Queerlove!
Jag ser blixtar på himlen då jag vänder blicken ut genom fönstret. Händerna är fortfarande kalla efter cykelturen hem. Hjärtat brinner. Fingarna rör sig över ett alldeles nytt tangenbord. Jag har gett mig själv en dyr present idag. Dyraste någonsin & den är mig redan kär & ger mersmak till författandet.
Jag blev alldeles nyss högst oväntat upphånglad mot en buss. Mot en queerbuss. Hur ofta händer det? Mot en buss med texten Cinema Queer. Kysst av en person som turnerar runt i världen som fotograf. En person jag inte känner men som under två dagar har fångat mig i sin lins & som tydligen gjort bedömningen att hon ville möta mig mer. Närmare, med kameran avstängd. Hon följer med den turnerande bussen & dokumenterar. Hon heter Ana & vi stod & småpratade lite efter kvällens sista filmföreställning då hon undrade hur jag ville att vi skulle ta farväl. Med en lång famn föreslog jag leende & hon tackade ja & föll in i mina armar. En lång mjuk omfamning där hon plötsligt tog för sig av en kyss. Viskade strax därefter i mitt öra att hon ville fortsätta med den kyssen. "Who are you?" frågade hon flera gånger. Hur svarar en på det? Hon drog iväg mig bakom bussen & kysste mig djupt, hungrigt. Hon var följsam, mjuk, innerlig. "I've been in this tour for a long time. And now, I met you. I saw you yesterday and started to wonder who you are, you lovely one with an incredible energy. I just wanted to get closer. To be with you" sa hon med nyfikna smekande händer över mig. "You feels like my second skin. Thats amasing". Jag sa inte lika mycket. Log mest. Kysste henne tillbaka. Fylldes av den rofylldheten som ofta infinner sig i mig då jag möter andra kvinnor såhär; med begär, intimitet, längtan. Feels like coming home. "Linda, please lets make a plan!" bad hon. "En plan?" svarade jag, mer tvekande. Jag är inte mycket för sånt. Planer. Innan jag är ordentligt säker på en sak så är jag mer en runner än något annat. Ibland springer jag av bara farten, för att jag kan mer än vill. Vi skiljdes slutligen åt. Jag kände hur ett nästan fånigt stort leende tagit plats i mitt ansikte. Det kändes som ett avsnitt ur ett lesbiskt drama ur någon queererotisk film. Upptryckt mot en queerbuss av en betydligt äldre kvinna från San Fransisco. Vi gjorde inte någon plan, inte tydligare än att vi sa att vi möts i Berlin. Hon ska dit i september för ett filmprojekt. Och förhoppningsvis hamnar jag där också. Det mesta tyder på det. Tecknen blir fler, längtan större. Queerlove. Stunder som dessa för mig närmare mig själv. Det är stunder som jag hör mitt eget hjärta bulta i sitt center. I balans & glädje. Allt oftare undrar jag när det är dags för mig att möta henne, kvinnan som jag vill dela en gemensam idé med & som vill göra detsamma med mig. Det börjar bli dags nu. Tack Ana för att du tog för dig av mig & påminde mig om vad som är en stor del av mig.
I övrigt. Tack modern för en underbar date på staden idag. Tack Amir för en fin date med dig också. Tack Ludd för att du dök upp på den queera performancen Vilda hästar, Tack Sofia för dikten du skrivit åt mig om äckelhomofobin som jag råkat ut för ibland här & om hur vi tar världen tillbaka & tack vädrets makter som äntligen ger oss svalka.
Kommentarer
Trackback
