mellan raderna.

Händer, tatuterad hud, läppar. Helt opretantiöst & målbefriat. Oväntat, nyorienterande. Väbekant & främmande i ett. 

 

"Vill du följa med mig & x hem inatt?" Hennes ord i mitt öra. Jag slutade inte dansa. Genomfors av den sedvanliga tveksamheten som tenderar att avböja erbjudanden bara för att. Bara för att det går att avböja & stanna kvar inom trygga comfortzones. Jag såg på henne & det räckte för att jag skulle övertygas om att jag måste ta chansen. Lev nu, vad finns imorgon om nu morgondagen alls finns? Det hade varit en genomgående lesbisk kväll. Feministhäng, stärkande samtal, spelning med bästa Silvana Imam. Det var upplagt för en fortsättning bland bröst & mjuka läppar. Och lesbisk kväll i den bemärkelsen av att det ibland är så skönt att få gå in i hela bubblan av lust & längtan för kvinnor & ingenting annat. Glömma omvärlden, patriarkatet & vardagens tillvaro av också underbara mänskliga män. Jag hade dansat & dansat & dansat & hade bubbel i kroppen & hade därför ersatt en hel del av efteränksamheten med spontan lust, iver & odödlighet. "Lets go then" sa jag & tog hennes hand. Därför hamnade vi så småningom avklädda i konstellationer jag inte ens fantiserat om förut. Det var en fröjd att se dem, två av de vackraste kvinnor jag vet. Så nära. På ett nytt sätt för oss alla. Som om det faktiskt bara hände. Lite märkligt. Att ha känt den ena av dessa kvinnor i femton år. Och nu, nu vet jag hur hon smakar. Hur det känns att ha henne nära. Det känns som att vänskapen stärks & imorse när vi vaknade upp var det inget särskilt över det här. Annat än att vi skrattade. Kanske lika överraskade. Och, sedan gick jag hem & både log & förundrades över livets alla möjligheter. Och jag skriver om det här. För att det kommer att få stanna här, bland rader & hos dig utvalda som läser. 

 

Söndag & jag har inte sovit många timmar. Lyssnar på feministisk peppmusik & ska utmana mig själv med att försöka bevara dagen så oplanerad som möjligt. Med längtan efter J & i eftertanke.