I alla dess former.
Jag upplever några av de allra finaste sommardagar, kvällar & nätter. Det är varmare än någonsin & vattentemperaturen har nått tjugoåtta grader. Det är med andra ord nästan inte svalkande.
Det är så fint att Robbin är här. Vi har fler fina dater på egen hand & med en närhet som kopplar an till den andres ömhet. Vi har en speciell relation. Ramlöst. Intimitetslängtande. En ärlighet som förs fram med lätthet. Vi tillbringar en underbar dag på tu hand & därefter en kväll med en del av vår tribe; Calypso & Frank & David. Några till mindre nära som Sofia, Mats-Mattias & ett nytt fagert tillskott i Jacob. Solen sänker sig över bron i söderkanten av staden, människor möts. Jag stornjuter, mestadels i R:s närhet. Vi kommer snart att skiljas åt igen & tycker att det känns svårt båda två. Det finns extra mycket kärlek för tillfället mellan våra händer & det får oss att följa den andres rörelser med mjuk följsamhet. Kvällen blir till natt, blir till naket nattbad i det varma havet där vi sedan torkar nakna kroppar vid en eld. Jag & R blir tolkade att framstå som ett par som hängt ihop länge för den intimitet & trygghet tydligen visar upp. Vi ler & ser på varandra, berättar vår historia. Den har gått i pararella vågor i relation till valda partners i våra liv. Det var en gång nätter då jag gick hem med R som en tröst då jag inte var den som gick hem med Ludvig. Det var sådana nätter som fick mig att lära känna R; som fick mig att inte längre bara se det som en bro till inre stabilitet igen utan istället lät ny kärlek gro. Kärlek som flöt ut, blev nära vänskap. Blev till den relation vi har idag. En flytande, rörlig härlighet. Vi hade svårt att skiljas åt idag, i gryningsland. ”Det är så sjukt mycket kärlek mellan oss Linda” sa han. ”Känner du också det?”. Jag kände det. Och en lust som blivit alltför högljudd inuti mig, som började bli girig & som ville ha. Honom. Ändå förstod jag att det inte var läge & cyklade hem. Somnade ensam & uppfylld.
Igår förmiddags spenderade jag morgonen på stranden med modern. Vi gjorde långa simturer ut på sjön & hon är en hjältinna som sakta löser upp mina rädsloknutar för det mörka vattnet. Under en simtur mötte vi på en kanadensare full med familj; min kära Marianas tribe. Jag älskar Luleå sådana ögonblick, mer än någonsin. Att en kan möta en av sina bästa vänner i en kanot på det sättet & planera en date medan simtagen för att hålla sig flytande stilla pågår.
När vi sedan låg & torkade min mor & jag så fick jag ett meddelande från J. ”Jag längtar verkligen efter Dig Linda” skrev han bland annat & erkände att han somnat med ett foto på mig framför sig kvällen innan. Längtan. När jag läste raderna gick de rakt in & gjorde mig varm i magen, ivrig. Han som inte ville att jag skulle höra av mig & inte längre föreslå att vi ses & skapar några fler gemensamma planer. Han som bland annat sade sig vilja det men också bär runt på stora inre konflikter om vad det är han tror sig vilja i detta andra utan mig & som nu sörjer att han bett om det. Jag blir ivrig för att jag också längtar så mycket efter honom! Men, jag känner mig också avvaktande. Undrande. Har gott om tålamod just nu. Jag vet hur rätt han kändes nära mig senast & att det är värt så mycket. Men, lika väl vet jag om mitt att mitt inre center väger upp mig i fin balans dessa dagar. Jag behöver inte be honom närma sig mig mer. Han kommer att söka upp mig igen. Vi kommer att mötas & jag är beredd att lyssna med hjärtat då.
Efter min date med modern tog jag Glennbilen & hämtade upp L som hade ringt & ville ha date vid havet. Vi drog iväg tillsammans, till en strand där vi en gång legat & hånglat lös. Vi tog upp det & skrattade åt minnena. Log varmt. Släppte minnet, levde nu & sprang ut i vattnet, dök, lekte tafatt. Skapade nya minnen. Torkade i solen, nära intill. Bygger ständigt på något nytt ihop, på något med rejäla sömmar.
Idag började jag dagen med en cykeltur till Gammelstad, 1.4 mil & leendet syntes nog långväga där jag tog mig fram med lurarna på, lyssnandes på ett radioprogram om växter. Rätt ointressant för mig men tryggt på något sätt att höra om att hallonbuskar vill ha lerig jord & att vissa bladlöss äter i princip allt & därför är växthus ibland enda räddningen för en lyckad skörd. Det är fint att lyssna på historier om organiskt liv, det påminner mig om att jag också är en planta som behöver omvårdnad & en fast hand; min egen. Jag är ganska bra på att ge mig näring dessa dagar.
Jag & L möttes upp Gammelstad & fikade med hans musikerpartner Martina & dennes morföräldrar. En fikastund med hög mysfaktor. Sen drog jag, L & M iväg på loppis & tog sen en långpromenad mot city. Längs vägen lämnade vi av M & snart var det vi två, en av de bästa duor jag vet. Svetten gjorde våra kroppar heta, hala & med stor längtan efter svalka. Strax dök det upp en strand (underbara Luleå) & vi sprang ut i vattnet som ivriga barn. En stund senare var vi svala, lekfulla sälar i jakt efter den andres hälsena, gjorde vilda hopp över vattenytan & storplaskande dyk. Vi provade på ”dirtydancing-movet från filmen där Baby hålls högt ovanför Jonnys starka armar & vi satte det på andra försöket. Vi är ett grymt bra team, bästa lekkamraterna. Vattenlek ger hunger & med L är det lätt att vara nära behov & vara just där en är. Vi tog oss hemåt, greppade burgare på vägen upp till L:s våning & hade snart date i soffan med tuggar varvade med någon ny historia. Jag uppskattar verkligt hur vi fortsätter att vara sådana nyfikna lyssnare för varandra & hur vi har så mycket kvar att lära känna. Vi satt där & drömde, börjat fundera på att göra en framtida gemensam resa ihop full av träning & äventyr. Jag vet att L skulle vara en väldigt fin reskamrat för mig. Om livet vill så kommer det att ske. Om vi vill. Efter maten blev vi vilsugna & vi följer varandra som i flock, som barn som rakt på sak gör precis det som faller en in. Vi kröp ned i sängen, delade en & samma kudde & somnade strax. Jag vaknade lite innan honom. Vände på huvudet & blev nästan förvånad när jag såg honom ligga där bredvid mig sovandes med så lugna anletsdrag. Så länge sedan jag såg honom sova. Som vi sov ihop. Saka strök jag honom över håret, väckte honom mjukt. Det var obeskrivligt skönt att få vakna med honom, så enormt hemma. Det är inte mycket som är så hemma för mig som L. Vi låg & vaknade i armarna på varandra, vilosamt. Inget begär. Inga måsten. Vi låg & planerade för kvällen & som vanligt har vi svårt att skiljas åt när vi väl ses. Den fikadate vi från början planerat & som påbörjats under förmiddagen hade blivit till en heldag. Vi gjorde oss redo & gav oss iväg. Träffade upp med lite fint folk, gemensamma vänner vid en stadsodling vid havet & jag satt där till dess att det var dags för mig att ge mig av hemåt. Bara för att jag kunde. För att jag vill ge mig själv egenro också.
Väl hemma känns det skönt, lyxigt att ha ett hem som bara är mitt eget. Tänker att jag gärna hade haft L här. Den insikten gör mig ingenting. Det finns inget begär i detta. Inget svårt. Bara en tacksamhet över att vi har det så fint just nu. Och att jag tycker om att vila intill honom. Han är Kärlek för mig. I alla dess föränderliga former.
