Bring it on!
"Everything gets better in the morning" sjunger det här i bakgrunden. Kristoffer Åström i högtalarna & jag tänker att det stämmer så bra.
I dagens tidiga gryning tog jag en väl insnöad bil & drog iväg på spinning. De där svettiga stunderna av trampande får ofta igår mina tankar som snart rinner fram lika lätta & självklara som själva tramporna. Ibland är det så lätt att vara nära sig själv & därmed frigörs även önskemål så tydliga, enkla. Mycket av det jag önskar mig är sällan svårt i sig själv. Kanske bara omständigheterna runt omkring. Som det alltid är då inget är svårare än vad vi själva låter det vara.
Jag & P somnade (inte alls ovanligt längre) i en ovänskap & det är märkligt ändå; hur jag vant mig vid det här vilket gör att det inte berör min sömn alls. Jag somnar lika lätt & skönt ändå & vaknar nära mig själv även om personen som ligger bredvid känns främmande.
När jag återvände från spinningen är han iväg & dyker lite senare upp med sin livsskatt, b a r n e t. Hon är fin. Liknar honom. Det känns så starkt i mig då jag ser dessa två, hur jag älskar honom. Kanske mer nu än någonsin tidigare. Jag älskar honom djupt & nära & lojalt som en syster älskar sin bror. Ibland tänder vi till & njuter av kroppslig begär men egentligen så förändrar det inte Kärleken som jag känner; hur den är.
Om jag helt & hållet fick möjlighet att styra utformandet av fortsättningen på vår gemensamma historia så skulle jag vilja se ett queert avrundande på den här primärrelationen. Låta oss transformeras bortom binära idéer om hur uppbrott från en sak till annan ofta följer liknande mönster av isärflyttande, avstånd & känslomässig distans. Vill låta transformationen bli till en ny nära & annan form på relation än tidigare. Så mycket som det går vill jag komma ifrån de förväntingar som ofta blir en del av en primärrelation eller monogam relations andetag; antaganden om hur en förväntas mötas & vad en därmed blir frustration av & kanske ibland missnöjd kring. Om vi inte hade denna relationsform skulle vi snarare uppskatta vararandra & den andres närhet som bonus varje gång; inte något att ta för givet & nästan begära. Frågan är hur jag ska ta upp dessa förslag & vad som följer av det? Jag ska låta det landa i magen under helgen. Känner jag mig själv rätt så kommer det att nå ytan så småningom, möjligen överrumplande snart.
Jag & Blondie har inte hört sen på tisdag morgon & det beror inte på mig utan honom. Han är iväg, gör sina grejer, karriär, liv. Jag tag ett kliv ifrån för att inte bli bekräftelsesökande & beslutar mig för att anta inställningen om att det här är bra för mig så tack (även om jag längtar mig tokig efter honom). Har nämligen märkt att jag ibland bara för lätthetens skull låta mina tankar vandra till honom istället för att ta tag i sådant som jag behöver göra i närheten. Nu handlar det om att jag behöver få vara nära i kontakt med vad jag själv kan uppfylla för behov hos mig själv & inte söka andra för de ändamålen. Jag behöver inte P, inte någon charmerande blondin eller andra lockelser. Jag mår jättebra med det som är även bortom dem. Jag vill inte fatta beslut på grund av dessa partners utan få beslutet att födas genom mig själv i första hand.
Väskorna är packade för familjehelgen & jag är redo för allt som är.
Kommentarer
Trackback
