag vill göra. Varje ledig stund är gemensam & skidpjäxorna byts bara ibland mot badkläder & många gemensamma längder, alltid i rörelse, ständigt tillsammans.
Mars
Jag mår bra. Har landat från krashen med J. Känner mig röd & engagerad & vaknar oftast med Martin om morgnarna. Han & jag i världen & vi planerar en framtida resa till Skottland. Om kvällarna åker vi skidor eller feminstpeppar. Jag hamnat i den mediala hetluften då jag kritiserar förlegade strukturer kring en pimpeltävling & går hårt åt en förnedrande bikinitävling i Svanstein, dricker varm choklad med Vera & familegänget på isen, åker till Göteborg & föreläser & träffar inspirerande människor, får en natt med Robert & slungas in i nostalgi med hemlängtan till götet. Jag drar till Stockholm & utbildar mig inom ACT & vrider ur det sista av Martin som kommit så nära mig. J har dykt upp igen, hört av sig & stört den inre ordningen, mitt fokus vidare. Tydligt är att jag har spenderat en natt ihop med honom igen & det var alldeles för bra för att någonting av det som är här & nu kan fortsätta. Jag packar väskan, behöver nytt, perspektiv & ger mig snart av.
April
Vi drar till Thailand; Mallamåne, Leon, Demba & jag. Det här är det bästa som kan hända nu. Och allt händer här. Stränder & berg & djupaste hav. Grottdykning, äventyr & levande liv, nya möten & ensamhet, living on the edge, face your fears all day long versus lugnaste ro. Tid att tänka mycket & att inte tänka alls. Fantastiska veckor avrundas med en fartfylld & emotionellt frigjord natt i Bangok med amerikanen jag skrattade högt med men vars namn jag strax glömde bort. Allt som behöver landa i mig har gjort det. Det är med en ny tydlighet jag återvänder hem flera veckor senare; Du är min människa J & jag tar dig igen. Och Martin; jag är ledsen med det går inte mer, inte såhär. Från Thailands sol & äventyr till kontrasternas Kåbdalis med snö & skidbackar, fram till en stuga med familjen inklusive Martin men trots skratt i backen är det en sorgsen visa som spelas även om det mest är jag som hör den. Glädjebeskedet jag får mitt i allt är jag ska bli moster igen.
Maj
Jag rör mig i snabbt temopo mellan Luleå, Stockholm, Malmö & norrut igen. Rörelse på många sätt. Martin är så nära, hur jag ska jag kunna välja i det här? Med honom vill jag ibland ändå stanna. Vi har köpt vår gemensamma resa till Skottland, vi springer i skogar som blir allt grönare & jobbar & mestadels lever ihop. Vera älskar honom, jag också. Hanna är hemma & vi bygger nya broar till varandra där Ellis finns med. Jag springer runt, försöker få grepp om tillvarons ordning. Jag & Martin tältar, försöker prata om det som inte längre går att prata om; varför vi inte ryms tillsammans längre. Jag drar till Italien & föreläser, springer som aldrig förr, benen bär även där. Återvänder hem, springer med systra, springer in i sanningen & lämnar Martin för John.
Juni
Jag springer, får in allt fler långdistanser. Det går smidigt; jag är lättare, segare, starkare. Norrbottens skogar blir allt mer mina egna. Jag vill våga allt med J & jag gör det. Att älska är tydligen störst & jag får uppleva det nu. Martin avbokar Skottlandsresan & jag svär en stund men går vidare & förstår. Jag är inte mitt jobb utan utför det; lever mest när jag är utomhus, andas med J. Luleå Pride passerar & där är jag & J hand i hand. Jag känner mig som en gourméräv, lycklig. Så plötsligt, Veravilde & övriga familen stärks i en av de största motgångar då systerns barn förloras & nästintill; även systern själv. Vi vakar, tar om hand, lever sömnlöst & överlever. Jag springer mig igenom den värsta sorgen, Martin stöttar fortfarande. Varm månad, kall månad, snabb & långsam. Avrundar månaden på Dundret, springer personrekord på en lopp som tar andan ur mig, genom skog, uppför berg & når toppen; midnattsliv.
Juli
Sommarlek! Familjära familjevänshäng är ledorden. Hagaviken, Besök av Robert & Ludde, Storforsen, familjeliv, Amsterdam med John, båtliv, en fantastisk fjällvandring i Abisko med systern som gav finaste minnen för livet & kajakpaddling, skogsturer & annat. Sommaren var fin, väldigt fin! Ett stort, omtumlande, vackert växande. En form av rörelse inåt, en landning, att ankra i varandra.
Augusti
Mycket rörelse och jag trivs som bäst såhär. Jag flyter fram mellan aktiva val; Besöker feministiskt kollektivt liv i Småland med mina fruar & diverse andra feministiska aktivister & queer love, vattnar rötterna i Härjedalen, fjällvandrar, paddlar kajak & eldar. Mellan varven fyller jag på med J & vi är väl valda för varandra & jag är kär - och jag är girig. Allt vill jag ha.
September
Ännu mer fjäll! Två turer; en med J i Riksgränsen, den andra med jobbet i Björkliden. Jag följer mina egna råd & gör det jag kan för att bli en fjällräv hela vägen in. Jag & kärleken drar på en riktigt turturduvakärleksweekend till Stockholm, träffar fruar, Fridan & allmänt stornjuter. Vi känns trygga, starka, tydliga. Det går bra på jobbet; den egna energin räcker till mycket. Även till att fortsätta lära känna henne. Samtidigt; Im all yours säger jag till J & jag menar det verkligen.
Oktober
J får en ny tjänst på jobbet & det påverkar oss båda, framförallt vårt gemensamma som snabbt börjar transfomeras. Ibland tycks vårt Vi vara mer en idé än en konkret form. Det känns som att jag faller hårt; kastas ur en dröm. Som om jag nyss var fartblind, anade inte hur kontrasten skulle bli. Jag hade svävat iväg, drömt ensamt. Skapat en energifylld plattform för oss båda. När jag börjar tvivla rasar vi, tonar ut ibland, är inte längre starka. Vår relation gör mig ensam för ofta & det var inte det här jag drömde om. Jag fyller på med annat, besöker en vän i Umeå, säger adjö till en annan som strax lämnar landet & börjar undra om jag ska lämna något.
November
Nu är det inte mycket rörelse. Inte alls. Tränar hårt. Förbereder mig inför en kommande operation vars omfattning jag inte alls begriper. Fem dagars sjukskrivning kanske? Jag stornjuter av feministisk teater tillsammans med feministiska medsystrar, är mestadels lesbisk i hjärtat, sörjer J:s frånvaro & slukar girigt i mig de få stunderna som blir över av honom. Jag oroar mig över moderns utmattningsdepression & får inte ihop det sociala pusslet med vänner som har barn vs jag själv som inte har det. Operationen genomförs & den slår ut mig alldeles. De närmsta veckorna som följer blir de tyngsta veckorna i mitt liv. J tar ledigt från jobbet & är med mig, modern vakar också. Sakta, sakta accepterar jag läget & antar utmaningen av stillhet & lång rehab.
December
Livet består av serieknarkande, av drömmar över det som inte är. Jag & hon köper biljetter till Bali & det är en tröstande, gröm dröm i sikte. Jag är en målmedveten besökare hos sjukgymnasten & en hängiven partner åt den kärlek vars livspusselvisioner jag inte delar. Jag gråter när jag inte fixar att lyfta en enkilosvikt & jag gråter när jag inser att varken jag eller guldlock tror på oss längre. Ändå sliter jag på med mina vikter på gymmet & jag stretar på med J & älskar hans händer mer än jag vill vara realistisk. Det händer att jag undrar om jag valt rätt, att vara så hängiven just honom. Hade jag för bråttom ifrån M? Ibland saknar jag honom så att det känns som hemlängtan i magtrakten. Å andra sidan, jag har behövt det här året med J. Att få undersöka oss två tillsammans. Jag har behövt ge mig själv allt, vara modig hela vägen in. En får se vad som sker, tillit till processen, till kärleken - framförallt, till mig själv.
Kommentarer
Trackback
