Svetten bearbetar vidare.
Det känns hundra gånger klokare att skriva av mig här när det börjar bränna i mig av den där viljan att höra av mig. För de maler i mig, tankarna. Kring allt det som blev sagt. För allt blev verkligt sagt. Därför går inget att förändra från min vrå, från mitt perspektiv. Inget kan göras mer, tydligare, mer naket. Jag höll inte tillbaka & det är det väl det jag får ta med mig nu. Jag siktade & sköt. Missade men provade iallafall.
"Det är ju dig det handlar om" sa han. "Dig. Att det är du som får det att kännas så bra i mig. "
Han känner. Jag vet det. I hans händer rör det sig väldigt mycket Kärlek. Jag tvivlar inte på det. Det gör det ännu svårare att välja bort. För oss båda. För vi väljer dessutom bort av olika anledningar.
Och nu behöver jag inte sluta ögonen för att minnen av honom ska kännas tydligare. Han är här, i mig. För att det är honom det handlar om. J. Om den blonda, den mjuka, den som omsluter & som har en doft som jag blivit så fäst vid. Jag försöker inte att ha ett motstånd mot att känna, längta eller sakna. Försöker mer finna ett förhållningssätt just nu. För att inte lägga det utanför mig själv, för att inte rikta det till honom direkt.
Snart Ludvig igen i svettiga steg bredvid mina. Det är en plan, en strategi, ett fungerande sätt att hantera det på. Och mat, rawfood, ekologiska örter, kärlek till magen, hjärtat. Selflove. Min melodi. Jag ska spela den högst så att jag inte hör det andra.
Kommentarer
Trackback
