Ur rader.
Jag läser, begrundar, påminns.
"Någonting var allvarligt fel, det visste hon. Inte i mötet så mycket som i deras olika syn på dess tyngd och innebörd. Inget hade blivit sagt om fortsättningen och inget om inträdet i varandras liv eller stumheten som följt på det. Ingenting om någonting.
Huvudpersonerna diskuterar om frukost, första morgonen efter den första gemensamma natten. Han vill inte stanna kvar och äta frukost. Hon vill däremot att han gör det, stannar kvar.
- Du förlorar ingen tid på det, säger hon.
- Jag är inte så mycket till frukost. Det är inte viktigt.
För mig är det viktigt, tänker hon.
-Frukost är mer än att bara äta, sa hon
- Frukost är energi så man orkar fram till lunch, sa han.
Hon såg att han ville bort. Det fanns därför ingen övertalning kvar i hennes ord när hon sa:
- Nej. Det är mer än energi. Och det är exakt därför du skyndar härifrån nu.
Jag tänker på J & mig. Utvecklingen på vår relation. Så mycket som känns igen ur boken. Så mycket i denna bok som jag tror att de flesta kan känna igen sig i.
Våra första morgnar ihop där ibland han, andra gånger jag skyndade därifrån. Som om en förlängning av natten genom en frukost lovade mer än vi var säkra på att vi var redo för. Hur denna osäkerhet förändrades. Hur se senaste månadernas morgnar varit exakta motsatser till skyndsamhet. Jag vill aldrig gå härifrån, sa J senast då vi vaknade tillsammans. Jag har bråttom & jag borde gå men jag vill så gärna vara här & dricka morgonkaffe hela dagen med dig. Sådana ord från honom kom alltmer att bli min glädje men inte förvåning. Det kändes självklart att vara nära om morgnarna, att vilja vara nära i gemensamma förlängningar. Jag tänker på hur ofta vi har svarat varandra med händerna & blickar. Bekräftat.
Jag tänker på min morgon ganska nyligen efter natten med kvinnorna. Hur jag vaknade & tog till flykten. Där var frukost uteslutet. Av kända orsaker. Everything for a reason.
Kommentarer
Trackback
