mellan raderna.

Idag vid lunchen såg jag plötsligt upp & mötte dina ögon som såg rakt på mig. Jag blev så överrumplad att hjärtat hann före tankarna & fick mig att spontant le mot dig som det självklaraste i världen. Känslan i sig var naken & rak (som den oftast är medan tankarna slirar & slår knut på sig själva). Du log lika varmt & öppet tillbaka. Som om allt för ett ögonblick var som vanligt mellan oss. Vanligt som i riktigt bra. Som i magiskt. 

 

Sedan har det varit kraschlandningar resten av dagen.Utebliven respons när jag sträckt ut en tankemässig hand, några ord. Ilsknar till & tänker att jag borde strunta i det här. Dramakungen vill ta plats & ställa till med scen. Just let to. 

Sysselsätter mig. Min akuta tillfälliga vila sedan det begynnande onda knät i söndags har gett resultat. Är på banan igen. På språng & på löpbandet. Svett & fokus. Basket ikväll med en ny bekant, kanske framtida vän i en nyfunnen & vunnen tremänning. 

 

En rejäl trötthet i kroppen, i sinnet. En hel arbetsdag imorgon, sedan bär det av söderut igen. Uppsala denna gång. Som jag besviket tänker att vi kunde varit kraftfält för varandra ikväll. A field of pleasure. Vadsomhelst. Jag fattar bara inte hur du är möjlig, hur du kan göra såhär. Att du är verklig för dig själv.