Run for life!
Modet falnar.
Men. Andra relationer vattnas & benen blir starkare.
Gårdagskvällen spenderades med modern & som jag ömmar för den här kvinnan i mitt liv.
Jag har slagit personligt rekord & sprungit långdistans idag, 1.8 mil i snö. Det är långt. Det kändes. Huvudet utmanade, kroppen kallade på uppmärksamhet. Tack vare systern bredvid mig bevarades motivationen & känslan efteråt var en vinst. Därefter tillbringade jag & tränarkamraten M många timmar i bastun & svettades ikapp med sköna samtal om det som är. M är bra för mig just nu. Han gör mig glad & distraherar mig från att sjunka ned i mig själv.
Jag har även fått en slags brevväxlande bekant som oväntat har erbjudit mina tankar en fristående oas från det vardagliga. I våra konversationer skapas perspektiv. I våra ord reser jag, centreras.
Jag saknar J.
En saknad som fick mig att först tveka för att tacka ja till att gå på bio med M imorgon. Måndagar brukar vara min & J:s kvällar. Vår tid för gemensam landning, våra ömhetsritualer. Ville lämna kvällen öppen; tänk om? tänk om J ändå dyker upp som anden ur flaskan & uppfyller mina önskningar? I wish. Men inser att det vore patetiskt att vänta. Ja M, kära vän. Vi går på bio. Sysselsätt mig, rasta mitt huvud & hjälp mig att glömma det jag drömmer om.
Kommentarer
Trackback
